Den förpestade Bloggosfären

Bloggare. Smaka på det ordet, ta er tid och låt det rulla runt i munnen. Gurgla lite som ni gör med er Listerine-shot. Smakar det inte rätt....surt? Ja inte fan är det Pop Rocks direkt. Visst vill ni inte svälja det? Ni spottar väl hellre ut det innan kväljningarna kommer, oavsett om ni är inomhus eller utomhus?
(I trappuppgången till min squashhall äcklades jag förresten av två feta loskor på det mörka kakelgolvet. I närheten ligger ett högstaide/gymnasium. Det var länge sedan jag skämdes så för åren som lämnat mig.)

Nej att vara bloggare är inte socialt accepterat ännu. Vi ses inte som jämlikar, istället är vi simpla varelser utan vare sig integritet eller värdighet. Vissa vänner sprider glatt och hånfullt ut att jag bloggar (trots att de själva knappt läser) med en förhoppning om att göra sig roliga på min bekostnad. Jag möts av förundrade och smått nedvärderande blickar och jag tvingas att förklara mig med alltid samma svårigheter. Hur förklarar jag mitt sätt att skriva och vad jag skriver om på högst tre meningar? Längre än så orkar inte folk lyssna, men det konstiga är att jag förstår deras plötsliga överlägsenhet.

Det finns så många hjälplöst värdelösa bloggar och bloggare i fenomenet kallat Bloggosfären och det är den stora massan som förpestat vårt rykte, mitt rykte. Jag har aldrig förstått grejen med att "hänga ut" sitt eget liv i etern, inte alltför sällan med msn-språk med dess förbannade smileys och slarvigt förkortade stavelser. Har den heliga dagboken och dess krampaktigt hållna nyckel försvunnit i och med bloggens intrång och utveckling?
Jag förstår än mindre personerna som läser - som jag kallar dem - exkrementbloggarna med sina tomma åsiktslösa inlägg, oavsett om de tillhör några av mina (facebook-)vänner eller celebra bystdrottningar. Det är inte direkt "stoppa pressarna"-faktor på att en stjärna meddelar att hon är ute och går, eller? Okej snubben käkade lasagne idag, big deal! Min bloggvardag blir inte direkt lättare när "bloggstjärnor" går ut och rättfärdigar nyligen beskrivna. Jag citerar:

Eftersom Sigge grundade Bloggportalen.se och är lite kändis i bloggosfären ber jag om hans fem bästa tips för hur man skriver en bra blogg. Han rynkar på pannan. Men när vi väl kliver ut på gatan kommer råden till slut.

Sigges fem bästa bloggtips:

1. Blogga flera gånger om dagen.

2. Blogga kort

3. Våga vara spretig

4. Bestäm dig för en ton, för hur personlig bloggen ska vara.

5. Bekanta dig med bloggvärlden, kommentera och länka till liknande bloggar så dom börjar länka till dig.

Därför vill jag inte lyda under epitetet bloggare utan jag har gjort en vidareutveckling på titeln och kallar mig istället för bloggkrönikör, om ens "blogg" behöver vara med. Jag är en person som skriver krönikor (med vissa undantag och modifikationer) på en blogg. Enligt NE så är krönikör en "person som publicerar krönikor, särskilt i pressen", så det är helt befogat!

ITHMG's vision är att alltid publicera kvalitativa texter (kvaliteten skiftar givetvis som för alla andra, vi är inga gudar) av informativt och/eller underhållande slag där vi tydligt redogör får våra åsikter. Vi nöjer oss inte med att bara berätta att vi ogillar Arn-filmerna utan argumenterar tydligt varför. Att folk är idioter vet alla om men varför är vissa större idioter än andra? Vi har tryck- och yttrandefrihet här i Sverige så se till att använda dem! Åsiktsförmedling skapar diskussioner och diskussioner skapar ett bättre och mer upplyst samhälle, alltid.
Vi (eller åtminstone jag) kommer att finnas här för att förbättra bloggosfärens rykte i kamp mot de intetsägande bloggarna (vilket möjligtvis går emot nyss nämnda grundlagar). Det kan ju tyckas hopplöst men jag vill nu exemplifiera ITHMG med uttrycket Håll dina vänner nära och dina fiender ännu närmare. Välkommen till fronten!

Ha det!
// Yeahns