Fyllepoesi?

Likt årets alla andra söndagar så vaknar jag upp med en lätt huvudvärk och trötta ögon. Den här gången vaknade jag dock i min soffa. Hur som helst, i och med dagens teknologi så är det lätt att sprida sitt budskap till världen och att göra bort sig (själv brukar jag fylle-kommentera på bloggar. Ofta med en lite dryg ton även fast allt jag vill är att berömma skribenten) så det var med ångest, rädsla och vemod som jag fipplade fram min utkorg på mobilen. Lyckligtvis hittade jag inget allvarligare än några tvivelaktiga meningsuppbyggnader (eller om jag raderade det värsta på vägen hem, vilket är otroligt smart om man inte vill förvarna sig om kommande eventuellt prekära situationer). Jag fann dock ett sms som jag under gårdagskvällen ansåg vara så fenomenalt formulerat att jag nästan kissade i byxan. Raden löd:

Hellre full bland pack än packad bland fyllon

Det är alltså en variant av de där "Hellre än"-uttrycken såsom "Hellre en rövare i poolen än en polare i röven" eller "Hellre en back i hallen än ett hack i ballen" och igår fann jag det så genialt (uttalas [jenialt] om man heter Robert Perlskog) att jag Svenska Akademien borde tillbedja mig. Raderna innehåller allt; humor, finess, djup, alkohol och framförallt ord. Idag ifrågasätter jag dock mitt fylle-jag för vad betyder det ens? Att man hellre vistas berusad i otrevligt sällskap än att vara den mest brakladdade bland a-lagare? Jag är osäker på dess innebörd. Kanske någon läsare med annat än bilder på Tony Irving bakom pannbenet har något förslag?

Medan ni funderar så kan ni ju alltid lyssna på två bra låtar vettja!


Hallelujah The Hills - Blank passports


Legendary Tigerman - Life ain't enough for you

Ha det!
// Yeahns

One, two woop woop!

Det går att ifrågasätta om det ens kan klassificeras som musik men idag är det lördag och det finns ingen annan låt som kan få mig så laddad som denna just nu:


The Bloody Beetroots feat. Steve Aoki - Warp 1,9

Jag skäms lite grann men jag gillar't!

Ha det!
// Yeahns

PS. Ta gärna ett hör på Dimmakmmunication också. DS.

Den blomstertid nu kommer

Med sommarens intrång så har dagarna blivit längre, solljuset varmare och människorna gladare, men det är inte bara väderleken som förändras utan även modet. Varje årstid har som bekant sina egna modeflugor och färger. På sommaren är det populärt med många och ljusa färger på kläder som ger ett avslappnat och lugnt intryck. Klädintresserad som jag är har inte låtit min vardag i instängdhet (sjukt fult ord men om Kristianstadsbladet kan använda det i en rubrik så borde väl jag kunna trycka på publicera utan osäkerhet, eller?) vara en slags fristad för modetrycket och det är med viss avsmak och med en svald stolthet som jag publicerar historiens första - och enda? - blogginlägg där undertecknad medverkar på bilder tagna på AstraZenecas catwalk. Håll till godo!


Här ser vi modellen Yeahns iförd en slarvigt instoppad patientskjorta från underground-märket Tvätteriet Alingsås. En lös passform som ger kroppsrörelser i stort sett fritt utrymme utstrålar både självsäkerhet och harmoni. Tyget är av det tunnare slaget vilket ger en svalkande känsla i sommarvärmen. Plagget finns tyvärr endast en färg som vi skämtsamt kallar akvavit men det innehar även små detaljer. Till exempel så är det en röd prick vid höger armveck som ska påminna om blodutgjutelse för att ge intrycket av allvarsamt mod. Det här plagget är för mannen som inte backar undan!
Less is more är vanligtvis ett återkommande uttryck när man pratar om mode men man får aldrig glömma att mer alltid är mer, vilket vi ovan ser ett prov på gällande accessoarerna. Ett stilrent och identitsförtydligande armband (istället för de trötta och smaklösa id-brickorna folk har runt halsen) tillsammans med smycket Stickan på armarna. Dessutom bär modellen ett grönt halssmycke av längre modell med tillhörande pulskontroll vilket är ett försök av modeskaparen att pika den samtida människans behov av att ständigt vara uppkopplad. Smart, roligt och framförallt snyggt! Kombinationen fungerar utmärkt till såväl vardag som fest.


