Goddag Yxskaft!

I över ett år har jag prenumererat på ortens egen tidning GP. Det är sällan som jag hittar något intressant att läsa och ännu mer sällan blir jag förbluffad över hur välskrivna artiklarna är (ändock långt bättre än Aftonbladet och dess konkurrenter) men för 75 kronor per månad så kan tidningen med sina regionala nyheter stundtals vara ett trevligt inslag i vardagen. Om inte annat så skramlar jag väl ihop några vuxenpoäng..? Men nu är det inte GP's anti-Blåvittpropaganda eller de till synes bakbundna journalisterna som jag ska prata om utan hur de behandlar sina reklamationer.

Normalt så levereras GP varje tidig morgon - med undantag för några superhögtidsdagar - till min dörr så att jag varje dag kan ta del om bilbränder på Hisingen eller i Bergsjön, turerna kring pariserhjulet och vilka geléhallon som är godast, men så finns det avvikelser. Ibland får jag inte min tidning. Idag var en sådan dag.

Det har hänt förr (cirka 10 gånger) så det var ingen direkt chock när jag i morse gläntade på dörren för att plocka in pappret med trycksvärta. Varför tidningsbudet sket i mig idag kan jag bara spekulera i men jag gissar på kidnappning. I vilket fall som helst så kan då jag som prenumerant surfa in på gp.se (ni vet det här Internet med www och grejer), klicka på några knappar och sedan deklarera att jag denna dag är utebliven tidning. Lika smidigt som en rysk gymnast! I kompensation förlänger GP min prenumeration med en dag utan kostnad och lovar även att budet ska få en avhyvling. Är inte det fantastiskt? Jag kan alltså idag försäkra mig om att få ta del av framtidens information i en dag trots att jag avslutat min prenumeration. Jag ser verkligen fram emot att just den dagen få ta del av en tidning som jag inte längre vill ha och läsa om det just då aktuella. Kanske testar GP-Konsument bläckpennor?

Hur jag ska kunna ta del av det nyhetsflöde som jag idag betalat för berättar dock inte GP någonting om. Om jag ska få den tidning som jag är berättigad till så får jag väl helt enkelt gå och köpa den. 15 kronor går den på, det vill säga en femtedel av min månadsprenumeration.

Ett system som är utformat av idioter blir per automatik idiotsäkert, eller?

Ha det!
// Yeahns

Från klarhet till klarhet

Bara för att jag inte prenumererar på GP längre så betyder det inte att jag fortfarande inte kastar ett getöga på dess innehåll emellanåt, och idag kom jag över en oerhört taflig och skrattretande artikel trots att den handlade om något så allvarligt som en död man i ett dike. Nedan har ni artikeln i sin helhet:

En död man har hittats vid Albatross golfbana på Hisingen. Polisen utesluter inte brott.

Mannen påträffades strax före klockan ett på onsdagen. Det var utomhus i ett dike eller en slänt på Lerbäcksvägen vid Albatross golfklubb.

- Våra tekniker är på plats. Mannen hittades av en person som gick förbi. Han var påklädd och det stod helt klart att han var död, säger Björ Blixter, polisens presstalesman, till GP.

Finns det tecken på yttre våld?

- Vi tittar på det nu och vi kommer ut med mer information under kvällen. Vi kommer med all säkerhet att kunna identifiera honom. Vi håller också på med annat arbete runt detta, säger Björ Blixter.

Så ser den alltså ut för tillfället i väntan på kvällens besked. En död man påträffas i ett dike och polisen utesluter inte brott. Det finns alltså en möjlighet att ett brott har begåtts här. Åh fan. Vidare berättar polisens presstalesman - med det fantastiska namnet Björ Blixter - att mannen var påklädd och att det inte fanns några som helst tvivel på att han stämplat ut. Jag kan bara fantisera om hur spekulationerna kring mannens varande hade gått om mannen var avklädd. Kanske tog han bara en tupplur? Eller så är han bara jättebra på att hålla andan? Sover han räv månne? Därutöver berättar den gode Björ att polisen sysslar men vad nu detta "med annat arbete runt detta" men vad nu detta "annat arbete" är kan han inte precisera. Jag antar dock att det har att göra med att Polisen gör sitt jobb och utreder fallet. Kanske letar de vittnen, undersöker mordplatsen, vad vet jag? Det verkade i alla fall vara för jobbigt och invecklat att definiera för Björ.

Antagligen kom GP's utsände i en väldigt taskig situation då Björ var tvungen att fatta sig väldigt kort, men eftersom han är ålagd arbetsuppgiften som presstalesman så borde han kunna formulera sig bättre och tydligare. Om nu Björ dagen i fråga hade någon slags blockering i språkcentrum så borde artikelförfattaren Jan Höglund lägga ihop ett och ett för att kunna författa en distinkt och välskriven artikel, men jag antar att det är för mycket begärt av en anställd vid en av Sveriges största tidningar.

