29/7 - 2/8

Imorgon är det dags för avfärd mot Emmaboda - eller mer precist Rasslebygd - för att i fyra dagar sova i tält, kolla musik och dricka sådant där som man blir knasig i bollen av. Hygienen kommer att vara på grottmänniskonivå, det kommer säkerligen att regna, det kommer att krylla av ynglingar och ens prylar kommer att bli stulna men jävlar vad kul vi ska ha! För inte kan man väl annat när man hänger med vänner dagar i streck och har följande preliminära schema att följa?

Onsdag:
Festivalen börjar egentligen på torsdag förmiddag men eftersom de flesta campare kommer redan på onsdagen för att slippa stressa så har arrangörerna fixat en liten grej som de kallar Förfesten. Två mindre kända band kommer att spela och även fast inget av dem är "min grej" så lär de ändå beskådas:
20.00 Moto Boy (Kyrkan) - En snubbe plinkar lite på sin elgitarr och framför lite lågmäld och timid balladrock.
21.00 Mangon (Baren) - På datorn är det jättelätt att göra "musik", särskilt av typen omz-omz-dunkadunk.

Torsdag:
Torsdag är en helt annan dag och nu blir det lite mer rännande och lite mera ös:
13.45 Jonathan Johansson (Skogen) - För att En hand i himmelen är en väldigt bra låt, i övrigt inte mer än okej.
15.15 Skansros (Skogen) - Den välklädde Felix ska tillsammans med sitt mindre välklädda band (men de försöker i alla fall) försöka ta mig till skans med vacker pop signerad Göteborg.
17.30 Handsome Furs (Ängen) - Dan Boeckners sidprojekt är inte ens i närheten av att vara lika bra som varken huvudprojektet Wolf Parade eller WP-polaren Spencer Krugs sidprojekt Sunset Rubdown men de är i alla fall från Kanada, och gillas därmed av undertecknad.
19.30 bob hund (Ängen) - Med kritvita damhandskar på händerna ska Thomas Öberg förföra och provocera publiken till extas. bob hund är ett av Sveriges bästa band genom tiderna och är nog denna festivals höjdpunkt.
21.00 Detektivbyrån (Skogen) - Jag såg dem i Borås i oktober förra året och det är ju riktigt skojfrisk musik med dragspel och grejer. Sköna på scen är de också med sina annorlunda frisyrer, värmlänningar i Göteborgs-exil som de är.

Fredag:
Med bakfyllan liggandes som en halo runt tältet ska man pallra sig upp för ännu en underbar festivaldag:
12.00 Miss Li (Trädgården) - Hon är allt bra go' Linda Carlsson fast frågan är om man orkar upp till 12?
15.00 Joel Alme (Ängen) - Denna skönsjungande styvpappa skrev sina låtar på Brännö vilket resulterade i ett av fjolårets bästa album. Håller på Blåvitt gör han också.
16.30 Florence Valentin (Ängen) - Jag såg dem på Way Out West 2007 men på grund av en dålig speltid så gick det sådär och därför ska de få en chans till. Sedan har de ju gjort en ruskigt bra platta i år också.
20.30 Markus Krunegård (Ängen) - De lirar ju inte bara metal i Finland.
00.30 The Wombats (Skogen) - Dansant poprock när den är som bäst och vi ska alla dansa till Joy Division.

Lördag:
Efter tre dagar har man kommit in i andra andningen och nu kör man på av bara farten:
13.45 Monde Yeux (Ängen) - Delar av lägret har ju polat med en i bandet så klart att de ska ses och som om inte det vore nog så är Naked girls en bra låt á la môcke.
16.45 Franke (Ängen) - Dessa noiserockabillies såg jag ju på releasfesten av deras senaste skiva och det var ju bra så varför inte en gång till?
17.30 Fontän (Skogen) - Troligtvis så blir jag trots ovanstående inte långvarig på Franke eftersom dessa ambientpoppare är tokbra, i synnerhet deras ännu ej utgivna andraskiva Winterhwila.
23.15 The Pains Of Being Pure At Heart (Skogen) - Noisepop hela vägen från det stora äpplet och även de släppte en fenomenal skiva i år.
00.15 Familjen (Ängen) - Det var bara några månader sedan jag såg denna soloskåning ackompanjerad av ingen mindre än Andreas Tilliander och han var full och fartfylld.

