Visst är det lätt att kunna sprida kritiska omdömen omkring sig som förklarar hur inkompetenta produktutvecklare och familjen Wahlgren är utan att man själv varken testat produkten eller sett någon ur tv-historiens mest hjärndöda familj. Det är hur enkelt som helst men för att befogat kunna gnälla på någonting så måste man själv ha satt sig in i objektet. Därför har jag nu - med betoning på satt - testat en produkt som jag klagat lite på förut sittandes i 90 grader. Idag har nämligen testat Lambis specialdesignade toapapper!
Lockad av allt som är nytt eller limiterat som jag är (Gifflar med choklad är vidriga för att inte tala om den nya Daim med smak av apelsin, citron och diskmedel(?)) så började jag undra hur lite design skulle kunna förgylla min tillvaro på bekvämlighetsinrättningen och ut ur butiken kom jag med en förpackning. Jag tog den lila sorten.
Lambi är ju en celeber tillhandahållare av rumpputs så jag var försäkrad om att det inte var ett dåligt köp. Så mjukt som det dessutom ska vara enligt reklamen där den söta lilla fårskallen föredrar att kinesa på en toarulle framför en kudde så borde pappret fungera som balsam för min röv. Jag föreställde mig en bild av en dassande shejk som torkar sig med siden, slöt ögonen och njöt. Det här mina vänner kunde kanske revolutionera min vardag av nöd!
Väl avklarad på porslintronen så kom verkligheten ikapp mig. Pappret med det violetta trycket ingav inte alls den trygghet som jag är van vid. Jag började bli osäker, kände hur svetten började frodas i knävecken och mina händer började skaka lite lätt. Lagren var så tunna att de slets i stycken så när jag väl samlade mod så kändes det som att torka sig med en skurmopp. Det fullgjorde sin uppgift men det var knappt.
Okej att det är lite trevligt med färg på rullen men det ögat som uppskattar färgen är inte samma öga som använder det. Visst är det skönt med bomullslent papper men när grovjobbet väl utförs så vill man inte riskera att pappret ska spricka och vips så blev man av med oskulden. På Älgaön i Unden har jag med böjda knän suttit som liten pojke bland ormbunkar och den mossa jag tvingades använda kom med betydligt större självförtroende än vad det mer civiliserade Lambi gjorde.
Nej tacka vet jag Serla! De där ekorrarna har gjort sin research och hittat balansen mellan komfort och styrka. Räcker länge gör det också! Men all heder ska Lambi ha för att de inte hymlar med vad de är; skitpapper.
Ha det!
// Yeahns
torsdag 28 maj 2009
tisdag 26 maj 2009
Den nya tuppfäktningen
Idag fann jag en GP från den 27 februari detta år. Jag började bläddra lite för att se vad som stod på i världen för tre månader sedan. Det var lite om Engla-mördaren, lite om finanskrisen och annat värdsligt, men så hittade jag en riktigt underhållande artikel. Den handlade om flygande stolar på Valhallabadets herravdelning här i Göteborg. Handgemäng hade tydligen utbrutit vid bubbelpoolen efter att någon låtit dasen fladdra fritt i vattnet. Enligt reglerna ska det bubbelbadas med badshorts på och denna näckare hade upprört vän av ordning. Jag har väldigt svårt att sätta mig in situationen. Vem i helvete ger sig på en naken man?! Att få för sig att fajtas med en snubbe som kan ha svart bälte i ollning går bortom mitt förstånd.
Det utbröt även ett andra slagsmål men då var det tillskillnad från ovan omvända omständigheter. I bastun ska man låta den hänga och stadigt vila röven på en handduk men när en man föredrog att basta med badshorts på så började det koka i den redan varma bastun. Återigen; vem i helvete ger sig på en naken man?! Om en person kommer viftandes med sin snale mot mig så hade jag försvunnit lika fort som a-lagarna drar sig till bolaget vid 10-tiden. Lägg därtill den svettiga miljön som gjorde kombatanternas kroppar härligt fuktiga och klibbiga och bilden blir riktigt go'! De här männen är definitivt inte funtade på samma sätt som mig. Jag lider helt klart av nakenfajtofobi.
På tal om fobier så är den i särklass mest intressanta fobien fobofobi. En person som har fobofobi har en intensiv, irrationell rädsla för att övermannas av just rädsla. Satan vad jobbigt det måste vara att vara rädd för att bli rädd, ett skönt moment 22 där. Segt liv...
Ha det!
// Yeahns
Det utbröt även ett andra slagsmål men då var det tillskillnad från ovan omvända omständigheter. I bastun ska man låta den hänga och stadigt vila röven på en handduk men när en man föredrog att basta med badshorts på så började det koka i den redan varma bastun. Återigen; vem i helvete ger sig på en naken man?! Om en person kommer viftandes med sin snale mot mig så hade jag försvunnit lika fort som a-lagarna drar sig till bolaget vid 10-tiden. Lägg därtill den svettiga miljön som gjorde kombatanternas kroppar härligt fuktiga och klibbiga och bilden blir riktigt go'! De här männen är definitivt inte funtade på samma sätt som mig. Jag lider helt klart av nakenfajtofobi.
På tal om fobier så är den i särklass mest intressanta fobien fobofobi. En person som har fobofobi har en intensiv, irrationell rädsla för att övermannas av just rädsla. Satan vad jobbigt det måste vara att vara rädd för att bli rädd, ett skönt moment 22 där. Segt liv...
Ha det!
