Mitt liv som Didrik - del 2

Del 1

Didrik är ensam. För att han ska slippa vara så ensam på stranden när han ska kasta macka och bada så har han köpt sig ett uppblåsbart djur - ett vitt får. Didrik tar med sig sitt nya inköp till vattnet. De mörkblåa badshortsen från H&M sitter lite tajt över Didriks päronformade rumpa men han bryr sig föga om det. "Rumpan ser jag ju ändå inte" resonerar Didrik.
Med vatten upp till knäna så börjar Didrik blåsa luft i fåret. Det tar sin tid och när Didrik är färdigpustad så är han andfådd men nöjd över vad han åstadkommit. Han begrundar det luftlätta djuret och tycer att det tecknade fåransiktet ser korkat ut. "Haha fårskalle!" skrattar Didrik men skrattet tystnar när han vänder på fåret och upptäcker ett jättehål. Med en förundrad min för han in handen i hålet och upptäcker att det är ett par decimeter djupt. Didrik tänker högt för sig själv: "Kanske ska man stoppa en propeller i hålet så att fåret kan åka runt av sig själv? Synd att det inte är större då fåret, så att man hade kunnat rida på det." En man i trettioårsåldern som befinner sig i närheten börjar att gapflabba när han överhört Didriks resonemang och utbrister "Haha så du ska rida PÅ det också!". Didrik förstår inte vad mannen menar, ger honom en konstig blick och går sedan upp ur vattnet. Det var ändå inte så varmt.

På stranden slår Didrik sig ner på en handduk och det är nästan så att shortsen spricker, men bara nästan. Han börjar fundera över vad mannen sade; "Vadå också?". En äldre man i röda shorts med gula prickar som sett det hela går fram till Didrik. Mannen vet att allt inte står rätt till i Didriks huvud, gungstolen gungar med farmor är död så att säga, men de har aldrig pratat med varandra förut. Mannen bjuder Didrik på en mandelkubb och berättar vad hålet egentligen är till för. Didrik tycker att det verkar underligt men han nickar ändå när mannen frågar om han förstått. "Finemang! Ha det bra!" säger mannen och ger sig iväg. "Finemang..." funderar Didrik medan han tuggar i sig det sista av mandelkubben; "är det besläktat med lavemang?"

Väl hemma tänker Didrik på den äldre mannens ord. Det verkar så märkligt men Didrik blir ändå nyfiken och så bestämmer han sig för att testa. Didrik tycker att det känns lika knasigt som det verkar. Han försöker att prata lite dirty men utan gensvar så sluter han ögonen och börjar att tänka på Catherine Zeta-Jones i Zorro-filmerna.
Ungefär halvvägs igenom så öppnar Didrik ögonen igen. Han tittar in i en spegel och ser bilden av sig själv med ett uppblåsbart får framför skrevet, då kommer den; skammen. Samtidigt börjar han känna hur plasten skaver lite men trots detta så slutar inte Didrik. Nej han avskyr människor som slutar halvvägs. Har man väl påbörjat något så ska man avsluta det. Didrik avskyr också människor som gör en prick över ett stort i och människor som umgås med andra samtidigt som de har hörsnäckor i öronen. Men mest av allt så ogillar Didrik folk som ringer till en innan klockan tio! Fast det problemet har inte Didrik, det är aldrig någon som ringer till honom. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns

Den enes död...

Den politiska populismen har nu nått ett nytt lågvattenmärke.

En oerhört uppskattad (dock inte i mina ögon, med några få, små undantag) amerikansk artist har tragiskt avlidit. I lilla landet lagom tar en okarismatisk, okunnig partiledare chansen att vinna några billiga poäng av ett svenskt folk som säkerligen lider en masse med den bortgångne.

Vanära över den döde, vanära över den dödes familj, vanära över hans riktiga fans, vanära över Sveriges (än så länge) största parti. Vanära över mänskligheten. Var inte du ett Bruce Springsteen-fan, Mona..?

Confailcup

Borde skrivit en lång utläggning om Wikipedia, Det goda i människan, Hybris och Jordens undergång. Men jag väljer att tacka offthepost.info för bilden istället. Tack!