Ha det!
// Yeahns


GP, Journalistik, Brott, Polisen

Manual of au revoir

Alldeles nyligen fattade jag beslutet att säga upp min prenumeration på GP. Som ni kanske märkt så har jag länge haft en tveksam inställning till tidningens kvalité och finner mig ständigt frågande till varför jag fortsätter att prenumerera på eländet. Droppen som fyllde bägaren grundar sig till stor del på Frankies inlägg på BaraBen från denna dag.

Nu är i alla fall ett mail ivägskickat till deras prenumerationsavdelning, och med anledningen att det senaste inlägget där jag gnällde - eller ja, tänkte gnälla - via skriftlig meddelandeform var väldigt uppskattat så publicerar jag även mitt besked om GP's entledigande som min personliga nyhetsdistributör. Som den goda konsument jag är med förkärlek till subjektiv klagan så nöjde jag mig inte med att bara delge ärendet och mitt kundnummer utan valde att utförligt förklara orsakerna till mitt beslut enligt följande:

Hej!

Med detta mail vill jag snarast möjligt avsluta min prenumeration på Göteborgs-Posten (varför detta bindestreck?). På grund av min bakgrund som fotbollssupporter i allmänhet och Blåvittsupporter i synnerhet så har jag nu ledsnat på att betala för att få läsa om vilka vedervärdiga svin jag och mitt släkte anses vara av såväl artikelförfattare och krönikörer. Särskilt dumdristigt är mitt beteende att betala för en förlegad produkt när jag kan tillskansa mig samma information gratis bara jag har tillgång till en Internetanslutning.

När många artiklar och krönikor dessutom innehåller sakfel och argument så grundlösa att jag börjar undra om Stampenhuset har en direkttunnel till Christiania så ryker mitt tålamod än mer. Råder horror vacui hos redaktionen? Så länge som tomrummen bara fylls så kvittar det om det är reklam, bilder eller personliga påhopp:

"Änglarnas frontman Anders Almgren jämförde förlusten mot AIK med ett dödsfall i familjen. Han behöver sannerligen komma in i matchen eller skaffa sig ett liv. Helst båda."
- Mats Härd, 071109

Än värre är det när de till synes inskränkta skribenterna och/eller förvirrade gubbarna viftar bort sakliga motargument likt ett parkbänksfyllo nekar lättöl. Tryck- och yttrandefrihet javisst - så länge som det hålls på en öppen och konstruktiv nivå med möjlighet till dialog. Allt som sägs på bastuklubbarna stämmer faktiskt inte, oavsett hur många högskolepoäng och år av arbetslivserfarenhet som klubben ansamlat.

Vänliga hälsningar,
Jens

Tror ni att detta mail uppskattas på GP-redaktionen eller kommer det att leda till att jag blir objekt för intern förnedring via vidarebefodring och anslagstavleförmedling?

----------------------------------

För övrigt så tycker jag att stockholmsbaserade Eating Pebble är detta bästa som hänt den svenska rockscenen sedan Mando Diao gav ut sina första album. Låt oss bara hoppas att de i motsats till nyss nämnda - och även The Hives - bibehåller den adrenalinskapande frenesin efter att deras debutalbum The Knife Show släpps fredagen den 13 november. Hittills har de släppt två EP's och de finns att dra hem gratis i sin helhet på bandets hemsida enligt spara-länk-som-metoden. Alternativt om ni föredrar att agera pirater som inte ens vill stödja bandet via webb-click så kan ni tanka hem den ena EP'n från den nystartade bloggen magiska. (som för övrigt är blogger-nedstängda Indiepassions nya hem).

Här är Eating Pebbles första musikvideo:

Eating Pebble - Wrestling the radio

Inte så pjåkigt va? Om sångaren bara kunde sluta se så skitnödig ut när han sjunger så tror jag att de kan bli riktigt stora.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av nyss hyllade band.

Uppfostrans kommun

"TÖREBODA
Kan den blivande hertigen tänkas trivas där?"

Denna högst spekulativa fråga låter GP pryda det övre högra hörnet på sin förstasida. Anledningen är att mannen - med ett hakparti så kraftigt att till och med Jay Leno skulle tvingas till att titta två gånger - som sedermera ska tituleras Prins Daniel, hertig av Västergötland - såvida han lyckas hålla fingrarna borta från lillasyrran så att säga - har förlovat sig med Sveriges tronarvinge. Detta har knappast undgått någon då det skapat ett så stort journalistiskt rabalder att själva förlovningsparet (är det bara jag som får tredje klass-redovisningsvibbar? Varför har ens kungen ett papper, eller är det någon som rebusöversatt hans tal?) börjar ångra det officiella delgivandet. Men det är inte monarkins vara eller icke vara jag ska skriva om - inte just nu i.a.f. - utan om nästa resmål på vår resa bland mina hemtrakter.
I papperstidningen (GP är extremt dåliga på att lägga upp artiklar på Internet) frågar sig krönikören Peter Lenken var den kommande hertigen kan tänkas trivas bäst: "Vilken ort är Västergötlands Ockelbo? Töreboda kanske". Jag har aldrig varit i Ockelbo och planerar inte att åka dit heller men för att hjälpa er som varit i Ockelbo att göra en relevant jämförelse så tänker jag berätta om den ort som gett namn åt min hemkommun, nämligen Töreboda.