// Yeahns
måndag 25 maj 2009
Do it right, recieve the lions share bliss
På tal om reklam så är det inte bara utförandet som kan kritiseras utan även hur de formulerar sig. Ibland är det ju så att man tror att det är Miss Universum-deltagarna som får i uppgift att skriva säljande ord som ska saluföra tvättmedel och dejtingsajter. Hur som helst så blir man stundtals så lack att man grunnar på hur länge man skulle överleva på en glödlampsdiet. Jag har i ett möjligt terapeutiskt syfte samlat några tvivelaktiga ordval som jag redovisar nedan:
Först ut har vi alla krämer, salvor och hårprodukter som alla innehåller en innovativ formula och aloe vera (eller inte, vilket man vill) som balanserar och stabiliserar ph-balansen i kroppen/håret. De har kört på det här temat så länge jag kan minnas och vad jag sett så har varken människors hud eller hår förändrats mer än modemässigt de senaste tio åren så vad är det för innovativ formula som verkligen gör något? Annars kan de väl bara fortsätta kränga samma gamla smörjmedel som redan fungerar så kan de spara de fina orden till en riktig innovation. Kanske ett anti-finnmedel som faktiskt fullgör uppgiften?
Mobiloperatören 3 jobbar rätt mycket med annonsering i massmedia så det är klart att manusförfattaren någon gång råkar vara bakfull. Som i reklamfilmen där bruden som precis flyttad in över 3 Mediastore försöker matcha mobilen med sina kläder och säger sedan ungefär "Det är det som är grejen med favoriter - att de kommer i så många färger och former". Jaha jag som trodde att grejen med favoritprylar är att de är i en särskild färg och en särskild modell. Sopa, idiot, bonnjävel....
Brynässponsoren Gevalia förklarar i deras It's raining men-reklam att de väler ut sina kaffebönor "omsorgsfullt". Hur går det till? Går Jorge runt i Colombia och sjunger för bönorna samtidigt som han sveper in dem i silkestyg? Spelas Eros Ramazzotti ur högtalarna när Janne sitter och trycker på knappen till rostmaskinen i Gävle? Jag tror inte det. Så länge som bönan inte är lika rutten som Peter Jöbacks porrsamling så går den igenom processen.
Tvättmedelsföretaget med de härligt cerisa förpackningarna deklarerar i sin reklam att tvättmedlet har en "unik fläcksökningsteknik" som neutraliserar märkena från när du halsade rödvin ur påse-i-lådan. Det är tvättmedel det handlar om, inte metaforskning. Det är ingen mikro-robot som glider omkring och skjuter laser på dina kaffefläckar. De kunde lika gärna ha sagt "när vår sörja blandas med vatten så försvinner alla fläckar" men det låter inte lika bra, eller?
Sist men inte minst har vi alla hemelektronikkedjor som med röda prislappar förkunnar hur mycket man "sparar" eller "tjänar" genom att köpa deras produkter. Det finns ingen som sparar eller tjänar pengar på att konsumera, tvärtom. "Rabatterat pris", "slipp betala" eller att säga hur mycket billigare den är nu jämfört med förut är alla metoder som fungerar korrekt. Gör om, gör rätt.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är hämtad från Supply and demand av The Hives
Först ut har vi alla krämer, salvor och hårprodukter som alla innehåller en innovativ formula och aloe vera (eller inte, vilket man vill) som balanserar och stabiliserar ph-balansen i kroppen/håret. De har kört på det här temat så länge jag kan minnas och vad jag sett så har varken människors hud eller hår förändrats mer än modemässigt de senaste tio åren så vad är det för innovativ formula som verkligen gör något? Annars kan de väl bara fortsätta kränga samma gamla smörjmedel som redan fungerar så kan de spara de fina orden till en riktig innovation. Kanske ett anti-finnmedel som faktiskt fullgör uppgiften?
Mobiloperatören 3 jobbar rätt mycket med annonsering i massmedia så det är klart att manusförfattaren någon gång råkar vara bakfull. Som i reklamfilmen där bruden som precis flyttad in över 3 Mediastore försöker matcha mobilen med sina kläder och säger sedan ungefär "Det är det som är grejen med favoriter - att de kommer i så många färger och former". Jaha jag som trodde att grejen med favoritprylar är att de är i en särskild färg och en särskild modell. Sopa, idiot, bonnjävel....
Brynässponsoren Gevalia förklarar i deras It's raining men-reklam att de väler ut sina kaffebönor "omsorgsfullt". Hur går det till? Går Jorge runt i Colombia och sjunger för bönorna samtidigt som han sveper in dem i silkestyg? Spelas Eros Ramazzotti ur högtalarna när Janne sitter och trycker på knappen till rostmaskinen i Gävle? Jag tror inte det. Så länge som bönan inte är lika rutten som Peter Jöbacks porrsamling så går den igenom processen.
Tvättmedelsföretaget med de härligt cerisa förpackningarna deklarerar i sin reklam att tvättmedlet har en "unik fläcksökningsteknik" som neutraliserar märkena från när du halsade rödvin ur påse-i-lådan. Det är tvättmedel det handlar om, inte metaforskning. Det är ingen mikro-robot som glider omkring och skjuter laser på dina kaffefläckar. De kunde lika gärna ha sagt "när vår sörja blandas med vatten så försvinner alla fläckar" men det låter inte lika bra, eller?
Sist men inte minst har vi alla hemelektronikkedjor som med röda prislappar förkunnar hur mycket man "sparar" eller "tjänar" genom att köpa deras produkter. Det finns ingen som sparar eller tjänar pengar på att konsumera, tvärtom. "Rabatterat pris", "slipp betala" eller att säga hur mycket billigare den är nu jämfört med förut är alla metoder som fungerar korrekt. Gör om, gör rätt.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är hämtad från Supply and demand av The Hives
söndag 24 maj 2009
Reklamera mera
Mångas relation till reklam beskrivs nog bäst med substantivet hatkärlek. Man avskyr när man tvingas vänta i några extra minuter på att få se om James Bond ska klara sig ur knipan (och framförallt om han ska ligga med den snygga men onda kvinnan) men ändå sitter man som fastklistrad när bilderna om den senaste blöjmodellen drar igång. Reklam föraktas och fascineras på samma gång av gemene man ungefär på samma sätt som man gillar att pilla på en sårskorpa. Vi vill bli påprackade av reklam, om inte för att vi tycker om det så är det för att vi gillar att hata det. Reklamen visar nya produkter och de senaste trenderna och vare sig vi vill det eller inte så intresseras vi av det nya, det fräscha, det senaste kompis. Men det är inte bara produkterna som visar det rådande utan det finns också trender inom själva utförandeformen. Jag tänkte nu redogöra för några av de reklamtrender som jag sett.
