Mångas relation till reklam beskrivs nog bäst med substantivet hatkärlek. Man avskyr när man tvingas vänta i några extra minuter på att få se om James Bond ska klara sig ur knipan (och framförallt om han ska ligga med den snygga men onda kvinnan) men ändå sitter man som fastklistrad när bilderna om den senaste blöjmodellen drar igång. Reklam föraktas och fascineras på samma gång av gemene man ungefär på samma sätt som man gillar att pilla på en sårskorpa. Vi vill bli påprackade av reklam, om inte för att vi tycker om det så är det för att vi gillar att hata det. Reklamen visar nya produkter och de senaste trenderna och vare sig vi vill det eller inte så intresseras vi av det nya, det fräscha, det senaste kompis. Men det är inte bara produkterna som visar det rådande utan det finns också trender inom själva utförandeformen. Jag tänkte nu redogöra för några av de reklamtrender som jag sett.
Killamangiro har redan pratat om dubbning så jag ska istället ta mig an dialekter. I Sverige finns det massa lustiga dialekter och det har naturligtvis reklammakarna tagit tillvara på i ett försök att få sitt varumärke att framstå som roligt. Skratt säljer och det vet de. Problemet är att det blev så populärt att i stort sett alla utom hår- och hudproduktreklamerna (som alltid utförs med blottad kvinnohud och vattendroppar) hakade på trenden. Jag vet inte vilka som var först men det kan ha varit Hemverket som via frontfiguren Imre Marton förklarade att de krängde bostäder med någon efterbliven blanddialekt. I alla fall så utbröt en storm där man till slut hoppades att 3:s dialektfrenesi skulle innebära slutet men inte då. Senast i raden är mjölludret som berättar att filmen presenteras av Lidl på gnälligt dalmål. Nu bör väl ändå Lidl ha slagit den sista spiken i kistan för det är väl närmast dödsförklarat att göra något som Lidl gjort?
En bra reklam skrattar man inte bara med/åt utan den har även en käck slogan som etsar sig fast i huvudet som bilden av när Robinson-Robban doppar snoppen i en drink. Helst ska det vara en melodi som hela folket kan gå omkring och nynna på. Det är nästan idiotsäkert! McDonald's lyckades, Kronfågel lyckades, Polly lyckades och Ipren-mannen hade säkert skavsår på sin manslem vid millenieskiftet. Nu har OLW gett sig på ett riktigt ambitiöst projekt där de riktigt trycker ner goodwill i halsen på oss med en video där människor från olika kulturer och samhällsgrupper förenas i ett potpurri av falska stämmor; fredagsmys.
Ha det!
// Yeahns
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"...det senaste kompis.", haha!
SvaraRaderaHärligt att någon förstod det roliga i den frasen. Möcke bra broder!
SvaraRadera