Det bor - enligt 2006 års siffror - 9 376 invånare i Töreboda kommun (notera att man även utan Älgarås medräknat landar på över 9 000 stackare) vilket kan sättas i relation till Ockelbos skara på 6 038 personer. I Töreboda finns de mest nödvändigaste butikerna och där hittar man bl.a. norra Skaraborgs dyraste matbutik i Coop Konsum. På torsdagar besöker man marknaden som anordnas på torget och den lokala alkolisten kallas Texas som ofta ses transportera sitt blonda krull och sin röda näsa via cykel. Bli inte förvånad om du hör en fis eller rap när du vandrar på gatorna, i Töreboda har man förlikat sig med de naturella behoven. Alla känner alla här vilket leder till att rykten sprids snabbare än Tony Montana hinner säga "fuck".
Töreboda är mer eller mindre känt för flera saker. Nedan kommer en kortare beskrivning av dem alla:

• Göta Kanal - Kanalen som går tvärsöver landet (vågrätt såklart) och som i princip klargör var Sveriges södra gräns går. Det görs ju flertalet buskisfilmer om detta vattenflöde som även klyver samhället Töreboda i två delar. Orten har också sett till att utnyttja denna kanal genom att bilda Sveriges minsta färjelinje. En liten färja som kopplar samman det tudelade samhället med ett rep. Miljövänlig är den också då den drivs på färjekarlens (ofta någon mindre lyckad ungdom/nyvuxen) förmåga att dra i rep. En enkelresa kostar 50 öre. Några rabatthäften eller dylikt finns inte.
  
• Tågstationen - Jojo! I Töreboda stannar intercitytågen som går mellan Göteborg och Stockholm. Hållplatsen mellan Skövde och Laxå.
• Törebodafestivalen - Vart tredje år anordnas detta familjespektakel där ortens ynglingar ser sin chans att få den första fyllan, hoppa i hoppborgar och köpa godisremmar. Artisterna är av blandad kvalité. Allt ifrån Mando Diao, The Sounds och The Ark till Lilla Melodifestivalen, EMD och Mora Träsk har eller ska uppträda. Detta är förmodligen ett sätt för kommunen att kompensera sina skattebetalare för den melankoli som de dagligen utsätts för.
• Världens största postlåda - Ett kall efter uppmärksamhet inför en av festivalerna som gått. Ett jippo-försök alltså. Jag vet inte om den finns kvar längre. Den står i.a.f. inte framme året runt.
• Jimmy Bölja - Sist men inte minst denna lokalkändis. Han är en glädjespridare (folk skrattar åt honom, inte med honom), alltid på tapeten i konversationer och han sysslar med så kallad musik, knepig sådan med ännu underligare texter som säkert är skapad i Markoolio e-Jay. Med detta blev han så småningom känd och han fick uppträda på lokala evengemang såsom Viken Runt och nyss nämnda festival. Förstå vilken press det måste innebära att vara kändis i en ort där shopping stavas ICA Supermarket! Trots detta fortskred framgången och förmodligen nådde hans karriär toppen när han fick tv-tid i Filip & Fredriks 100 Höjdare - Sveriges skönaste människor. Men även en uppförsbacke har ett slut och snart mötte även Jimmy det. Nu har Jimmy hittat sponken och börjat röka. Han har flyttat hemifrån och flyttat ihop med ett riktigt whitetrash. Hans karriär är i princip helt avstannad (eller?) och vad som händer med herr Bölja får framtiden utvisa. Idiot eller ett galet geni? Svårt att säga men det lutar åt det förra då han är lite bakom flötet Jimmy. Gungstolen gungar men farmor är död så att säga. Men en sak är säker; det var ett värdigt rockstjärneslut.

Nå vad tror ni? Är Töreboda Västergötlands Ockelbo? Är Ockelbo fyllt av samma tragikomik som Töreboda? Jag vet inte som sagt.
Jag vill avsluta med orden som en vän från Göteborg utmynnade när jag nämnde Töreboda:

"Töreboda. Det låter som en riktig jävla bonnhåla!"