Killamangiro har redan pratat om dubbning så jag ska istället ta mig an dialekter. I Sverige finns det massa lustiga dialekter och det har naturligtvis reklammakarna tagit tillvara på i ett försök att få sitt varumärke att framstå som roligt. Skratt säljer och det vet de. Problemet är att det blev så populärt att i stort sett alla utom hår- och hudproduktreklamerna (som alltid utförs med blottad kvinnohud och vattendroppar) hakade på trenden. Jag vet inte vilka som var först men det kan ha varit Hemverket som via frontfiguren Imre Marton förklarade att de krängde bostäder med någon efterbliven blanddialekt. I alla fall så utbröt en storm där man till slut hoppades att 3:s dialektfrenesi skulle innebära slutet men inte då. Senast i raden är mjölludret som berättar att filmen presenteras av Lidl på gnälligt dalmål. Nu bör väl ändå Lidl ha slagit den sista spiken i kistan för det är väl närmast dödsförklarat att göra något som Lidl gjort?
En bra reklam skrattar man inte bara med/åt utan den har även en käck slogan som etsar sig fast i huvudet som bilden av när Robinson-Robban doppar snoppen i en drink. Helst ska det vara en melodi som hela folket kan gå omkring och nynna på. Det är nästan idiotsäkert! McDonald's lyckades, Kronfågel lyckades, Polly lyckades och Ipren-mannen hade säkert skavsår på sin manslem vid millenieskiftet. Nu har OLW gett sig på ett riktigt ambitiöst projekt där de riktigt trycker ner goodwill i halsen på oss med en video där människor från olika kulturer och samhällsgrupper förenas i ett potpurri av falska stämmor; fredagsmys.
Ha det!
// Yeahns
Killamangiro har redan pratat om dubbning så jag ska istället ta mig an dialekter. I Sverige finns det massa lustiga dialekter och det har naturligtvis reklammakarna tagit tillvara på i ett försök att få sitt varumärke att framstå som roligt. Skratt säljer och det vet de. Problemet är att det blev så populärt att i stort sett alla utom hår- och hudproduktreklamerna (som alltid utförs med blottad kvinnohud och vattendroppar) hakade på trenden. Jag vet inte vilka som var först men det kan ha varit Hemverket som via frontfiguren Imre Marton förklarade att de krängde bostäder med någon efterbliven blanddialekt. I alla fall så utbröt en storm där man till slut hoppades att 3:s dialektfrenesi skulle innebära slutet men inte då. Senast i raden är mjölludret som berättar att filmen presenteras av Lidl på gnälligt dalmål. Nu bör väl ändå Lidl ha slagit den sista spiken i kistan för det är väl närmast dödsförklarat att göra något som Lidl gjort?
En bra reklam skrattar man inte bara med/åt utan den har även en käck slogan som etsar sig fast i huvudet som bilden av när Robinson-Robban doppar snoppen i en drink. Helst ska det vara en melodi som hela folket kan gå omkring och nynna på. Det är nästan idiotsäkert! McDonald's lyckades, Kronfågel lyckades, Polly lyckades och Ipren-mannen hade säkert skavsår på sin manslem vid millenieskiftet. Nu har OLW gett sig på ett riktigt ambitiöst projekt där de riktigt trycker ner goodwill i halsen på oss med en video där människor från olika kulturer och samhällsgrupper förenas i ett potpurri av falska stämmor; fredagsmys.
Ha det!
// Yeahns
torsdag 21 maj 2009
Kärt barn har många namn
Idag är det Kristi himmelsfärds dag (i folkmun även kallad Kristi flygare) och om man spenderar sina söndagsmorgnar i kyrkan så firar man idag att Jesus fördes upp till himlen. Eftersom denna dag är en röd dag så är det dock inte bara de religiösa som firar utan de får följe av i stort sett hela Sverige som tar tillfället i akt att fira en långhelg. I Carpe Diem-land plockas grillen fram och bag-in-boxen placeras inom räckhåll från verandafåtöljen med sin flerfärgade sittdyna. Nu är man långledig och då kan man minsann unna sig, och unna sig gör man med god mat och framförallt alkohol.
Kristi flygare är dock även kallad Folknykterhetens dag och då är det inte särskilt lämpligt att inmundiga kalasdricka. Nej spånken ska ställas åt sidan och istället får man koka saft, åka lådbil eller lyssna på Örebros kommunala musikskola för att fira. Mjölk går bra att dricka också (särskilt då dagens liturgiska färg är vit) och på tal om mjölk så kallades denna dag också för Betessläppningen förr. Det var på denna dag som korna släpptes ut på grönbete och jag antar att det är därför som den kvinnliga mjölkbonden och hennes olidliga unge får ta plats i rutan igen för att ropa på kossorna. Om jag minns rätt så hade hon bara ett barn förra året men i år har hon två så tydligen har någon knackat på för att få smaka kändissushi. Eller om hon har adopterat, vad vet jag?
I vilket fall som helst så ska man fira idag och om man inte får dricka alkohol idag så kan man åtminstone få titta på någon som gör det:
Ha det!