Ni är värda mer än vad jag kan ge

Det finns ju redan hur många som helst men ändå finns det rum för fler. Göteborgs indiepopscen är stor och den 4 mars tog även bandet Pats (bland annat bestående av tre medlemmar i bandet Hospitalle) plats på estraden i och med deras debutalbum Nevadaflickan. Som vanligt när artister med göteborgsk härkomst spelar så är det melodisk musik med en välskriven och känslosam text framsjungen längst upp i halsen. Ofta handlar låtarna om längtan, lidelse och kärlek - ibland alltihop på samma gång; en längtan efter lidelsefull kärlek - och innehåller gärna lokala anknytningar. Så är det även denna gång och där hamnar man vid ett vägskäl: Antingen tycker man att det låter precis som all annan musik från Göteborg eller så utgår man från noll och kommer fram till att det är fantastiskt vackert. Som den göteborgförespråkare - såväl stads- som musikmässigt sett - så valde jag det senare men bedöm själva ni!


Pats - Kyss mig igen

Xylofon är inte bara ett ord som börjar på den häftiga bokstaven X, det är också ett enastående instrument!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är ett citat från Pats låt Lake Tahoe.

Slagen av solen

I dessa tider när solen gassar konstant och när Gyllene Tider är ett återkommande inslag på radion så blir man helt matt. Det är så att man försmäktar. Man orkar ingenting, huvudet är tungt och kroppen lider av vätskebrist. En klarblå himmel och ett vindstilla klimat är visserligen underbart men inget vidare om man ska mäkta med att blogga. Mitt hjärnkontor har tagit semester. Därför lär uppdateringar stundtals lysa med sin frånvaro under sommaren men vi - eller åtminstone jag - ska försöka att samla kraft så ofta vi kan för att kunna klämma ut en text då och då. Så håll ut! Vi har inte försvunnit, vi vilar oss bara lite i skuggan.


Det är i alla fall tur att det inte är samma stiltje i pappersbranschen! Denna gång är det någon snubbe på marknadsavdelningen hos Edet som fått en riktigt briljant idé. Nu har nämligen Edet lanserat en limiterad kollektion "med moderna mönster från den erkända 10-gruppen". Ungefär samma grej som Lambi körde tidigare i år alltså, men nu med mönster från den ack så erkända 10-gruppen (jag var tvungen att googla det. Tydligen är 10-gruppen tio designers som gått ihop men nu är det dock bara tre kvar). Modernt ska det vara också.

På bilden ovan ser ni Edets nya begränsade papper med deras moderna mönster. Toapappret har fått lite schyssta blad och det är ju modernt så det förslår. Hushållspappret har istället fått lite sköna streck som påminner om en inzoomning på Sigvard Bernadottes virrvarr-mönster från 1958. Modernt? Klart att det är! Det är ju designers som har gjort det och betalt fick de säkert också. Med all rätt, eller hur?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är också en låt från Almedal.

Förloraren bjuder på pizza!

På midsommarafton skrev ju jag ner ett gäng kortare snapsvisor. För festarrangören var det tyvärr en person som tog dem lite väl bokstavligt, för är inte det här Fullt ös - Medvetslös så vet inte jag vad det är:

Vanligtvis handlar biljard om att stöta ner kulor i hålen men här var det tydligen uppstötningar som gällde..?

Ha det!
// Yeahns

Dagen till ära

Idag är det midsommarafton vilket innebär att OP Andersson med vänner tar plats på bordet i alla hushåll, förutom Birros och Schymans då förstås. I bästa fall inmundigas brännvinet med en snapsvisa, ibland långa sådana. Men eftersom jag dels ogillar att sitta med supen i näven och dels inte är tillräckligt beläst på längre visor (mer än Helan går) så har jag samlat några kortare visor ramsor läten som snabbt och glädjefullt kan avhandlas för att spriten ska kunna göra det den gör bäst. Skriv ner dem och ta ton!

Cykelmakarens snapsvisa:
- Hoj!

Finsk snapsvisa:
- Inte nu, men nu! (Ei nyt, mutta nyt!)

Fotbollsrelaterade snapsvisor:
- Supa skallen!
- Maskrosvallen! (Valfri lokal fotbollsarena som slutar på -vallen)

- Ifrån bastun hörs ett rop:
- Sug min kuk, Olle Goop!