Ha det!
// Yeahns

Ain't that a shame? You're the one to blame

GP har de två senaste dagarna uppmärksammat problemen med att söta hundar exponeras i famnar och handväskor tillhörande blonda modeprinsessor och/eller hitte på-porrstjärnor. Nu nöjer sig inte folk med att hunden viftar på svansen och är allmänt trofast, nej den ska vara söt också. Supply and demand tänkte hundavlarna och med dollartecken framför ögonen så skickade de in det sötaste paret för att mysa i kitschinredda hundkojor. Detta har lett till att flera hundar drabbats av problem då de helt enkelt inte ser naturliga ut, de är för söta. Till exempel så har de urgulliga Shar Pei-dogsen med deras hudöverskott á la fettsugning fått så överdrivet mycket extra hud att de knappt kan se.

Ovanstående har givetvis upprört människor landet över och i jakt på slagkraftiga citat så ringer journalister upp kända politiker. Den här gången var det Folkpartiets Marit Paulsen som lyfte på luren. Som tidigare hundägare av bland annat vallhundar och border collie så levererar hon självklarhet efter självklarhet:

- Detta är riktigt vidrigt. Vi har inte rätt att göra så här.

- Uppfödarna borde skämmas!

För att få ett slut på uppfödarnas fasoner så är nästa steg att göra en politisk fråga av det hela och av artikeln framgår att FP-Marit "rent av kan tänka sig något förbud". Observera här ordvalet "rent av" som tyder på att ett förbud mot ytlig avel inte förefaller sig naturligt utan att det är något extremt. Marit tillägger:

- Men framför allt handlar det här om opinionsbildning. Det ska vara skamligt att gå runt med en handikappad hund. Det tror jag är mer effektivt än lagar, som kan vara ett trubbigt redskap.

Naturligtvis förstår jag problematiken med att införa en lag som hindrar uppfödare från att låta sina två sötaste hundar vuxenkramas, men när det går så långt att en egentligt renrasig hund skiljer sig så mycket från sina kamrater så ska det väl inte vara några konstigheter med ett doppförbud? Jag måste också ställa mig frågande till Marits resonemang här ovan. Hur ofta bemötts personer med söta hundar av svarta blickar, pekande fingrar och hyttande nävar? Är det därför som Marit själv inte äger någon hund just nu?

Hur som helst så känner artikelförfattaren att han måste klargöra en sak i avslutningen och skriver att Marit "förstår att hunden inte enbart har en praktisk funktion utan även fyller en viktig funktion som sällskapsdjur. Oavsett är det viktigt att den är glad och mår bra". Huvudet på spiken där minsann.


Apropå GP så avslutas alltid tidningen med en ordvits i sann göteborgsanda. Ofta är det så dåliga att jag svär åt att jag bor på bottenplan men idag så drog jag lite på mungipan:

- Undrar om Gamla Ullevi kommer å skaka i kväll?
- Ingen fara! De finns la inget hopp för ÖIS!

På tal om självklarheter...

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från Fats Dominos klassiker Ain't that a shame.

Have you ever fallen in love with someone you shouldn't have?

Det första som mötte mina ögon idag var dagens GP som låg på golvet med baksidan uppåt. Längst ner fanns en annons med texten "Du är inte ensam om du är singel. Just nu har vi drygt 300 kvinnor över 55 år i Västra Götaland som söker sällskap." och sedan hänvisades man till GP's egen datingsida. Min spontana reaktion var att ge ifrån mig ett ljudligt "Jadå!" som förhoppningsvis väckte min granne ur sin msnljudsdröm. Det finns alltså hopp för mig där ute. Nej så illa är det givetvis inte men med tanke på vad det är för kvinnor som jag blir förtjust i så borde jag kanske börja oroa mig. Det är nämligen inga "vanliga" tjejer i min omnejd som får det att pirra sådär oskuldsfullt i magen på mig. Istället har Annika Norlin, France Gall och Those Dancing Days-Linnéa fått min beundran på distans, alla duktiga sångerskor med trivsam musik i bakgrunden. Den listan har nu fått tillskott av inte mindre än nio fagra damer, alla från samma grupp.

Nouvelle Vague är ett bandprojekt som initialiserades av två franska herrar som ville producera några av deras favoritlåtar från tidigt 80-tal i helt ny tappning. Tillsammans med ett antal punk- och new waveklassiker - såsom Love will tear us apart och Guns of Brixton - gick de in i studion och ut kom ett album där låtarna istället influerats av jazz, bossa nova och karibisk pop. Som om inte det vore förändring nog så blev varje låt insjungen av unga fransyskor som med sin franskdialektala engelska får en röst så sexig att bordet lyfter. Det är dessa röster som är anledningen till min förälskelse.
Melodierna är egentligen ganska enkla och får mig att tänka på när man som liten satt med en syntheziser, tryckte in bossa nova-knappen och sedan "lurade" mormor att det var en själv som spelade genom att slå på tangenterna. Men ändå är det en så fantastiskt vacker loungemusik att jag ibland tror att jag är statist i ett mingelparty under en Bond-inspelning. Mina mjukisbyxor avslöjar dock alltid min verklighetsflykt.
Första albumet släpptes 2004 och den efterföljande succén ledde till ytterligare en skiva 2006. På andra plattan gick man lite längre in på åttiotalet och gjorde bland annat om Yazoos - tyvärr - odödliga låt Don't go och gav sig även på lite The Smiths. På cd nummer två finner man även min nya favoritcover där The Buzzcocks gjort originalet:


