Näste man till rakning

Idag var det så dags igen. Jag visste att det skulle komma förr eller senare och jag har försökt att hålla ut så länge som möjligt, men när min vardag fylldes av skam och vemod så tvingades jag att bemöta min fruktan. Idag tvingades jag välja mellan vardagens pest eller kolera. Jag är fortfarande osäker på vad jag har valt (jag har väl inte vaknat ur chocken än antar jag) men med ångestfyllda steg gick jag till den bransch där konsumenterna saknar någon egentlig makt. Idag klippte jag mig.

Jag berättade att jag ville ha en jag-gillar-och-har-koll-på-musik-frilla, slog på iPoden och slöt mina ögon. I mitt huvud såg jag en Per Sinding-Larsen-kalufs komma flygande och slutligen så kom den förutbestämda koden tre klapp på huvudet och det var klart. Bara att betala och gå hem.

Nej givetvis var det inte så det gick till men jag avundas dem som kan göra så. Istället satt jag nervöst och höll så hårt i stolens armstöd att knogarna vitnade samtidigt som man krystat konverserade med personen som hade ens framtid i sina händer. Jag ogillar verkligen dessa artighetssamtal där ingenting diskuteras på djupet. Varför ska jag sitta och berätta om mitt liv och vad jag gör för en person som jag på sin höjd träffar i 45 minuter 4 gånger/år? Visst, det kanske kan vara trevligt ibland men för mig är det bara onödigt. Det är ju inte direkt så att man uppnår den relation där man delar med sig av erfarenheter och berättar fyllehistorier för varandra, sådana samtal som man faktiskt kan ha glädje och nytta av. Det måste också vara jobbigt för frisörer att alltid vara så inställsamma hela tiden, fast ändå inte. Visserligen connecta jag och gulblonda Linnéa lite vid Nationalteatern och blues (en blonderad tjej som gillar sådan musik var något nytt för mig men så underbart!) men sen behövde en kund hjälp och samtalet var som bortblåst.
Egentligen borde jag kanske ta tillfället i akt att träna på mina charmörskills eftersom jag alltid klipper mig hos unga - men äldre än mig - och fräscha tjejer. Det är ju trots allt de som ska tycka att jag ser bra ut i min frisyr, d.v.s. min målgrupp. Men att sitta och småflörta känns inte riktigt rätt när personen i stolen bredvid garanterat lär sitta och "överhöra" mina patetiska försök och sedan lär blogga om det.
Det är ju dessutom oerhört svårt och jobbigt att samtala med den person som är ansvarig för både mitt självförtroende och min värdighet den närmaste tiden. Tänk er själva att sitta och samtala med djävulen över en kopp te? Vad som helst kan hända och slinker det ur något opassande så är du bara ett "Oops!" ifrån att få spendera de närmaste veckorna i ensamhet i din etta som du hyr i andrahand.

För visst är det ändå sjukt vad mycket värdighet man sätter vid sitt hår? Såväl kille som tjej gör det, men varför? Hår är väl egentligen något som är äckligt, eller i alla fall som blir äckligt i samma stund som det lämnar kroppen? Borde man då inte bli glad över att bli av med det då?
Nej hår är helt okej så länge som det sitter på huvudet, i övrigt är det tveksamt. Med en frisyr identifierar man sig själv och låter andra få en aning om vad man är för människa egentligen. Detta innebär alltså att badrum ibland förvandlas till ett forum för svordomar, spegeln blir ett slags tillmälesplank. Egentligen är det ingen annan förutom en själv som ser att man har en dålig hårdag, att luggen inte ligger på det sätt som du vill men nästan. Om man bara flyttar det lite där och lyfter upp det lite här och så är man där och petar med fingrarna och så ser det ännu värre ut än förut. Man fylls av en sur ångest och vill bara åka hem och gömma sig för att man är så jävla ful just nu, i sina egna ögon. Den som först yttrade att det bara är att raka av sig håret för killar vill jag träffa i sällskap av en slipmaskin och en korkskruv.

Det är alltså väldigt mycket av ens värdighet som man förlitar sig på att lite hårvax - brylcréme om man är från Mariestad, appliceras med fördel med stålkam - ska hålla uppe. Ändå är det inte riktigt lika mycket värdighet som sitter i håret som när man precis missar bussen eller som när ramlar på en offentlig plats. Jisses, att man inte får läsa om fler som låter kroppen dingla av den enkla orsaken. Man hittar en lapp i bröstfickan där det står "Jag snubblade över rälsen vid Kungsportsplatsen. Jag orkar inte bygga upp all den värdighet som jag tidigare samlat igen, jag orkar inte! Säg till mamma att jag älskar henne. Farväl..." Jag är bombsäker (det är ett för övrigt ett dumt ord om något! Säker som en bomb? Avgå!) på att man skulle kunna se hur värdigheten svävar iväg från en person som ramlar om man filmar fallet med en aura-kamera och sedan kollar på det i ultrarapid. Hur man efter fallet ska ta sig ur situationen är ett mysterium. Min personliga favorit är att inte försöka gömma undan det som nyligen skett. Låt orsaken till din korta luftfärd få veta vad du tycker om saken och gör det högt och tydligt. Det är ingen idé att hymla om saken. Vem vet, svär du på riktigt bra så får du kanske lite värdighet tillbaka?

Nu när jag kom hem så undvek jag att titta mig i spegeln så länge som möjligt men slutligen tog min nyfikenhet över. Jag ville bara gråta men eftersom jag har en penis så gråter jag endast när mitt favoritlag förlorar, om ens det. Som vanligt så blev det lite kortare än det som var min avsikt. Det blir alltid så, lite för kort och nu ser jag ut att nyligen ha tagit studenten. Att man åldras i takt med att håret växer förstår jag såklart men att man föryngras i frisörstolen är inte alls lika självklart. Nu vet jag att 12 centimeter innebär tre år.
Men jaja, såvida man inte heter Kennedy Bakic..(äsch!) så växer håret ut igen och snart får jag väl den längd jag suktar efter. Tills dess så får jag gå omkring och leva med min pojkspolingfrilla, inte mycket mer att göra åt saken. Vad hände med öppet köp?

Ha det!
// Yeahns

PS. För er som lyckats ta er de 1 075 orden hit ner så vill jag be om en tjänst. Vardagshjälte som jag är (blodgivare och grejer) så bjuder jag på en länk att surfa in på; Ett klick för skogen heter stiftelsen och för varje unikt klick/dag så är man med och räddar en gammal urskog. Såvida man inte vill betala så är det helt gratis så länge som man har några sekunder över. Se så, hjälp till! DS.