Ingemar Bergmans snapsvisa:
- Tystnad!
- Tagning!

Västgötsk snapsvisa:
- Va' är'e för vinn ida'? (Vad är det för vind idag?)
- Brännevinn! (Brännvind!)

Icke-namngivna snapsvisor:
- En ål, skål!
- En älg, svälj!

- Fullt ös!
- Medvetslös!

Glad midsommar!

Ha det!
// Yeahns

A tribute to Rebellsamfundet

Run for your life

Igår möttes jag av budskapet att popgruppen Style är tillbaka. Alltså bandet bestående av Christer Sandelin, Gigi Hamilton och Tommy Ekman, i come-backen medverkar dock inte Gigi. Jag blev livrädd, likblek och tror att jag utvecklade stelkramp i mina ben, trots sprutan vid sexårskontrollen. Tydligen så ska de ut och turnera igen och utöver detta har de släppt ett nytt album, Vill Ha Dig Igen, som finns att köpa i din Statoil-butik. Det måste vara riktigt knapert i fickan hos grabbarna Style för skivan innehåller några nya låtar och sedan fyller man ut resten med lite greatest hits. Det är exakt samma resonemang som när de släppte fjolårets skiva, Det Ni Vill Ha - Best Of Style. Eftersom låtarna knappast skiljer sig (påstår jag utan att ha hört dem, oerhört subjektivt) så har de i princip släppt samma skiva två år i rad (årets platta innehåller dock Vill ha dig igen (Tommy Ekmans megamix). Det är bara spårlistan som har förändrats. Förresten så är det intressant att fem av deras tio utgivna album är samlingsplattor.

Detta leder oss till en pest eller kolera-fråga:
Antingen så köper du och älskar Styles nya skiva eller så tar du självmord/blir du kung fu-sektmördad á la David Carradine, vad väljer du?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt från Styles femte album (det fjärde var en samling), Daylight Robbery, och springa är precis vad jag tänker göra.

I've got wings but they aren't meant for viewing

En sak som jag aldrig förstått mig på är kalsonger som har en ficka längst fram. Eller ja ficka är det väl kanske inte utan mer en genväg, en direktfil till penis. Hur som helst, vad fyller den för funktion om? Har den ens något ändamål eller är den till för att tillfredsställa ögat och vad är det i så fall för någon IQ-dokusåpa-designer som kommit på idén? Varför har inte tjejer en ficka på sina trosor också då? Jag har svårt att föreställa mig något utav de användningsområden jag kommer på:

• Fickan är till för killarna som har bråttom när de ska kissa. Här snackar vi alltså vattnet-har-gått-bråttom och inget jävla hitte-på-bråttom som jo-en-kopp-kaffe-hinner-jag-nog-ta-innan-jag-åker-igen. Här är det brådis för man hinner verkligen inte med att dra ner fispåsen tillräckligt för att skrevet ska vädras. Fast å andra sidan tar det lika lång tid - om inte längre - att plocka fram snalen ur fickan, eller?
  
• Fickan är till för flickvännen (eller lika gärna pojkvännen i dessa tider) som har dålig blodcirkulation i händerna och som inte vill ta direkt på pojkvännens dase men ändå känner ett behov av att smeka åderpålen. Fickan är alltså en slags kall-hand-och-snoppsnudd-vante men det är la knappast troligt, eller?
  
• Fickan är till för alla gånger man är så knullsugen att man inte kan hålla sig längre, trots att man befinner sig i publika rum. Nu är det bara att dra ner gylfen, plocka fram Petter-Niklas och sätta flickvännen - som fördelaktigt har kjol på sig - ovanpå. I detta scenario är exkluderas homo-relationen av den anledningen att det blir svårt att ge sig på andravalet/-hålet eftersom det inte finns någon bakficka. Kalsonger med fickor är således diskriminerande mot bögar, eller?
• Fickan är till för att dölja yttre urinfläckar för de killar som inte skakar. Med sina två lager hindrar fickan den gula vätskan från att sprida sig till utsidan. Detta gäller dock endast för kalsipper med de ljusare färgerna men ändå finns det mörkfärgade fispåsar med ficka och det behövs ju inte, eller?
  