Det lär ju inte bli som ovanstående men så ser den i alla fall ut just nu i nyktert tillstånd. Har jag missat något?
Om ni vill och om jag orkar så kan jag kanske summera hela joxet när jag återuppstått. "Äh vadå återuppstått? Med så där många spelningar så blir det inte mycket dricka" tänker kanske ni men det är det som är det fina med Emmaboda - att man får ta med sig kalasdricka in på konsertområdet. Så längst fram kommer det att skålas och skrålas dagarna till ända så mamma, ring inte.

Ha det!
// Yeahns

Strange things

I förra inlägget frågade jag om någon visste vilken låt som är originalet till [ingenting]s Skumma saker vilket urartade i en kommentarhysteri värdig vilken modeblogg som helst. Tyvärr fick ingen rätt och därför kan jag nu åter skapa lugn i 250 miljarder hushåll genom att delge er svaret. Här har ni den, en av de bästa låtarna från denna sida milleniet.


The Radio Dept. - Strange things will happen

Ha det!
// Yeahns

Skumma saker

Covers är ju något som man både älskar och hatar. Personligen så tycker jag att om man ska göra en cover så ska man tolka den själv och göra en egen version istället för att försöka att efterlikna originalet, och där har ni min gränsdragning för vilka covers jag gillar eller avskyr. För att göra det om möjligt ännu klarare för er så ska jag ge er ett exempel på en fantastiskt finstämd och vacker cover, eller översättning (finns det inte ett ord för det?) egentligen.

Jag ramlade över en EP från Sveriges mest underskattade band häromdagen, Sommardagboken EP heter den och skaparna är inga mindre än albumaktuella [ingenting]. Egentligen släpptes EP:n den 10 juni 2006 men har gått mig obemärkt förbi ända tills nu. På skivan finns en liveversion som är en direktöversättning av, ja vilken låt? Den som gissar rätt får evig ära och min personliga uppskattning! Jacob är dock utesluten eftersom han redan fått svaret av mig.
Skumma saker (live) - [ingenting]

Rätt svar publiceras i helgen. Jag gissar på att hela 0 personer kommer att gissa!

Ha det!
// Yeahns

Sms:a låna

Ni har sett Renaults senaste reklam va? Den som handlar om att de just nu har en skrotbilspremie, det vill säga att om man skrotar sin minst 10 år gamla bil och sen går och köper sig en sprillans ny bil - alltså så ny att inte ens en gammal nedrökt förortskäring hunnit blossa ner den med sina gula Blend eller att en snorkråkeätande unge hunnit fingra på bilruteknappen - så får man 20 lax i rabatt. Inte så pjåkigt och reklamen är väl rätt hyfsad, men sedan tänker man ett steg längre och då kommer man fram till en slutsats som helt plötsligt gör kampanjen rätt värdelös.

Alltså jag vet inget om hur många skrotbilar det finns i Sverige och vilka som äger dem men jag gissar på - jag skjuter verkligen från höften här - att de antingen är låginkomsttagare eller arbetslösa. Det kanske låter dumt men det är vad jag tror i alla fall. Hur ska de ha råd med en ny bil, i dessa tider?
Sedan googlade jag på "antal arbetslösa" och hittade följande jätteroliga diagram med massa färger och grejer på SCB:


Antal arbetslösa - månadsvis 2005-2009
1 000-tal personer, 15-74 år

Här ser vi hur många personer som varit arbetslösa de senaste fem åren och när diagrammet gjordes så var det alltså 446 000 personer som tittar på Våra bästa år, Andra Avenyn och Glamour. Från förra året så är det en ökning med hela 54,5 %! Jag vet inte hur de funderar på Renault men det känns som att någon på deras marknadsavdelning inte gjort sin research alternativt om hans pappa också är hans brorsa.