På underkroppen bär modellen ett par shorts gjorda av 100 % polyester från indiemärket Adidas som paradoxalt nog ger både ett aktivt och ledigt intryck. Dessa shorts ger känslan av frihet och används med fördel av människor som tar hand om sin kropp på fritiden. Plagget finns i många färger men här har modellen valt ett par svarta med vita detaljer (vilka inte syns i bild) för att skapa den fröjdfulla kontrasten som tilltalar ögat.
På fötterna ser vi ett par vita flip-flops från märket som får den fotbollsintresserade att tänka på vinnare. Le Coq Sportif prydde nämligen bröstet på Maradona och hans Argentina när de tog hem VM i Mexiko 1986. Dessa tofflor är alltså en fotbeklädnad för den som trivs högst upp på prispallen och är ingenting för varken öisare eller Färjan-Håkan. De ska bäras av mästare på deras lediga tid.
Lägg även märke till den smakfulla blånagel som stofferar modellens högra stortå. Blånaglar kan enkelt bidra med uppfattningen om förlorare men med rätt matchning (som till exempel ovan beskrivna flip-flops) så ger de istället sken av raka motsatsen. Den perfekta blånaglen går inte att köpa men istället kan de erhållas gratis på bland annat idrottsplatser och i verkstadslokaler. Blånageln är skönhetspreparatet för mannen som inte drar fötterna efter sig.

En smyckes- och accessoartillverkare som verkligen är något för framtiden är Förbrukat som gör produkter för både dam och herr. Nedan ser vi en bild på deras senaste kollektion:

Förbrukat: För den som vill sticka ut - och in


Ha det!
// Yeahns

Grabbarnas

Så du vill veta vad som hände igår? Det blev hemmamatch broder. Ge mig kardan, satte just highscore! Men jag tar det från början, du ska få varenda detalj.

Först satt ju du och jag i baren men när du drog sökte jag mig ut i lokalen. Såg den där tjejen som såg helt okej ut, du vet kanske lite fet men ändå het. Hon var av den typen som gör sig till - du vet lite för full och lite för mycket smink - men det brydde jag mig inte om. Det jag hade i tankarna var knappast kärlek.
I alla fall började jag flörta lite grann, sade några förspända saker men hon uppfattade knappt mitt namn. Hon var redan för full när vi sågs och det spädde jag på. Du vet tog min chans och frågade "Ska vi dra någon annanstans" och drog gjorde vi. Eller ja drog och drog, det var nog mest jag som drog henne men hon följde ju med så vi tog en taxi. Eller tog och tog, jag satte henne där bak, satte mig där fram och sade min adress. Och chaffisen han bara log, jag menar vilken man!

När vi kom fram ledde jag henne uppför trappan. Hon började jiddra någonting om att hon ville hem och jag sade att visst har du kommit hem, vänta bara ska du se att det känns bättre sedan. Vi kom upp i hissen och jag låste upp. Ledde henne till sängen och hon däckade tvärt, lade sig på mage och vände upp sin stjärt. Och jag menar visst hon var full och jag hade makt men man ska väl inte behöva någon jävla fullmakt? Det här med raggning är en ömsesidig pakt. Och sedan följde hon ju med nästan av sig själv - hon sade i alla fall aldrig nej - och då måste hon ju varit med på noterna eller hur? I alla fall följde hon i taktur för ikväll var det min tur.

Så jag drog av henne kläderna plagg efter plagg. Hon hade rätt schysst kropp ändå inte perfekt på något sätt men den fyllde sin funktion om man säger så. Sedan när vi körde igång började hon gny - blev ett tag nervös för att hon tänkte spy - men hon fann sig snart tillrätta, och jag såg nog att hon gillade att bli tillspetsad. För även om hon krånglade lite grann är det snarast ett bevis på att hon behövde lite man, och det fick hon minst sagt. Jag gjorde min grej grundligt. Jag gjorde min grej bra.

Så där gick det hela till, en rätt jobbig grej. Jag menar, vad göra med en halvdäckad tjej som ju verkligen inte var någonting för mig. Hon började nyktra till så jag var rätt rak och sade "Det var en schysst kväll vi haft men nu får du dra. Allt roligt har ett slut" och sedan gick jag ut och när jag kom tillbaks var hon inte kvar. Jag kände mig lite taskig ett tag men jag tror hon tog det rätt bra. Skönt med tjejer som fattar när de ska dra, som inte tar sex på för stort allvar. Men lite klass måste man ha så hon fick ju pengar till en taxi såklart!


Enligt ovanstående lyder ungefär lyriken till Elenettes låt Grabbarnas, en låt som jag delvis citerat förut. Det kan tyckas lite sådär att skriva ner en hel låttext i ett inlägg men utan att bli för PK (politiskt korrekt) så vill jag bara meddela att det är en förjävla bra låt där självklart texten tillför det mesta. Låten är så talande för den del av befolkningen som håller kvantitet före kvalité och där en high-five värderas högre än ett hjärta. Nåväl, för att ni ska kunna njuta av låten ordentligt så behövs självklart även melodin och som tur är så ligger hela musikstycket uppe på Last.fm. Mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns

Grannfejden - den minimala versionen

Bilipp! Jag vaknar till, blinkar några gånger med mina grusade ögon och lyfter mitt huvud. Det är tyngre än vanligt. Bilipp låter det igen och sedan hör jag hur det alltför välkända introt till Kung för en dag drar igång. Det tar några sekunder innan jag förstår att det är min granne ljuden kommer ifrån. Jag vet inte om det är ett par, en tjej eller en kille som bor där (idag hörde jag dock en mansröst försöka sjunga med i nyss nämnda låt) men klart är att det hushållet tillhör den kategori musiklyssnare som jag föraktar; allätare.
De verkar också ha en säregen fetisch för att spela upp msn-meddelandeljud högt, därav Bilipp. Jag har ingen aning om hur de får utlopp för sin fetisch och jag trivs ganska bra med att inte veta.