// Yeahns
Kristi flygare är dock även kallad Folknykterhetens dag och då är det inte särskilt lämpligt att inmundiga kalasdricka. Nej spånken ska ställas åt sidan och istället får man koka saft, åka lådbil eller lyssna på Örebros kommunala musikskola för att fira. Mjölk går bra att dricka också (särskilt då dagens liturgiska färg är vit) och på tal om mjölk så kallades denna dag också för Betessläppningen förr. Det var på denna dag som korna släpptes ut på grönbete och jag antar att det är därför som den kvinnliga mjölkbonden och hennes olidliga unge får ta plats i rutan igen för att ropa på kossorna. Om jag minns rätt så hade hon bara ett barn förra året men i år har hon två så tydligen har någon knackat på för att få smaka kändissushi. Eller om hon har adopterat, vad vet jag?
I vilket fall som helst så ska man fira idag och om man inte får dricka alkohol idag så kan man åtminstone få titta på någon som gör det:
Ha det!
// Yeahns
tisdag 19 maj 2009
PP - Politiskt oPålitliga?
Imorgon öppnar vallokalerna för valet till Europaparlamentet vilket sker en gång vart femte år. I dessa tider av upphovsrättsdiskussion så är det ett parti som gnuggar händerna och Ipred-lagen samt TPB-domen kunde inte ha kommit mer lägligt för dem. Därför har jag skummat igenom Piratpartiets partiprogram lite snabbt - och jag lämnar säkert luckor efter mig - för att se om de verkligen förtjänar all uppmärksamhet och alla nya medlemmar de fått den senaste tiden, och det jag kom fram till var njae.
Trots att jag är tveksam till både Ipred och (integritetskränkande) övervakning så var jag redan från början negativt inställd till Piratpartiet även fast de har vissa poänger. För mig är PP ett lallparti som försöker komma till skott med i stort sett en fråga (med flera undergrupper); frihet. Men då jag delvis håller med om frasen "Freedom is just another word for nothing left to lose" så har jag till skillnad från Hasselhoff inte bara frihet på min önskelista, ty politik är så mycket mer. Miljöpartiet går till exempel inte till val genom att bara snacka källsortering, utsläpp och Peter Jihdes frisyr utan har ett väl tilltaget partiprogram där de delger sin syn på andra frågor såsom jämställdhet och kommunalt självstyre.
En annan sak som jag utan några större belägg satt på PPs minuskonto är att det känns som att deras politiker är antingen kappvändare eller lycksökare. När karriären avstannat i ett större etablerat parti så såg de en möjlighet att snabbt tillskansa sig en topposition i PP som bildades 2006. Denna tanke växte inom mig efter att några av dem presenterar sig genom att nämna deras tidigare poster i andra partier som om det vore en garanti för att anses seriös och inte som en förvuxen barnunge som lipar när den inte får som den vill. Lägg därtill att jag är emot all form av kortsiktig missnöjesvotering (vilket är en förklaring till deras plötsliga medlemsökning) och ni förstår min inställning till partiet.
Nåväl PPs partiprogram då, några poänger hade de väl? Jodå visst att det här med fri fildelning går att diskutera och att vi ska värna integriteten så långt det går i dagens informationssamhälle, men det är ju saker som de flesta håller med om och således förvandlas det till en icke-fråga. Sedan kan man hålla med om att dagens upphovsrätt (skyddstiden gäller för skaparens livstid plus 70 år) känns något förlegad men jag vet inte om PPs förslag (5 år sedan fritt) på en förutbestämd tid är så mycket bättre. Varför tvinga på folk skyddstid när de istället kan få välja hur länge de vill hålla sina verk skyddade? Om nu Lasse Lindh vill ha sin musik skyddad så får väl hans fans respektera det. Hans mamma får helt enkelt gå och köpa skivan. Att sedan Radiohead, Wilco och Montt Mardie hellre ser att deras låtar spelas än att det ska klirra i kassan talar sitt tydliga språk.
PPs argument mot patent tycker jag bara är löjeväckande. Utan patent skulle förmodligen den tekniska utvecklingen avstanna helt då företag inte längre kan skydda sina uppfinnigar. Varför ska man lägga ner miljoner på forskning om konkurrenterna sedan får det gratis i samband med lanseringen? Klart att företag ska få möjligheten att mjölka sina konkurrenter när de hittat en banbrytande upptäckt! Nej i detta fall helgar inte ändamålet medlen. Incitament och effektivitet är två av mina ledord.
Mycket mer än så var det inte, se själva! Det mest uppseendeväckande hittade jag dock i redogörandet för deras politiska strategier. Deras Europastrategi är det väl inga större fel på (såvida man inte misstycker med deras ideologi) men däremot finner jag deras nationella strategi vedervärdig. Ett parti som nämner "misstroendevotum" i en eventuell plan och som i mångt och mycket agerar likt en politisk vilde ser jag som ett hån mot demokratin och majoritetens vilja. Således kan vi räta ut frågetecknet i slutet av rubriken och omvandla det till ett utropstecken.
Till sist vill jag bara meddela att oavsett hur ni röstar så är jag glad så länge ni gör det. Soffliggare ser jag som de svaga i samhället som på grund av sin egen lathet och/eller okunnighet lämnar sin framtid i andras händer och har därför ingen rätt till varken ansvarsutkrävande eller klagomål. 7 juni är sista datumet, se till att göra din röst hörd!
Ha det!
// Yeahns
Trots att jag är tveksam till både Ipred och (integritetskränkande) övervakning så var jag redan från början negativt inställd till Piratpartiet även fast de har vissa poänger. För mig är PP ett lallparti som försöker komma till skott med i stort sett en fråga (med flera undergrupper); frihet. Men då jag delvis håller med om frasen "Freedom is just another word for nothing left to lose" så har jag till skillnad från Hasselhoff inte bara frihet på min önskelista, ty politik är så mycket mer. Miljöpartiet går till exempel inte till val genom att bara snacka källsortering, utsläpp och Peter Jihdes frisyr utan har ett väl tilltaget partiprogram där de delger sin syn på andra frågor såsom jämställdhet och kommunalt självstyre.