Ha det!
// Yeahns

Mitt liv som Didrik - del 3

Del 1 | Del 2

Didrik är ensam. När Didrik känner sig ensam så brukar han äta glass. Didrik älskar glass, särskilt den från Euroshopper. Han brukar säga det till kassörskan på ICA att "No man should outlive his ice-creamstorage" när hon påpekar att det var väldigt vad mycket glass han köper. Han säger det på engelska för att han tycker att det låter så mycket häftigare än på svenska. Varför just Euroshopper är hans favoritmärke har flera orsaker. Dels så gillar Didrik när saker är billigt ("Allt ska ju ändå bli skit" resonerar han) och dels så tycker han att de har en fyndig logotype ("Man har ju en kundvagn när man handlar!"), fast mest gillar han ordet Euro. När Didrik hör Euro så tänker han på samarbete och vänlighet. Han anser att världen skulle vara så mycket bättre om alla var snälla och hjälpte varandra men så är det ju tyvärr inte.
Av ungefär samma anledning som Didrik gillar Euroshopper så är hans favoritmusik Euro disco. "Aha, E-Type!" tänker nog de flesta då men Didrik avskyr E-Type och hans äckliga hår. Didrik tycker att E-Type har sålt ut sig när han medverkat i Melodifestivalen och gjort en sportlåt. "Så gör inte en äkta musiker som låter musiken tala för sig själv och vad är det för namn han har? Typ E vadå?" undrar Didrik. Fast när Didrik tänker efter så finns det inte så många andra kända Euro disco-artister så det är kanske inte så konstigt att folk tror att Didrik lyssnar på E-Type. "Det är synd att så många människor är helt ovetandes om vad de går miste om" säger Didrik ledsamt för sig själv och tar ännu en tugga glass till tonerna av Modern Talkings Brother Louie.

När Didrik betalar sin glass så slår han alltid in kortkoden med lillfingret så att resten av handen döljer knappsatsen, ifall någon bakom i kön skulle spionera. Av samma anledning så brukar alltid Didrik kolla så att ingen ligger och smyger i buskarna utanför hans port när han slår in portkoden, om nu någon skulle förfölja honom. Fast det är det ju aldrig någon som gör. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns

Ladies & Gentlemen, this is rock'n'roll

Det har varit en rätt tunn period här på ITHMG-bloggen det senaste, det blir så i sommartider. Hur som helst. Den senaste tiden har jag dragits allt längre ner i indiepop-träsket fullt av experimentella och elektroniska ljud, toner - eller vad man nu ska kalla det - men nu har jag kommit över tre rockband som är bra på riktigt.

Vi börjar vår resa i östra Kanada eller närmare bestämt Charlottetown där fyra killar började lira ihop och redan där börjar saliven rinna (Kanada har - som ni kanske vet - gått och blivit ett av de främsta musiknationerna). Gruppen kallar sig The Danks och bildades 2005 men det var först 30 juni i år som deras debutalbumet Are You Afraid Of The Danks? släpptes (en EP, Samples, släpptes i slutet av 2008 också). När man lyssnar på skivan så undrar man varför det dröjde så länge, det är ju mästerligt! Världens bästa musikblogg och musiksida, Indiepassion, liknar dem med The Strokes men det tycker jag inte gör dem rättvisa. Även fast Brohan Moores röst stundtals låter som Julian Casablancas så är inte musiken den samma. The Danks är mer fartfyllt, mer samspelt (på gott och ont) och mindre knarkat (på gott och ont). Nog snackat, lyssna på deras andra singel:


The Danks - In alright

I Okkervil Rivers näste Austin i Texas har White Denim utvecklats och levererade den 22 juni sitt andra album, Fits. Hela albumet är en riktig buffé av vild psykedelsik rock med en basist så fantastisk att den norske schlager-hoben skulle slicka sina fartränder för att få röra honom. Det enda dåliga med White Denim är att de i princip gjort en Style, det vill säga att släppa samma låtar två gånger men jag antar att det har något med skivbolagsgrejs att göra. Här har ni deras första singel från det nya albumet och smaka på den basen!


White Denim - I start to run

På andra sidan Antlanten har vi brittiska Cherry Choke som den 16 mars släppte sin debutplatta. Här har vi ett band som påminner lite om kultbandet MC5 med sina skräniga gitarrer och riviga musik, bara det att Cherry Choke kör lite mer på det psykedeliska. Här har ni ett smakprov från deras skiva:


Cherry Choke - In my mind

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är densamma som en av Madame Godards låtar som trots sin titel inte är så rockig men ändock en bra låt.

You're still my friend, it's impossible to hate you

Som Killamangiro redan varit inne på så har ITHMG ett fem dagar (10-14 juli) långt konvent i Stockholm i helgen och som han skrev så står inmundigande av mat och dryck, fotboll, nattliv och samtal mellan själsfränder på schemat. Om ni vill vistas i den positiva aura som ett ITHMG-möte sänder ut så är det i Spånga eller i Hornstull som ni ska befinna er. För att ni också ska veta ifall ni sett någon ITHMG-medlem eller kanske till och med hela gänget så bjuder jag på en bild nedan:

Så här kan det alltså se ut när ITHMG väntar på bussen/tuben efter ett besök på Systembolaget, fast i 3D då förstås. Samtidigt som jag mår lite illa av att jag verkar ha för mycket fritid så utlyser jag en tävling där vinnaren får göra vad denne vill med resterna av våra bakfyllepizzor (ät upp, ställ ut i en monter på Sergels Torg eller annat): Para ihop rätt figur med rätt ITHMG-medlem! Svaren mottages i kommentarerna.
Eventuell vinstskatt betalas av vinnaren.