Allätare sväljer allt utan ens tillstymmelse till motstånd, utan någon sorteringsprocess eller preferenser. De lyssnar på kommersiell radio som fylls utav intetsägande musik med simpla texter och klämkäcka melodier. Jag har skrivit om det förr så jag ska inte gå in på det mer men det jag vill komma till är att det finns bättre sätt att väcka en bakfull gosse på.

Jag gick upp, noterade att klockan var tio i två och kontrade min granne med att spela Panda från det experimentella proggbandet Dungen. De fyra timmarna som gått har fortsatt i musikens tecken och tiden har lagts på Peter Dohertys soloablum, Mattias Alkbergs b-sidor och sextiotalsbandet Question Mark & The Mysterians. De senare på grund av att gårdagsnatten spenderades på min nya favoritklubb Kontiki där 60-talsrock spelas i en gemytlig atmosfär med djungelinredning.
Eftersom jag redan tappat bort den röda tråden (jag tror att den ligger någonstans under min säng) så kan jag fortsätta med mina musiktips. Både bob hund och Florence Valentin släpper nya album den 25 mars (Folkmusik För Folk Som Inte Beter Sig Som Folk respektive Spring Ricco) och här får ni deras första singlar:


bob hund - Tinnitus i hjärtat


Florence Valentin - Spring Ricco

På sätt och vis ska jag kanske vara tacksam för att msn och Magnus Uggla väckte mig men om Uggla bestämt ska medverka så föredrar jag någon av hans tidigare låtar. Tiden innan han blev en gubbsjuk snubbe som försöker att bejaka sin ungdom i högsta möjliga utsträckning. Men det här är alltså bara om han absolut måste.

Ha det!
// Yeahns

Saturday Night Fever

På lördagar läser ingen bloggar och korrelationen är i direkt positivt samband med att det också är få som just bloggar. Folk har annat för sig. På lördagar handlar man mat, kläder och hälsar på närmast avlidna föräldrar och på kvällen kollar man på Melodifestivalen eller annan värdelös Svenne Banan-underhållning. Andra spenderar dagen på fotboll och går sedan ut och super skallen av sig. Om man firar eller tröstar sig själv med rusdryck i blodet är det ingen som vet och ingen bryr sig heller, resultatet blir ändå alltid detsamma. Det jag vill komma fram till är den här lördagshetsen som infinner sig hos varje individ. Man måste göra något, vad som helst bara man gör något! Helst ska man också göra något i sällskap med andra, det är närmast tabu att vara ensam en lördag. Varför är det så?

Egentligen råder det inga tvivel om svaret på frågan varför människor drabbas av ett sjukt behov av att umgås med andra på lördagar. Helger är till för att njuta och för att koppla av, något som man inte har möjlighet till under den vardagliga arbetsveckan. Lördag är dagen man njuter av livet (fråga bara valfri CD-människa) och på söndagar vilar man. Det går inte att göra tvärtom och absolut inte samma sak på båda dagarna! Det är helgerån (observera den fenomenala ordvitsen) och man kommer att mötas av konstiga blickar.

Personligen så förstår inte jag människans medfödda behov och förmåga av att kategorisera allting och göra vardagslivet till slentrian, även fast jag i vissa hänseenden är förtjust i just detta. Jag ogillar allt som på ett eller annat sätt styr ens dagliga handlingar. Att göra-listor är ett sätt att stänga igen den mänskliga kreativiteten för att på så sätt skydda oss från missöden. Listor och rutiner används som en fallskärm, ett skyddsnät där vi slipper tänka själva. Det är ju våra impulser som gör livet värt att leva, som utsätter oss för utmaningar. Utmaningar leder till misstag och misstag ger oss lärdom. "Jag står på kanten av ett stup och jag dansar. Jag har noll kontroll men jag brukar ha tur." som Babian uttrycker det i Sjung Ut!
Jag skriver aldrig inköpslistor utan inventerar butikshyllorna och köper det jag är sugen på. Att jag sedan kommer hem med massa extra mjölk gör mig ingenting. Jag har lärt mig att skratta åt mig själv den vägen. Listor ska aldrig få styra mitt liv.

Av ren protest stannar jag därför hemma ikväll. Jag tänker i min ensamhet kämpa mot planeringens förtryck mot spontaniteten, det är något jag tror på. Eller om det bara är för att jag inte har några direkt lockande alternativ men det är ju ingen som läser detta idag ändå så...

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från ett av John Travoltas lågmärken.