Där slutar min fantasi. Är det någon som sitter inne på ytterligare alternativ?

Mina personliga erfarenheter av kalsong-fickan är endast negativa. Jag kan inte komma på en enda gång som jag stått naken framför garderoben och funderat över om jag antagligen kommer att ha det stressigt vid vattenkastning eller om jag ska nuppa lite diskret. Istället har jag vaknat flera gånger av att Master Bate (det är vad jag kallar honom. I spansktalande länder heter han dock El Culo Shaker) hälsar god morgon genom fickan och varje gång är jag rädd för att bokstavligt talat bryta kuken av mig när jag tvingar honom ner i dunklet igen. Likt en orm söker solsken så vill Jens Jr vandra mot ljuset i tunneln. Det är ett helvete och kalsong-fickan måste vara ett av djävulens påfund, sattyg som man säger.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken kommer från låten Let's get strong av The Clues.

Mitt liv som Didrik - del 1

Didrik är ensam. Han är så ensam att han brukar ringa till SJ's beställningstjänst bara för att få höra en annan människas röst. Didrik vet inte att det är en automatisk röst men han tycker att kvinnan hör lite konstigt. En gång sade Didrik att han skulle åka till Bollnäs även fast han egentligen inte skulle det, han bara skojade. Kvinnan förstod inte vad Didrik sade men han skrattar än idag åt det. Kvinnan är Didriks bästa vän.

Didrik har nästan alltid varit ensam. Han växte upp en bit utanför staden i ett lite risigt men hemtrevligt hus tillsammans med sina föräldrar som egentligen varit Didriks enda vänner. På gården fanns ett äppelträd och en brunn med tillhörande pump. Didrik gillade att klättra i trädet som liten och oj vad många gånger han har slagit sig! Idag är han som en följd av det inte riktigt som han ska men det förstår han såklart inte själv. Han ser sig själv som en tänkare. Mest tänker han på ord och dess betydelse, då känner han sig smart. Som till exempel när han började fundera på ordföljden "...på något jävla vänster..." som indikerar på att något är fel eller gått knasigt till. Varför är det just vänster och inget annat? Är det fel att vara vänster och har det i så fall något samband med engelskans right som betyder både höger och rätt? Så där går Didriks tankebanor och så konstaterar han att cigarrettmärket Right är för jävla dumt. Left borde det heta.

Ett annat intresse som Didrik hade som liten - och har än idag - är att kasta macka. Det ger honom tid att tänka. Ibland kunde han stå och kasta macka i flera timmar, ändå är han inte särskilt bra på det (Didrik påstår dock själv att det är stenarna som är dåliga). Hans rekord är endast nio studs.
De första skolåren hade Didrik många vänner just på grund av hans intresse för att kasta macka men en dag i tredje klass var det inga som följde med längre. Då var det roligare med puttekulor och kapsyler än att hålla på och kasta stenar i sjön. "På sjön, inte i!" brukade Didrik fräsa tillbaka till sina före detta kompisar. Didrik kände sig sviken och kastade en sten i huvudet på Oskar så att det började blöda. Efter det var Didrik tvungen att gå till skolans kurator regelbundet och prata om sina aggressionsproblem och sedan dess har han alltid varit lite utstött. Det blev inte bättre av att Didrik en dag kom tillbaka från ån med vattenstänk på byxorna efter att han experimenterat med ett nytt kast. Då var det någon som sade att han luktade kiss även fast han egentligen inte gjorde det. Det var först då som Didrik blev ensam på riktigt. Det var inte så att han blev retad utan mer att klasskompisarna undvek honom. Didrik berättade aldrig något för sina föräldrar. Han ville inte tänka på skolan när han var hemma. Istället ville han dricka varm choklad och ligga med huvudet i mammas knä.

Idag har Didrik gått färdigt skolan och idag är hans föräldrar döda. Arvet gick till en liten lägenhet nära sjön som är enkelt inredd. Ibland kommer Alfred på besök men han finns bara på låtsas. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns

Smått och gott om musik

Musikvideor har väl aldrig intresserat mig sådär jättemycket. Det är kul att artisterna försöker sätta bilder till musiken men videor påverkar sällan min inställning till bandet. Men häromdagen skickade en vän en länk till mig med en grymt snygg video från Ok Go. Ok Go är ju annars ett halvdant poprockband som spelar musik som alla kan lyssna på men den här videon har ökat mitt intresse, mainstream á la The Kooks och ett fult bandnamn till trots. De får säkert ligga en del...