Avslutningsvis så ska jag dela med mig av två videor som jag tror att varje ITHMG-medlem kan stå för. Den ena representerar vår inställning till konventet och den andre visar vad den inställningen kan leda till:


Hardy Andersson (I manegen med Glenn Killing) - Det är fest


Scen ur Lock, Stock And Two Smoking Barrels

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Jamie T's P3-aktuella låt Sticks 'n' stones.

Smaken är som baken

Här kommer en lista som absolut ingen har väntat på men som likväl måste publiceras, mycket för att den beskriver den miljö där jag är uppväxt. Nedan kommer alltså de tre mest populära låtarna för olika generationer i 0506-området (Töreboda kommun). Jag försöker så mycket jag kan (det ligger brända skivor lite varstans) men jag kommer inte längre än att folk kallar mig alternativ, fast det är jag visserligen rätt nöjd med när allt kommer omkring. Med all rätt, eller?

Ålder: 10-25 år

Lorentz & M. Sakarias - Mayhem

Jodå, här går det hem med technorap på svenska! Vill du också lyckas? Skriv en låt med lite rim om att slåss och/eller supa (oroa dig inte för melodin. Det fixar snubben vid mixerbordet med lite sköna hack och grejer) och sampla sedan in någon halvdan 90-talsdancemelodi (i "låten" ovan är det Sash som bjussat på sin partydänga Ecuador). Plätt som en lätt!

Ålder: 20-35 år

Björn Rosenström - Pojkarna som busar

Mannen som måste vara född ur Satans armhåla har förstört en halv generations musiksmak med sina sånger om sex och/eller efterblivna skrivna på det där fiffiga sättet som sätter varenda fot i gungning på landsbygden. Hade det funnits en musikdomstol så skulle det inte ens behövas en rättegång här, nackskott rätt i pannan bara! Som Vincent Vega säger till Lance när de pratar om att Vincent fått sin bil repad av en nyckel i Pulp Fiction; "It would have been worth him doing it just so that I could have caught him doing it".

Ålder: >35 år

Kenneth & The Knutters - Ge mig en öl

Klart att en svängig låt om öl går hem i ett raggarromantiserat samhälle. Frågor på det?

Bubblare:
Vera - Naken i min säng
Snowstorm - Sommarnatt

Det kanske inte är så bra med mångfald och fri vilja trots allt?

Ha det!
// Yeahns

Ta ITHMG-helg

Det vankas ITHMG-helg och med det lite fylla, bakfylla, raljerande över folk som inte är som de (enligt vårt tycke) borde vara (ITHMG är ju, som bekant, en herrklubb för inbördes beundran), minst en bakfyllepizza, en del fotbollstugg och musiktips i mängder där alla är mer angelägna om att dela med sig av sina tips än att ta till sig de andras… Jag tänker därför gå händelserna i förväg och utnyttja utrymmet här till att dela med mig av fem stycken musikbitar. Här avbryter ingen.

Utan inbördes rangordning, fem låtar som jag på senare tid lyssnat på lite mer än andra:

Nitzer Ebb: Join in the Chant

Inte en människa jag känner (förutom min bror som introducerade den för mig) har uppskattat när jag spelat upp detta stycke industrirock. För mig fungerar den dock alldeles utmärkt som adrenalinpumpare inför fotbollsträningar och –matcher. MUSCLE AND HATE!

Scarlett Johansson & Pete Yorn: Relator (ljudfilen har tagits bort från Youtube och mina internetkunskaper är högst begränsade; ni som har Spotify hänvisas dit)

Den undersköna Scarlett Johansson… den enda kvinna som kan konkurrera med min sambo har visat sig ha en fantastiskt finstämd sångröst och denna låt är ett riktigt lyckopiller.