En annan sak som jag utan några större belägg satt på PPs minuskonto är att det känns som att deras politiker är antingen kappvändare eller lycksökare. När karriären avstannat i ett större etablerat parti så såg de en möjlighet att snabbt tillskansa sig en topposition i PP som bildades 2006. Denna tanke växte inom mig efter att några av dem presenterar sig genom att nämna deras tidigare poster i andra partier som om det vore en garanti för att anses seriös och inte som en förvuxen barnunge som lipar när den inte får som den vill. Lägg därtill att jag är emot all form av kortsiktig missnöjesvotering (vilket är en förklaring till deras plötsliga medlemsökning) och ni förstår min inställning till partiet.
Nåväl PPs partiprogram då, några poänger hade de väl? Jodå visst att det här med fri fildelning går att diskutera och att vi ska värna integriteten så långt det går i dagens informationssamhälle, men det är ju saker som de flesta håller med om och således förvandlas det till en icke-fråga. Sedan kan man hålla med om att dagens upphovsrätt (skyddstiden gäller för skaparens livstid plus 70 år) känns något förlegad men jag vet inte om PPs förslag (5 år sedan fritt) på en förutbestämd tid är så mycket bättre. Varför tvinga på folk skyddstid när de istället kan få välja hur länge de vill hålla sina verk skyddade? Om nu Lasse Lindh vill ha sin musik skyddad så får väl hans fans respektera det. Hans mamma får helt enkelt gå och köpa skivan. Att sedan Radiohead, Wilco och Montt Mardie hellre ser att deras låtar spelas än att det ska klirra i kassan talar sitt tydliga språk.
PPs argument mot patent tycker jag bara är löjeväckande. Utan patent skulle förmodligen den tekniska utvecklingen avstanna helt då företag inte längre kan skydda sina uppfinnigar. Varför ska man lägga ner miljoner på forskning om konkurrenterna sedan får det gratis i samband med lanseringen? Klart att företag ska få möjligheten att mjölka sina konkurrenter när de hittat en banbrytande upptäckt! Nej i detta fall helgar inte ändamålet medlen. Incitament och effektivitet är två av mina ledord.
Mycket mer än så var det inte, se själva! Det mest uppseendeväckande hittade jag dock i redogörandet för deras politiska strategier. Deras Europastrategi är det väl inga större fel på (såvida man inte misstycker med deras ideologi) men däremot finner jag deras nationella strategi vedervärdig. Ett parti som nämner "misstroendevotum" i en eventuell plan och som i mångt och mycket agerar likt en politisk vilde ser jag som ett hån mot demokratin och majoritetens vilja. Således kan vi räta ut frågetecknet i slutet av rubriken och omvandla det till ett utropstecken.
Till sist vill jag bara meddela att oavsett hur ni röstar så är jag glad så länge ni gör det. Soffliggare ser jag som de svaga i samhället som på grund av sin egen lathet och/eller okunnighet lämnar sin framtid i andras händer och har därför ingen rätt till varken ansvarsutkrävande eller klagomål. 7 juni är sista datumet, se till att göra din röst hörd!
Ha det!
// Yeahns
söndag 17 maj 2009
Leaving you with the music
Steget från schlager till musik är så långt att det börjar värka i ljumskarna men det är ändå ett kliv som måste tas för att ordningen ska återställas.
Tänk er att Animal Collective och Modest Mouse sitter och runt en eld i vinterkylan vid foten av ett berg. Plötsligt kommer en snöboll rullandes nedför berget och likt en tecknad film slukar den hela lägret och fortsätter sin framfart längs den öppna terrängen ända tills ett träd sätter stopp för jätte snöbollens resa. Vad får man då? Jo inte nog med att man får en onödig metafor utan man får också ett väldigt experimentellt poprockband som givetvis kategoriseras under indie. Det låter alltså som en korsning mellan de två tidigare nämnda banden utan att någon av dem medverkar i bandet The Clues (som dessvärre inte har någon hemsida eller dylikt).
Bandet består av bland andra skaparen av bandet The Unicorns, Alden Penner, och Brendan Reed som var trummis i Arcade Fire men som hoppade av innan de släppte sin första platta. Hur som helst så finner jag det möcke, möcke bra.
Booker T. Jones har ju kommit igång igen och släppt en soloplatta. För er som inte känner till honom så kan jag berätta att det inte är Booker som utgör M:et i EMD utan att han istället är Booker T. i Booker T. & The MG's, ni vet kultbandet som med sitt groove-sound gjorde sig kända med Green onions (som även figurerat i en Dressman-reklam) i början av 60-talet. Liksom alla andra artister på den tiden så gjorde man även en hel del covers och på det spåret har Booker fortsatt. På soloskivan går Booker lös på orgeln till Outkasts Hey ya (ni vet låten som kom på 180:e plats i Rolling Stone Magazines lista över de 500 bästa låtarna genom tiderna) och trots att flera cover-versioner har gjorts så är det ingen som ersätter Andre 3000 lika bra som Bookers orgel. Det är också en kändistät skiva då Drive-By Truckers dragits med som kompband och dessutom är rocklegenden Neil Young med på några hörn.
Här kan ni få ett smakprov på Bookers Hey ya, här kan ni ladda hem hela låten och om ni vill göra era mammor riktigt stolta så kan ni dra hem hela albumet här.
Vad händer i Sverige då? Jo Bedroom Eyes bjuder på riktigt härlig pop och Christopher Sander - sångaren i Sveriges mest underskattade band, [ingenting] - har släppt ett soloalbum där han dels framför egna låtar och dels covers. Han gör till exempel nya versioner av Astrid Lindgrens Mors lilla lathund - som är bra på riktigt - och En fattig bonddräng plus en svensk version av megaflummet Daniel Johnstons True love will find you in the end. [ingenting] ska för övrigt släppa nytt i höst och således fortsätter musikåret 2009 i samma lovande takt.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är även en låt från The Alexandria Quartet som nyligen också släppt ett album. Väldigt trevlig amerikansk rock har ni även där!