--------------------------------

Shelflife Records har liksom Labrador gett ut en samling med smakprov från deras artister (Days, The Ruling Class m.fl.). Det är en härlig blandning av trevlig indiepop som finns att tanka här.

På tal om mindre men ack så fantastiska skivbolag så har Service ett sjukt prisvärt erbjudande: Ett livstids medlemskap där du får alla deras släpp digitalt, lite exklusiva medlemsgrejer och ett fint tygmärke för endast 250 riksdaler. Det finns ju betydligt sämre artister än Jens Lekman, The Embassy och Franke till betydligt högre priser.

Apropå fina svenska atister så släpper vår favorit Theodor Jensen eget den 8 juli och vissa musiker är bara bättre än andra. Inget mer med det.

Ha det!
// Yeahns

Den blomstertid nu kommer

Med sommarens intrång så har dagarna blivit längre, solljuset varmare och människorna gladare, men det är inte bara väderleken som förändras utan även modet. Varje årstid har som bekant sina egna modeflugor och färger. På sommaren är det populärt med många och ljusa färger på kläder som ger ett avslappnat och lugnt intryck. Klädintresserad som jag är har inte låtit min vardag i instängdhet (sjukt fult ord men om Kristianstadsbladet kan använda det i en rubrik så borde väl jag kunna trycka på publicera utan osäkerhet, eller?) vara en slags fristad för modetrycket och det är med viss avsmak och med en svald stolthet som jag publicerar historiens första - och enda? - blogginlägg där undertecknad medverkar på bilder tagna på AstraZenecas catwalk. Håll till godo!


Här ser vi modellen Yeahns iförd en slarvigt instoppad patientskjorta från underground-märket Tvätteriet Alingsås. En lös passform som ger kroppsrörelser i stort sett fritt utrymme utstrålar både självsäkerhet och harmoni. Tyget är av det tunnare slaget vilket ger en svalkande känsla i sommarvärmen. Plagget finns tyvärr endast en färg som vi skämtsamt kallar akvavit men det innehar även små detaljer. Till exempel så är det en röd prick vid höger armveck som ska påminna om blodutgjutelse för att ge intrycket av allvarsamt mod. Det här plagget är för mannen som inte backar undan!
Less is more är vanligtvis ett återkommande uttryck när man pratar om mode men man får aldrig glömma att mer alltid är mer, vilket vi ovan ser ett prov på gällande accessoarerna. Ett stilrent och identitsförtydligande armband (istället för de trötta och smaklösa id-brickorna folk har runt halsen) tillsammans med smycket Stickan på armarna. Dessutom bär modellen ett grönt halssmycke av längre modell med tillhörande pulskontroll vilket är ett försök av modeskaparen att pika den samtida människans behov av att ständigt vara uppkopplad. Smart, roligt och framförallt snyggt! Kombinationen fungerar utmärkt till såväl vardag som fest.


På underkroppen bär modellen ett par shorts gjorda av 100 % polyester från indiemärket Adidas som paradoxalt nog ger både ett aktivt och ledigt intryck. Dessa shorts ger känslan av frihet och används med fördel av människor som tar hand om sin kropp på fritiden. Plagget finns i många färger men här har modellen valt ett par svarta med vita detaljer (vilka inte syns i bild) för att skapa den fröjdfulla kontrasten som tilltalar ögat.
På fötterna ser vi ett par vita flip-flops från märket som får den fotbollsintresserade att tänka på vinnare. Le Coq Sportif prydde nämligen bröstet på Maradona och hans Argentina när de tog hem VM i Mexiko 1986. Dessa tofflor är alltså en fotbeklädnad för den som trivs högst upp på prispallen och är ingenting för varken öisare eller Färjan-Håkan. De ska bäras av mästare på deras lediga tid.
Lägg även märke till den smakfulla blånagel som stofferar modellens högra stortå. Blånaglar kan enkelt bidra med uppfattningen om förlorare men med rätt matchning (som till exempel ovan beskrivna flip-flops) så ger de istället sken av raka motsatsen. Den perfekta blånaglen går inte att köpa men istället kan de erhållas gratis på bland annat idrottsplatser och i verkstadslokaler. Blånageln är skönhetspreparatet för mannen som inte drar fötterna efter sig.