The Waterboys: Fisherman’s Blues

När jag var elva år skickade min fars bästa vän, Tomas, ett brev till mig med medföljande kassettband. Brevet handlade om en grupp vid namn Waterboys och kassettbandet innehöll en skiva av samma band. Tomas överskattade mig; jag varken uppskattade brevet eller musiken på den tiden, utan ställde mig mest frågande till hur i helvete jag skulle besvara honom och behålla hans tro på att vi kunde betraktas som någotsånär jämlikar intakt… Jag svarade aldrig utan bad pappa hälsa och tacka.

Ska jag vara ärlig är jag, utan att ha lyssnat överdrivet mycket på bandet, inget större fan idag heller. Däremot är denna låt, Fisherman’s blues (från skivan med samma namn, från 1988), riktigt jävla bra.

The Only Ones: Another Girl, Another Planet

Detta stycke musik upptäckte jag tack vare den eminenta bloggen Kamratskap Rock (som vi också hänvisar till till höger). Det är en fruktansvärt bra rocklåt helt enkelt, varken mer eller mindre. Det ryktas att Blink 182 har gjort en cover på låten, men jag vägrar lyssna… att de har slaktat den är för mig en självklarhet, varken mer eller mindre. Även bandet nedan har gjort en cover på Another Girl, Another Planet… fenomenal. Från The Only Ones är inte steget långt till…

The Libertines: Don’t Look Back into the Sun

För er tappra få som läser mina inlägg är min fäbless för Libertines tämligen uppenbar och detta är, i mitt tycke, sedan cirka ett år tillbaka (då den passerade demoversionen av Tell the King) världens bästa musikbit alla kategorier. Mycket tack vare det helt fantastiskt briljanta, ruffiga introt som sakta stegrar och kulminerar i Petes ”Yaaah”. Det går inte att inte vara lycklig och tacksam över att Pete och Carl fick ett par år tillsammans…

//Killamangiro

2-3-4 juli 2009

I nästan tre år har hela Skaraborg stått stilla. Folk har legat sömnlösa och kaffet har smakat unket i väntan på vad som komma skall, för idag börjar den; Törebodafestivalen! Jovisst nu ska Svenne Banan gå man ur huse för att samlas kring ortens festiligheter. Man ska dricka sprit, se på mediokra artister och träffa folk som man redan känner, och detta har man väntat på ända sedan den förra festivalen 2006. Ryktet säger att 15 000 ska komma och det viskas om en busslast från Spanien fast inget är säkert. Egentligen kan man säga att folk betalar 600 spänn (420 om man köpte förköp) för att i ett inhängnat område få trängas med samma folk som man möter dagligen, men det gör detsamma för nu är det fest på sta'n!
Jag själv är dock inte bättre och ska vara en av besökarna även fast jag försöker gömma mig bakom ursäkterna att jag ändå inte har något bättre för mig och att det var mamma som pröjsade festivalpasset. Hur som helst så är det bra att man försöker att göra samhället mer attraktivt.

Törebodafestivalen är en familjefestival. Det finns hoppborgar, åkattraktioner och godisremmar för de små medan de äldre för nöja sig med alkohol och kanske något enkelt tilltugg. Artisterna är av en blandad komplott av coverband, Rix FM och gamla favoriter men det är tunnsått för en indiefantast som mig. Egentligen så är det bara en artist som jag genuint tycker om, Ulf Lundell. Även fast han var bättre på den tiden då han skrev musik och uppträdde i ett mer eller mindre berusat tillstånd så är han min höjdpunkt, i övrigt är det mest intressanta coverband med 60- och 70-talsklassiker i sin repertoar. Vare sig ni vill eller inte så får ni nu mitt festivalschema, mycket nöje!
Artister som bara kanske ska beskådas inom klamrar:

Torsdag 2 juli:
21.00 - Ulf Lundell
24.00 - [Backyard Babies]

Fredag 3 juli:
21.00 - [Melody Club]
22.00 - Biker Groove (ett coverband från Liverpool som spelar mycket Beatles, Rolling Stones och annan musik från den tiden)

Lördag 4 juli:
17.00 - Owe Thörnqvist
19.00 - EMD
21.00 - [Sahara Hotnights]
22.00 - Johnny Kask (tidigare medlemmar från det kultförklarade punkbandet Asta Kask spelar Johnny Cash fast på svenska)
23.00 - Beach Boys
00.30 - [The Politicians] (liksom Biker Groove lirar de Stones och sådant)

Är det värt pengarna samt en sämre lever?

Ha det!
// Yeahns