Nouvelle Vague - Ever fallen in love

Nouvelle Vague betyder förresten mycket passande New Wave på engelska och Bossa Nova på portugisiska.

Ha det!
// Yeahns

PS. Apropå mitt Glory Holes-inlägg så vore detta kanske intressant? DS.

Rubriken ska ni vid det här laget veta var den kommer ifrån.

God save the queen

Igår offentliggjordes förlovningen mellan den snygga prinsessan och hennes förmodliga make (är det något kungafamiljspar som brutit upp i modern tid?) Jonas Bergström - som tydligen är en "uppskattad kollega" på advokatbyrån Vinge - och om man utgår från den svenska massmediehysteri som följde så skulle man kunna tro att hela världen stannade upp och började att skicka slängkyssar i riktning mot Solliden.
Men i dagens GP går det att läsa att förlovningen endast fick måttligt intresse i utlandet där bara Norden och Tyskland uppmärksammade spektaklet till alla rojalisters stora förtret. Inte ens monarki-vänliga Storbritannien brydde sig men jag antar att de bara hade annat för sig. Varför resten av världen struntade i att en fräsch brud gick ner sig kan jag bara spekulera i. Trädgårdsodling kanske?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken vet ni var den kommer ifrån.

Jag börjar tappa tron på det de kallar evolution

Massmedias i särklass viktigaste funktion idag är att bevaka, granska och ifrågasätta vårt lands överhuvuden för att sedan förmedla detta till oss medborgare - som egentligen bara vill läsa om Paris Hiltons nya hund eller annan patetisk smörja - men vem är det egentligen som kontrollerar massmedian? Vad är det egentligen som står i tidningarna, hur är det skrivet och hur väl utnyttjar media sin roll som allmänupplysare? Jag har tagit fram två axplock av det som gått att läsa i veckan:

I måndags stod följande att läsa i DN (från TT dock) med rubriken KD-idé: "Gud välsigna Sverige":

"Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Else-Marie Lindgren från Borås tycker att statsminister Fredrik Reinfeldt borde avsluta sina tal med att säga att Gud ska välsigna Sverige.

Förebilden är USA där presidenten avslutar med att be Gud välsigna landet.

- Jag tycker det skulle vara suveränt om statsministern kunde säga detta för vi är fortfarande ett kristet land. Det är viktigt att ledningen ska kunna bekänna sin tro, säger Else-Marie Lindgren till Sveriges Radio Sjuhärad."

Ovanstående är humoristiskt ur flera hänseenden. Först och främst så är "Suveränt" ett väldigt roligt ordval av en kristdemokrat men sen är det en del knasiga utsägelser hon kör med. Att referera Sverige som "ett kristet land" är bara obegåvat. Vi har inte varit kristna sedan Martin Luther började spika på dörrar. Protestanter möjligtvis men som världens mest sekulariserade nation så är det oerhört knappt. "Det är viktigt att ledningen ska kunna bekänna sin tro" fortsätter hon sedan. Javisst är det viktigt! Det är inte för inte som vi har yttrandefrihet här i Sverige men tyvärr är det så att vår riksflintis - som får anses vara "ledningens" (ett till knepigt ordval för övrigt) ordförande - inte ens är troende och inte ens medlem i Svenska Kyrkan, så varför skulle han vilja avsluta sina tal med en bön? Att sedan hänvisa till USA är bara korkat då det är ett av världens mest avskydda och inskränkta länder.
Nej du Else-Marie, det finns en anledning till att KD knappt kvalar in till Riksdagen och du kan ju fundera ett tag på det. Om man mår bra av att tro på något så får man gärna göra det men att som politiker försöka pracka på sina religiösa övertygelser på andra är som att spy i valurnan. Mest underhållande är dock att hon är från Borås!

I dagens GP var det ett riktigt ljushuvud som rubricerade en artikel med följande:

"Nya kärnkraftverk säkrare än gamla"

Tror ni att rubriksättaren är nöjd med den här rubriken eller? De menar alltså - hör och häpna - att utvecklingen gått framåt. Åh fan, det hade inte jag en aning om! Man har alltså lärt sig ett och annat sedan Harrisburg och Tjernobyl och arbetar inte längre efter samma metoder. Det hade jag aldrig gissat!