En smyckes- och accessoartillverkare som verkligen är något för framtiden är Förbrukat som gör produkter för både dam och herr. Nedan ser vi en bild på deras senaste kollektion:

Förbrukat: För den som vill sticka ut - och in


Ha det!
// Yeahns

Hakuna Makata

Som liten pojke var livet lugnt och fritt. Man hade inga förpliktelser överhuvudtaget och man kunde roa sig hela dagarna. Man spelade fotboll och fajtades med fantasiobjekt. På kvällen satt man på knä och kollade på tecknat 50 centimeter från tv:n. Jag avskydde alltid sånginslagen i Disney-filmerna och undrar fortfarande varför jag och/eller brorsan fick en Aladdin-singalong i present. Idag ogillar jag fortfarande all sång som stoppar upp handlingen men ändå är Hakuna Matata det första jag kommer att tänka på när jag ska beskriva min vistelse på AstraZeneca.

Det är sannerligen en bekymmersfri tillvaro här. Man blir ompassad av glada sköterskor, maten serveras på precisa klockslag och det hålls stenkoll på min hälsa. Det finns x-box, playstation, dvd-filmer, sällskapspel, fussball och ett antal jämngamla killar att umgås med. Det är nästan som att bli avlämnad på dagis med det undantagen att man får betalt för det och att man slipper reflexvästar. Dessutom kan sängarna ställas in efter egna önskemål.

Men allt är inte frid och fröjd. Liksom en treårings alla idéer och utflykter restrikteras så får man inte röra sig helt fritt. Man har sina tider att passa och man får hålla sig inom avdelningens väggar. Har man tur får man också rastas utomhus i en timme men det beror på hur mycket sköterskorna har att göra eftersom man hela tiden måste övervakas. Man kan ju rymma liksom. Vissa dagar blir man även ständigt kontrollerad av en pulsmätare som med hjälp av fem sladdar varnar om min puls blir för låg eller hög. Det kan stundtals vara lite jobbigt, särskilt på toaletten när man ska baka fekaliedessert eller när.....

Det är helt klart värt det. Jag har inte kännt av någon som helst bieffekt av läkemedlet mer än att det har den här medicinskt beska smaken. En ny vän har jag fått med! Jag kallar honom Stickan:



Han är lite efterhängsen, obekväm och klumpig men det positiva är att man aldrig känner sig ensam. Stickan är min Pumba.

Ha det!
// Yeahns

Varför spelar ingen TP längre?

Det går utför för Sverige. Vi har länge befunnit oss på Jordens topp - både intellektuellt och geografiskt sett - men nu arbetar vi oss sakta neråt. Vi har länge stått och skrattat åt andra länders misslyckade försök och ogenomtänkta förslag samtidigt som vi lutat oss mot världens bästa välfärd och det mest rättvisa valsystemet. Andra sneglar avundsjukt på oss men ändå går vi ner oss. Vi har fortfarande långt kvar till botten men nu har bollen börjat rulla. Jag har redan lagt fram ett förslag för att motarbeta den tilltagande fördummningen men det jag vill komma fram till att det var först den första april i år som bollen började få ordentlig fart. Gårdagens valresultat tyder på detta.

