The Shins fantastiska låt New Slang förgyller min bussfärd (jag har fastnat i amerikansk indierock, ett hål jag tidigare varit nere och trampat i men inte som nu) samtidigt som jag tomt stirrar ut genom rutan. Hade det inte varit för morgonkaffet så hade jag inte varit vaken. Efter två hållplatser gav sig en jämnårig kille på att utöka min redan guldkantade morgon och slog sin ovanligt cirkulära bakdel på platsen bredvid mig. Det var inte så att han pratade med mig, smekte mig eller bjöd mig på öl för att försköna min morgon utan det var bara det att han luktade. Jag sniffade så mycket som evolutionen och vintervåren mig tillät för att kunna utröna vad det var för doft. Till slut vaknade min hjärna och letade i det djupa arkivet där jag gömt undan gamla minnen såsom Hjalle & Heavy, första åsynen av ett par bröst och landskapsblommor. Frontalloben slängde upp diabilder på bilar och jeansvästar med avklippta armar till tonerna av mitt gamla Ronny & Ragge-kassettband. Nu var allting självklart. Killen bredvid mig luktade Wunder-baum!
Det var knappt att jag trodde att det var sant men när jag googlade Wunder-baum så hittade jag en sida där allt möjligt gick att köpa (en nästan lika genialkomisk sida som Camel Toe Cup-sidan, tipstack till Mikebike!). Plötsligt kändes Ronny & Ragge-knepet med doftgranar fastbundna i armhålan förlegat och omodernt. Det är liksom inte bara Bob Dylan som vet att tiderna förändras och marknaden därefter.
Ha det!
// Yeahns
PS. Ett litet kortare inlägg idag. Det finns text i massor nedan, håll till godo! DS.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Skönt att det här räknas till ett kort inlägg. N är dålig på att kommentera här, minst sagt. jag är inte grym - men i alla fall bättre. Granen är grönast just här.
SvaraRadera