Nu är denna kritik visserligen väldigt vinklad men ibland undrar jag om man blir dummare på journalisthögskolan? Eller är det bara när de ska tala med det vanliga folket som de uttrycker sig mer simpelt eftersom folket till tredjedelen är idioter?
Hur som helst så är jag glad över att jag inte är någon utbildad journalist. Tänk om man fick sitta på TT och rapportera om dumma uttalanden som någon nattvardsalkolist gjort. Det hade garanterat gjort mig till en CD-människa, trots min genus-tillhörighet. Jag är mycket hellre en självgod bloggkrönikör som ser ner på sina skriverikollegor...

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Babians låt Tillbaka Till Djungeln. Mer om dem senare!

Varför finns det inga kvoter för idioter?

Det är oerhört trivsamt att hacka på journalister (särskilt Marcus Leifby) som trots deras högskolepoäng hela tiden överträffar sig själva i taffligt skrivna artiklar. Men ibland är det inte alltid så lätt för dem att skriva artiklar. Ibland är det snarare personerna som intervjuas som uttrycker sig konstigt och det är det inte mycket att hjälpa, som i dessa två fall:

Idag kunde man läsa om bröstskandalen i Tyskland i Aftonbladet. Under en "hitte på"-variant av melodifestivalen (Bundevision Song Contest) så ställdes tydligen den manlige programledaren av två alternativ;

1. Presentera poängställningen för publiken och tittarna
2. Ta sin kvinnliga programledarkollega på bröstet

Båda är ju väldigt bra alternativ och jag förstår verkligen hur kluven han måste kännt sig. Jag ser hur djävulen och ängeln står på varsin axel och argumenterar för sin sak. Han kan inte ha haft det lätt inte!

Sekunderna efteråt rådde det ingen tvekan om vad han valde. Med en stadig hand greppade han tag om kvinnans vänstra bröst och givetvis blev hon chockad varpå en handflata for iväg mot hans kind. Detta har nu vållat en hätsk debatt i landet där lederhosen, spandex och öl är vardag. Den manlige programledaren uttalar sig om händelsen på följande sätt:

"Den stora skandalen är inte att jag tog henne på bröstet, utan att hon slog mig"

Öhm, ursäkta? Det är alltså helt okej att tafsa på tjejer utan att de får slå tillbaka enligt honom. Åh fan! Om man skulle ta på sig arbetshandskarna och ge sig ut på ett kladdarmaraton i Nordstan kanske? Man får dock vara noga med att smörja händerna med hudkräm så att man inte får valkar, det vore ju jobbigt. Om jag känner ett behov av kvinnokött på sommaren så är det bara att vandra de fyra minuterna till min lokala badplats där det finns en hel del mammakex för att stilla mina lustar. Åh vad skönt!
Självklart kom tysken på sitt snedtramp och bad om ursäkt. Jag ställer mig dock frågande till hur detta kan ha lett till en hätsk debatt i landet med stort t? En debatt består vanligtvis av två parter med skilda meningar men är inte hela den här grejen ganska självklar? Vilka är det som argumenterar för hans sak? Tyskar alltså, jag har aldrig riktigt gillat dem.


Igår meddelade tidigare nämnda tidning att en grandödare går omkring och härjar i Delsjöreservatet i Göteborgs utkanter. Närmare 2 300 granar uppgetts ha skadats och dessa kommer säkerligen alla att dö eftersom näringstillförseln har skurits av. Peter Colebring som är arbetsledare på Park- och Naturförvaltningen kommenterar saken:
- En tanke kan vara att personen verkligen inte tycker om granar. När man gör så här så blir det ju mycket lövskog där granarna stått.
- Det är något slags vansinne i det här.
Detta har givetvis inte undgått lokaltidningen GP bara det att de skrev om samme gärningsman den 11 oktober förra året. Då uttalade sig istället Mikael Finsberg - som arbetar på samma förvaltning - på följande sätt:
- Det måste vara någon med stark aggression mot granar. Inga tallar har drabbats.

No shit Sherlock! Här har vi alltså två män som tänkt till riktigt ordentligt, man vill ju inte verka dum i media liksom. Man undrar om Park- och Naturförvaltningen är den enda organisationen som anställer praktiserande fjärdeklassare...
Vem kan då denna granmarodör vara tro? Någon med traumatiska julminnen eller känner denne kanske en extrem granbarrsallergiker och vill bara hjälpa sin vän? Spekulationerna är betydligt fler än tidigare nämndas hjärnceller.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Markus Krunegårds låt Idioter.