Tänk er att Animal Collective och Modest Mouse sitter och runt en eld i vinterkylan vid foten av ett berg. Plötsligt kommer en snöboll rullandes nedför berget och likt en tecknad film slukar den hela lägret och fortsätter sin framfart längs den öppna terrängen ända tills ett träd sätter stopp för jätte snöbollens resa. Vad får man då? Jo inte nog med att man får en onödig metafor utan man får också ett väldigt experimentellt poprockband som givetvis kategoriseras under indie. Det låter alltså som en korsning mellan de två tidigare nämnda banden utan att någon av dem medverkar i bandet The Clues (som dessvärre inte har någon hemsida eller dylikt).
Bandet består av bland andra skaparen av bandet The Unicorns, Alden Penner, och Brendan Reed som var trummis i Arcade Fire men som hoppade av innan de släppte sin första platta. Hur som helst så finner jag det möcke, möcke bra.
Booker T. Jones har ju kommit igång igen och släppt en soloplatta. För er som inte känner till honom så kan jag berätta att det inte är Booker som utgör M:et i EMD utan att han istället är Booker T. i Booker T. & The MG's, ni vet kultbandet som med sitt groove-sound gjorde sig kända med Green onions (som även figurerat i en Dressman-reklam) i början av 60-talet. Liksom alla andra artister på den tiden så gjorde man även en hel del covers och på det spåret har Booker fortsatt. På soloskivan går Booker lös på orgeln till Outkasts Hey ya (ni vet låten som kom på 180:e plats i Rolling Stone Magazines lista över de 500 bästa låtarna genom tiderna) och trots att flera cover-versioner har gjorts så är det ingen som ersätter Andre 3000 lika bra som Bookers orgel. Det är också en kändistät skiva då Drive-By Truckers dragits med som kompband och dessutom är rocklegenden Neil Young med på några hörn.
Här kan ni få ett smakprov på Bookers Hey ya, här kan ni ladda hem hela låten och om ni vill göra era mammor riktigt stolta så kan ni dra hem hela albumet här.
Vad händer i Sverige då? Jo Bedroom Eyes bjuder på riktigt härlig pop och Christopher Sander - sångaren i Sveriges mest underskattade band, [ingenting] - har släppt ett soloalbum där han dels framför egna låtar och dels covers. Han gör till exempel nya versioner av Astrid Lindgrens Mors lilla lathund - som är bra på riktigt - och En fattig bonddräng plus en svensk version av megaflummet Daniel Johnstons True love will find you in the end. [ingenting] ska för övrigt släppa nytt i höst och således fortsätter musikåret 2009 i samma lovande takt.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är även en låt från The Alexandria Quartet som nyligen också släppt ett album. Väldigt trevlig amerikansk rock har ni även där!
fredag 15 maj 2009
Önska, önska vad du vill, önska kostar ingenting
En bra blogg kommunicerar med sina läsare och anpassar sig efter deras krav, behov och preferenser. Stundtals är det svårt och ibland får man svälja sin stolthet för att göra läsarna nöjda, men nu har jag fått ett önskemål som jag ska uppfylla trots att det ödelägger en av mina personliga målsättningar (att inte höra ett enda bidrag till Eurovision Song Contest anno 2009).
Strax efter tiotiden igår kväll mottog jag ett sms från en vän som tyckte att jag skulle raljera lite om Greklands bidrag till Eurovision och sedan avsluta med en frågeställning. Eftersom jag gillar att raljera - särskilt över schlager - så bjuder jag nu på Greklands framträdande i gårdagens semi-final:
Sakis Rouvas - This is our night
Framträdandet börjar rätt lamt. Visst de dansar lite fult men i övrigt så kommer jag inledningsvis att tänka på raden "Jag vet inte om jag gråter eller skrattar men som vanligt är det hård konkurrens" från bob hunds låt Stora tankar i lilla berg- och dalbanan. Men ungefär halvägs igenom videon så undrar jag inte över mitt sinnestillstånd längre. Jag är helt säker på att jag skrattar och det grandiost.
När Sakis börjar glida omkring på rampen - till publikens hjärndöda jubel - så finns det ingen ände på min glädje. Jag ligger dubbelvikt i soffan och näst intill ber att det ska ta slut. Men istället för att hoppa ner och börja fundera över vad fan han håller på med så släpar Sakis med sina dansare upp på rampen och påbörjar någon skitnödig dans á la gradskiva. Nu ligger jag på golvet och håller krampaktigt om min mage samtidigt som käken börjar hamna ur led. När de sedan avslutar med att hissa upp herr Rouvas så börjar jag nästan tycka synd om dem. Idiotin i denna värld har tydligen inga gränser.
Det roligaste med klippet är inte just framträdandet i sig utan det som ligger bakom det. Här har vi alltså ett gäng med Sakis i spetsen som dansar på detta viset för att bjuda på en så stor show som möjligt, inte för att det ska vara roligt. De är alltså personer som på allvar tycker att koreografin inte bara är snygg utan ett mästerverk. På klippet ser ni alltså personer som helt saknar självkritik eller möjlighet att reflektera över sina handlingar - och publiken jublar.
Det här är alltså bidraget från landet som av många betraktas som den västerländska civilisationens ursprung. I Grekland uppfann man en föregångare till demokratin, man grundade de Olympiska Spelen och man hade snubbar som Arkimedes som tog ett bad, skrek "Eureka!" och kom på att vattennivån stiger om någonting doppas. Detta är alltså landet där überhjärnor som Sokrates och Platon levde och efter att ha sett Sakis show så måste man fråga sig; var gick det snett?
Ha det!
