Varför finns det inga kvoter för idioter?

Det är oerhört trivsamt att hacka på journalister (särskilt Marcus Leifby) som trots deras högskolepoäng hela tiden överträffar sig själva i taffligt skrivna artiklar. Men ibland är det inte alltid så lätt för dem att skriva artiklar. Ibland är det snarare personerna som intervjuas som uttrycker sig konstigt och det är det inte mycket att hjälpa, som i dessa två fall:

Idag kunde man läsa om bröstskandalen i Tyskland i Aftonbladet. Under en "hitte på"-variant av melodifestivalen (Bundevision Song Contest) så ställdes tydligen den manlige programledaren av två alternativ;

1. Presentera poängställningen för publiken och tittarna
2. Ta sin kvinnliga programledarkollega på bröstet

Båda är ju väldigt bra alternativ och jag förstår verkligen hur kluven han måste kännt sig. Jag ser hur djävulen och ängeln står på varsin axel och argumenterar för sin sak. Han kan inte ha haft det lätt inte!

Sekunderna efteråt rådde det ingen tvekan om vad han valde. Med en stadig hand greppade han tag om kvinnans vänstra bröst och givetvis blev hon chockad varpå en handflata for iväg mot hans kind. Detta har nu vållat en hätsk debatt i landet där lederhosen, spandex och öl är vardag. Den manlige programledaren uttalar sig om händelsen på följande sätt:

"Den stora skandalen är inte att jag tog henne på bröstet, utan att hon slog mig"

Öhm, ursäkta? Det är alltså helt okej att tafsa på tjejer utan att de får slå tillbaka enligt honom. Åh fan! Om man skulle ta på sig arbetshandskarna och ge sig ut på ett kladdarmaraton i Nordstan kanske? Man får dock vara noga med att smörja händerna med hudkräm så att man inte får valkar, det vore ju jobbigt. Om jag känner ett behov av kvinnokött på sommaren så är det bara att vandra de fyra minuterna till min lokala badplats där det finns en hel del mammakex för att stilla mina lustar. Åh vad skönt!
Självklart kom tysken på sitt snedtramp och bad om ursäkt. Jag ställer mig dock frågande till hur detta kan ha lett till en hätsk debatt i landet med stort t? En debatt består vanligtvis av två parter med skilda meningar men är inte hela den här grejen ganska självklar? Vilka är det som argumenterar för hans sak? Tyskar alltså, jag har aldrig riktigt gillat dem.


Igår meddelade tidigare nämnda tidning att en grandödare går omkring och härjar i Delsjöreservatet i Göteborgs utkanter. Närmare 2 300 granar uppgetts ha skadats och dessa kommer säkerligen alla att dö eftersom näringstillförseln har skurits av. Peter Colebring som är arbetsledare på Park- och Naturförvaltningen kommenterar saken:
- En tanke kan vara att personen verkligen inte tycker om granar. När man gör så här så blir det ju mycket lövskog där granarna stått.
- Det är något slags vansinne i det här.
Detta har givetvis inte undgått lokaltidningen GP bara det att de skrev om samme gärningsman den 11 oktober förra året. Då uttalade sig istället Mikael Finsberg - som arbetar på samma förvaltning - på följande sätt:
- Det måste vara någon med stark aggression mot granar. Inga tallar har drabbats.

No shit Sherlock! Här har vi alltså två män som tänkt till riktigt ordentligt, man vill ju inte verka dum i media liksom. Man undrar om Park- och Naturförvaltningen är den enda organisationen som anställer praktiserande fjärdeklassare...
Vem kan då denna granmarodör vara tro? Någon med traumatiska julminnen eller känner denne kanske en extrem granbarrsallergiker och vill bara hjälpa sin vän? Spekulationerna är betydligt fler än tidigare nämndas hjärnceller.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Markus Krunegårds låt Idioter.