Den nya tuppfäktningen

Idag fann jag en GP från den 27 februari detta år. Jag började bläddra lite för att se vad som stod på i världen för tre månader sedan. Det var lite om Engla-mördaren, lite om finanskrisen och annat värdsligt, men så hittade jag en riktigt underhållande artikel. Den handlade om flygande stolar på Valhallabadets herravdelning här i Göteborg. Handgemäng hade tydligen utbrutit vid bubbelpoolen efter att någon låtit dasen fladdra fritt i vattnet. Enligt reglerna ska det bubbelbadas med badshorts på och denna näckare hade upprört vän av ordning. Jag har väldigt svårt att sätta mig in situationen. Vem i helvete ger sig på en naken man?! Att få för sig att fajtas med en snubbe som kan ha svart bälte i ollning går bortom mitt förstånd.

Det utbröt även ett andra slagsmål men då var det tillskillnad från ovan omvända omständigheter. I bastun ska man låta den hänga och stadigt vila röven på en handduk men när en man föredrog att basta med badshorts på så började det koka i den redan varma bastun. Återigen; vem i helvete ger sig på en naken man?! Om en person kommer viftandes med sin snale mot mig så hade jag försvunnit lika fort som a-lagarna drar sig till bolaget vid 10-tiden. Lägg därtill den svettiga miljön som gjorde kombatanternas kroppar härligt fuktiga och klibbiga och bilden blir riktigt go'! De här männen är definitivt inte funtade på samma sätt som mig. Jag lider helt klart av nakenfajtofobi.

På tal om fobier så är den i särklass mest intressanta fobien fobofobi. En person som har fobofobi har en intensiv, irrationell rädsla för att övermannas av just rädsla. Satan vad jobbigt det måste vara att vara rädd för att bli rädd, ett skönt moment 22 där. Segt liv...

Ha det!
// Yeahns

Gud hjälpe kvinnan

Som väntat kammade Håkan ihop fem fyrar igår (visst, GP har sådär bra koll men ändå) och efter att ha spanat igenom låtlistan så kan man ju inte annat än att bli ångerfull, men utan pistol så får jag väl leva med det.

Jag hade ändå en ganska behaglig kväll igår med kvalitetsöl och finfin musik i form av God Help The Girl. God Help The Girl är ett projekt som mannen med klassnamnet Stuart Murdoch håller på med vid sidan av världens jämnaste band Belle & Sebastian där han är frontfigut. Projektet ska bli en film-musikal som ska spelas in under 2010 men redan nu finns låtmaterialet ute på skiva. En EP och en fullängdare har släppts innehållandes två B&S-låtar i ny tappning, resterande material är nytt men låter lika vackert och finstämt som allt annat som B&S har gjort. Nio olika sångare deltar men på flest låtar sjunger Catherine Ireton från orten med det sköna namnet Limerick på Irland, och hon är faktiskt kvinnan som figurerar på B&S's singel White collar boy. God Help The Girl är en av de få musikaler jag kan tänka mig att se.


En annan snubbe med ett riktigt klassnamn är ju killen som känner Drew Barrymores ex Fabrizio Moretti, nämligen Julian Casablancas som vi alla känner till från The Strokes. På min födelsedag (19 oktober) ska han släppa eget, Phrazes For The Young. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar det än. Jag föredrar min Julian som den slitna rock-figur utan telefon som han en gång var men jag lyssnar ju på liknande musik av andra artister så kanske ändå..? Äsch, döm själva!


Julian Casablancas - 11th dimension

Förra året medverkade Julian även i en reklamlåt för Converse tillsammans med N.E.R.D. och Santigold men den faller mig sådär i smaken.


Avslutningsvis så har jag ett tips till er som gillar balkan-pop, folk och liknande; Bark Cat Bark består av fransk-kroaten Josh Todd och på hans blogg finns i princip allt denne produktive kille har gjort för nedladdning. Är du en hajare på piano så kan du även delta i en tävling där du ska göra en ny version av hans Iceland. Lycka till!

Ha det!
// Yeahns

April, april din dumma sill

Med osedvanligt kritiska ögon har jag synat viss massmedia dagen till ära och det har varit ofantligt lama försök till lur idag vad jag har sett (visserligen bara tre stycken men ändå). Först ut var Fotbollskanalen.se som "avslöjade" att Göteborgs Atlet & IdrottsSällskap skulle skita totalt i flångnya Ullevi (som trots nybygget har förnamnet Gamla) och flytta till Borås Arena istället. Detta för att locka ny publik och nya derbymöjligheter, detta enligt "en högt uppsatt källa i klubben". Hur mycket man än önskar att det vore sant så är det omöjligt att tro på artikeln. Den som inte förstår att detta så uppenbart är ett aprilskämt borde tvingas till Carola-terapi där man får välja mellan att lyssna på antingen hennes Livets Ord-predikan eller höra Melodifestival-Evighet i just en evighet.