// Yeahns
Strax efter tiotiden igår kväll mottog jag ett sms från en vän som tyckte att jag skulle raljera lite om Greklands bidrag till Eurovision och sedan avsluta med en frågeställning. Eftersom jag gillar att raljera - särskilt över schlager - så bjuder jag nu på Greklands framträdande i gårdagens semi-final:
Sakis Rouvas - This is our night
Framträdandet börjar rätt lamt. Visst de dansar lite fult men i övrigt så kommer jag inledningsvis att tänka på raden "Jag vet inte om jag gråter eller skrattar men som vanligt är det hård konkurrens" från bob hunds låt Stora tankar i lilla berg- och dalbanan. Men ungefär halvägs igenom videon så undrar jag inte över mitt sinnestillstånd längre. Jag är helt säker på att jag skrattar och det grandiost.
När Sakis börjar glida omkring på rampen - till publikens hjärndöda jubel - så finns det ingen ände på min glädje. Jag ligger dubbelvikt i soffan och näst intill ber att det ska ta slut. Men istället för att hoppa ner och börja fundera över vad fan han håller på med så släpar Sakis med sina dansare upp på rampen och påbörjar någon skitnödig dans á la gradskiva. Nu ligger jag på golvet och håller krampaktigt om min mage samtidigt som käken börjar hamna ur led. När de sedan avslutar med att hissa upp herr Rouvas så börjar jag nästan tycka synd om dem. Idiotin i denna värld har tydligen inga gränser.
Det roligaste med klippet är inte just framträdandet i sig utan det som ligger bakom det. Här har vi alltså ett gäng med Sakis i spetsen som dansar på detta viset för att bjuda på en så stor show som möjligt, inte för att det ska vara roligt. De är alltså personer som på allvar tycker att koreografin inte bara är snygg utan ett mästerverk. På klippet ser ni alltså personer som helt saknar självkritik eller möjlighet att reflektera över sina handlingar - och publiken jublar.
Det här är alltså bidraget från landet som av många betraktas som den västerländska civilisationens ursprung. I Grekland uppfann man en föregångare till demokratin, man grundade de Olympiska Spelen och man hade snubbar som Arkimedes som tog ett bad, skrek "Eureka!" och kom på att vattennivån stiger om någonting doppas. Detta är alltså landet där überhjärnor som Sokrates och Platon levde och efter att ha sett Sakis show så måste man fråga sig; var gick det snett?
Ha det!
// Yeahns
onsdag 13 maj 2009
Recidiv
Eftersom jag skrivit om det förut så känns det lite halvt dödfött att återigen berätta om detta pinorum, men då jag börjat undra över hur man bäst genomför en avrättning á la dikotomi (motorsåg måste det vara va? Samurajsvärd är ju rätt klassiskt annars) så antar jag att det är bäst att jag släpper lite på locket. Min tillvaro på mina 34 kvadrat har börjat bli alltmer ansträngande sedan min granne börjat att ta sig allt större friheter, friheter som utspelar sig i form av ljud.
Det var rätt lugnt efter mitt tidigare inlägg om dem (inte för att de läser här men ändå) men för ungefär tre veckor sedan började de väsnas igen. Då var jag i febersjukt tillstånd förpassad till bingen och när jag är ensam i sängliggande läge så ger jag inte mycket ljud ifrån mig. Normalt så ser jag alltid till att någon oralextern ljudkälla - såsom tv eller stereo - gör mig sällskap (ungefär som den funktion en radio uppfyller till en hemmavarande hund) men nu var det inget som hördes mer än mina tycka-synd-om-mig-knip. Det är mycket möjligt att mina grannar därmed antog att någon isolerat väggen oss emellan och att det därför var helt rättskaffens att skruva upp volymen en aning. Med den musiksmak de besitter så är det klart att de vill spela den högt då musik oftast blir bättre (/inte blir lika dålig) när den spelas högt.
Att de dessutom verkar ha införskaffat ett Singstar och/eller ett karaoke-set gör inte min sits skönare (lägg på en finne längst ner mellan skinkorna också), och att tvingas lyssna på när honan i hushållet försöker pricka stämmor till Carolas Evighet gör att varje låtbyte på min egen ljudanläggning känns just som en evighet.
Tålmodig och timid som jag är så har jag tagit det hela med ro. Visst någon svordom har riktats norrut men i övrigt så har jag botat mina aggressioner med iTunes och whiskey, något som alltid slutat lyckligt. Men igår natt var det nästan så att mina blodkärl krampade och jag kände hur vansinnet eskalerade inom mig. Småtimmarna spenderades med vidöppna ögon och lagom till att väckarklockan drog igång 06.30 så hade jag tillförskaffat mig ett par påsar stora nog att låta Jordan/Katie Price bli av med sitt ryggbesvär. Anledningen till detta var den fam till klockan två pågående msn-meddelandetoryren som toppades med att sätta på tv:n några gånger, varje gång till synes/höres lika förvånade av den höga ljudnivån. Nu har mitt lugn försvunnit och jag har inträtt i skriva-arga-lappar-stadiet. Det är ju det sista stadie man vill befinna sig i då man inte vill uppfattas som sursnubben i lyan bredvid men nu är det som det är. Problemet är bara att jag inte vet hur själva lappen vid behov ska vara formulerad. Ska man köra på den mer ursinniga varianten där utrymme för förolämpningar ges:
Eller ska jag köra på den mer sarkastiska stilen som mer speglar min personlighet:
Nå vad tycker ni?
Ha det!
// Yeahns
Det var rätt lugnt efter mitt tidigare inlägg om dem (inte för att de läser här men ändå) men för ungefär tre veckor sedan började de väsnas igen. Då var jag i febersjukt tillstånd förpassad till bingen och när jag är ensam i sängliggande läge så ger jag inte mycket ljud ifrån mig. Normalt så ser jag alltid till att någon oralextern ljudkälla - såsom tv eller stereo - gör mig sällskap (ungefär som den funktion en radio uppfyller till en hemmavarande hund) men nu var det inget som hördes mer än mina tycka-synd-om-mig-knip. Det är mycket möjligt att mina grannar därmed antog att någon isolerat väggen oss emellan och att det därför var helt rättskaffens att skruva upp volymen en aning. Med den musiksmak de besitter så är det klart att de vill spela den högt då musik oftast blir bättre (/inte blir lika dålig) när den spelas högt.
Att de dessutom verkar ha införskaffat ett Singstar och/eller ett karaoke-set gör inte min sits skönare (lägg på en finne längst ner mellan skinkorna också), och att tvingas lyssna på när honan i hushållet försöker pricka stämmor till Carolas Evighet gör att varje låtbyte på min egen ljudanläggning känns just som en evighet.
Tålmodig och timid som jag är så har jag tagit det hela med ro. Visst någon svordom har riktats norrut men i övrigt så har jag botat mina aggressioner med iTunes och whiskey, något som alltid slutat lyckligt. Men igår natt var det nästan så att mina blodkärl krampade och jag kände hur vansinnet eskalerade inom mig. Småtimmarna spenderades med vidöppna ögon och lagom till att väckarklockan drog igång 06.30 så hade jag tillförskaffat mig ett par påsar stora nog att låta Jordan/Katie Price bli av med sitt ryggbesvär. Anledningen till detta var den fam till klockan två pågående msn-meddelandetoryren som toppades med att sätta på tv:n några gånger, varje gång till synes/höres lika förvånade av den höga ljudnivån. Nu har mitt lugn försvunnit och jag har inträtt i skriva-arga-lappar-stadiet. Det är ju det sista stadie man vill befinna sig i då man inte vill uppfattas som sursnubben i lyan bredvid men nu är det som det är. Problemet är bara att jag inte vet hur själva lappen vid behov ska vara formulerad. Ska man köra på den mer ursinniga varianten där utrymme för förolämpningar ges:
Defintionen av idiot är enligt NE en person som ofta beter sig mycket dumt eller en person som är psykiskt och intellektuellt svårt handikappad. Tycker ni att det passar in på er? Nej inte jag heller så jag vet inte vad man ska kalla er men klart är i alla fall att 22 tjejer-gubben skulle framstå som en nobelpristagare i ert sällskap. Jag menar hur klyftig verkar man vara om man drar på Curly Sue och sedan försöker toppa originalets vokalist?
Sedan det här med er fascination för att låta volymen ligga på runt 90 decibel när msn är det enda aktiva programmet, är ni ljudskadade (vilket skulle svara på ovanstående fråga) eller vet ni inte hur man sänker volymen efter midnatt bara? Ni vet om att det går att stänga av ljudet till msn va? Konversationsfönstret kommer ändå att blinka längst ner på skärmen med en näst intill ambulerande orange färg med ett lyster som Pippi Långstrump endast kunde drömma om så ni kommer inte att missa något, jag lovar.
Okej att min lägenhet ligger på bottenplan men med er som grannar känns det som att bo i Gehenna, och jag har ju för i helvete i ens en ugn!
// Nr. 11.
Eller ska jag köra på den mer sarkastiska stilen som mer speglar min personlighet:
Hejsan grannar!
Visst är det härligt! Det där sköna bilipp-ljudet som får en att känna sig behövd, omtyckt och socialt kompetent. Själv har jag inte så många vänner och får därför inte höra bilipp så ofta och därför tycker jag att det är extra ljuvligt att få veta att min granne minsann är älskad. Höj gärna lite! Särskilt nattetid då bilipp vaggar mig till sömns likt Byssan lull.
Jag vill dessutom tacka för att ni spelar Mix Megapol-klassiker som Här kommer alla känslorna (på en och samma gång) och Mr Cool. Tänk vad hemskt om man skulle glömma bort dessa välkomponerade musikstycken! Fy, hemska tanke. Det var ju även länge sedan man hörde fjolårets superhit I'm yours och det var ju nästan att man hade glömt texten!
Till sist så vill jag berätta att det också är oerhört trevligt att få lyssna till era sångröster. Jag gillar verkligen folk som verkligen försöker. Usch för personer som ger upp vid minsta motgång. Nej fortsätt att träna! Snart kanske ni blir den nya Susan Boyle och då är jag den förste att gratulera!
Vänliga hälsningar,
Nr. 11.
Nå vad tycker ni?
Ha det!
// Yeahns
tisdag 12 maj 2009
Bombay Bicycle Club - inte bara curry
Bombay Bicycle Club är inte bara en restaurang som enligt egen utsago serverar "the FINEST Indian cuisine in London" utan också ett väldigt trevligt band som en vän tipsade mig om idag. Bombay Bicycle Club består utav fyra killar från London och gissningsvis har de hämtat namnet från stället där de kryddar allt med curry. De får en att tycka illa om sig själv av den orsaken att de knappt fyllt rösträtt och ändå har åstadkommit mer (bland annat varit förband åt WOW-aktuella Glasvegas) än vad jag någonsin kommer att göra men eftersom de lirar en sådan förträfflig musik så är de förlåtna. Ännu har jag inte lyckats sätta fingret på vilka de liknar men vissa låtar får mig att tänka på Kings Of Leon pre-mainstream och ibland är det Vampire Weekends genialitet som kommer mig till minnes, så säg att de ligger någonstans mittemellan. I vilket fall så är det riktigt härlig rock de bjuder som får dem att verka äldre än vad de är.
Hittills har de släppt tre EP's och två singlar och den 6 juli dyker deras debutalbum upp hos skivhandlare och på torrent-sidor. Låtlistan är redan fastställd och så här låter spår nummer sex:
Always Like This
Ha det!
// Yeahns
Hittills har de släppt tre EP's och två singlar och den 6 juli dyker deras debutalbum upp hos skivhandlare och på torrent-sidor. Låtlistan är redan fastställd och så här låter spår nummer sex:
Always Like This
Ha det!
// Yeahns
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)