Det andra luret rör också de där grönsvarta stackarna som kallar sig Makrillarna. På deras hemsida (besök på egen risk) förkunnas att de bjuder 300 blåvittsupportrar på derbyt den 21 maj. Detta som en replik på Änglarnas beslut till bojkott på grund av de helt sinnesjuka priser som Johan Gunnebo tagit fram i "den mest omfattande undersökning som gjorts" där prisnivån för en kortsidebiljett hamnar på sensationella 380 riksdaler. Som jämförelse kan nämnas att Blåvitt tar 195 kronor för samma platser och att den tyska storklubben Schalke 04 tar 120-140 spänn för en biljett bakom ena målet.

Det tredje försöket att blåsa Sveriges mest naiva befolkning kom även det från GAIS-sympatisörer i och med GP. De deklarerade i en artikel att man skulle bygga ett pariserhjul på pontoner ute i Göta Älv. För den oinsatte låter det kanske inte så jättekonstigt men med bakgrunden att det först var planerat att det skulle snurras på Götaplatsen (längst upp på Avenyn) men på grund av kraftiga protester och att man inte fick bygglov så lades beslutet ner så borde även den mest blåögde fatta vinken. Med tillägget att hjulet skulle ut i älven på bara tre dagar så ska till och med Tourettes-mannen på min buss (en gång gick han fram till mig, gav mig fingret och sade något om min mamma och idag rabblade han på både spanska och svenska och paraderade efter avstigning med ett sträckt långfinger riktat mot bussen) förstå att det är ett aprilskämt. Kul...

Varför är de så kallade skämten så stela nu för tiden? Antagligen för att de tidigare orsakat hysteri men jag tycker att första april är en utmärkt dag för att folk ska kunna träna upp sin källkritik. En annan sak jag undrar över är varför skämten inte ens är roliga? Varför kan de dra nytta av alla mediahoror vi har och göra sig lustiga på deras bekostnad? Sådant gillar jag och det kommer ju ändå en ursäkt dagen efter så det är fritt läge! Till exempel kunde någon dragit till med att Christer Björkman försöker räkna in sin dagliga porrkonsumtion under resor till och från arbetet i sin deklaration eller att Peter Jihde lade in sina utgifter för hårprodukter i sin. Varför inte glida vidare på samhällets träningshysteri och lansera Black Tower-dieten? Visserligen är även dessa otroliga men de hade åtminstone fått mig att rycka på läpparna istället för att frambringa den tunga suck som hade väckt Törnrosa.

Dagens bästa aprilskämt var förresten när min föreläsare sade att GAIS var bäst. Kul kille det!

Ha det!
// Yeahns

Glasvegas på Storan

Tre meter från scenen har jag och mitt sällskap på fyra korvar placerat oss för att försöka uppnå maximal valuta för pengarna och största möjliga upplevelse. Framför mig står en man i en typisk Dressman-skjorta, svarta glasögon och ett hår så vitt att det aldrig blev riktigt mörkt i lokalen. Jag funderar lite och imponeras av att denne man lyckats boka en biljett som annars gick åt väldigt fort. Internet känns inte som hans hemmaplan liksom. Till vänster om mannen (eller gubben, vilket man vill) står en lång kille i 28-årsåldern. Det visar sig att han är silverrävens son och plötsligt är jag inte lika imponerad av den äldre längre.
Glasvegas tilltalar alltså många och på gårdagens konsert var det en salig blandning av åldrar. Det var lugnt och städat, på gott och ont. Det var trångt men man kunde ändå läppja på sin öl utan problem.

Spelningen då? Först ut var Giana Factory från Pølseland och de var som bäst medelmåttiga. De sade något obegripligt på sitt modersmål och spelade rytmisk pop med lite gitarrinslag. Jag koncentrerade mig mest på sångerskans dans (stå stadigt med fötterna och vicka på överkroppen utan armrörelser) och försökte efterlikna den efter bästa förmåga.
När gröthalsarna spelat färdigt visade den korta visaren på 10 och det var dags för Glasvegas. De öppnade starkt med deras hit Geraldine och avslutade med Daddy's gone. Däremellan hann de med merparten av deras låtar (de har visserligen inte så mycket material än) och ett par akustiska låtar i det löjligt obligatoriska extranumret. Extranummer ska vara som det låter, något utöver showen om publiken förtjänar det.
Annars var det väl varken mer eller mindre. De hade bra scenkänsla och spelade låtarna med inlevelse och närhet men jag saknade mellansnack. De sade tack några gånger och berättade att de ville komma tillbaka (det vanliga alltså) men annars var det tomt. Mellansnack är det som knyter samman publiken och artisten. Gött tugg mellan låtarna är det som kan få spelningen att lyfta och ge åskådarna en rejäl upplevelse. Men självklart var det en mycket bra konsert och min hals är fortfarande osynk. Money well spend!

Betyg 5 av 7. GP gav dem 4 av 5.

Ha det!
// Yeahns