Efter både FRA och Ipred så gick dokusåpagenerationen man ur huse för att visa sitt missnöje. Uppväxta med World Of Warcraft, Counterstrike och Nicke & Mojje röstades det på Piratpartiet för de kan minsann det här med frihet på Internet. Piratpartiet fick 7,1 % av rösterna igår och får därmed ett mandat i EU-parlamentet. Jag förstår att man vill visa sitt missnöje mot dessa lagar och PP har gjort det bra som fått upp debatten på agendan, men vad är det egentligen som har förändrats sedan förut? Fildelning är fortfarande lika olaglig som förr bara det att det nu är företag som sköter granskningen. Givetvis är det oerhört korkat av staten att lägga över arbetet till det privata men tror ni att PP vill hindra frihetsbegränsning på nätet av medmänskliga skäl? Integritet? Nej då. Eftersom flera piratpartister har egna företag som grejar med IT så finns det även en risk att dessa - och framtida - lagar ska försvåra deras verksamhet, så med en massa integitet-tjafs har de lyckats övertyga folk att rösta på dem. De är egentligen en lobbyorganisation med den enda skillnaden att de gjort ett parti utav det. Nu får de en chans att påverka framtiden och detta gör de såklart med dollartecken i ögonen.
Jag och en vän diskuterade det igår; att rösta på Piratpartiet för att få fildela lagligt är som att rösta på Sverigedemokraterna bara för att man inte förstår vad Hassan säger i kebabgrillen. Det är kortsiktigt tänkande präglat av sina egna närmaste intressen. Hade några styrelsemedlemmar i Marlboro bildat ett Rökparti som ville subventionera tobak i samband med rökförbudet 2005 så hade de säkert fått någon procent i valet 2006. Det låter kanske konstigt men är skillnaden mot PP så stor? Det är också intressant att som piratpartist argumentera för integritet samtidigt som man har facebook (som styrs av ett företag som äger rättigheterna till allt som publiceras där), bloggar, twitter m.m. men det kanske är en annan sak bara tjänsten är gratis?


Sverigedemokraterna fick 3,3 % och som vanligt är det de som har närmast till kontinenten och utlänningarna som är mest emot dem. Det är ju så hjärndött att jag inte ens orkar gå in på det. Sedan har vi de som får ogiltliga röster som inte är blanka. Det är här som jag blir riktigt orolig för hur svårt är det att rösta egentligen? Ta en röstsedel, kryssa en ruta om du vill, stoppa sedeln i ett kuvert och klistra igen. Hela 16 814 personer misslyckades med detta. Det är en ökning med över 300 procent sedan förra Europavalet vilket är helt sinnes. Klarar man inte ens av att stoppa en lapp i ett kuvert med max ett kryss på så borde nog en omyndigförklaring ligga nära till hands. Eller om man flyttar till Norge.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Jävlaranammas låt Hur fan ska jag hävda mig nu?

Due due?

I egenskap av de fotbollskonnässörer vi finner oss vara så har vi på ITHMG-redaktionen åter samlats för att styra upp Svensk fotboll. Ni som har vårt Allsvenskan-tips med ordmagneter uppsatt på kylen vet att vi ligger hyfsat till. Nu när det är landskamp och dags för lite nationell extas (igen) så tänkte vi sticka ut hakan med en revolutionerande startelva för drabbningen med vår ärkefiende Dansken (är det inte dags att dra över sundet snart igen, eller vad säger du ”kungen”?). Vi i ITHMG har alla lite olika syn på det här med landslag. Somliga skyr Lagerbäck likt SJ sina tidtabeller medan somliga tycker att han borde få bli, just, statschef. Efter ett noga övervägande kommer vi fram till följande:
Målvakten känns given, mittbackarna lika så. Mikael är någorlunda trygg med bollen, medan Skövdebon på vänsterbacken känns modern, dessutom så spelar han med tex Grönkjaer i FCK. Herrar Daniel och Anders sköter sitt mittfält så att övriga kan få härja fritt. De som ska få härja är Kim och Sebastian, kanske kan lämna kanterna åt våra laterals. Henrik kan gå och peka på topp och Zlatan har bättre dagsform än Wernbloom/Tjernström/Jonsson.

Isak
Mikael Nilsson, Mellberg, Majstorovic, Wendt
Sidled, Taco
Bissen,Kongo-Kim
Zlatan, Henrik


Heja alla bra!

//Albertazzi, Elston Gunn, Killamangiro och Yeahns

Det handlar inte om att sälja sig, du måste bara marknadsanpassa dig

Klockan 16.00 idag blir jag fråntagen min frihet. Har jag tur så får jag inte tillbaka den förrän den tolfte denna månad, har jag otur blir jag frisläppt tidigare än så. Jag ska nämligen läggas in på AstraZenecas testavdelning.
I nio dagar ska jag - förhoppningsvis (annars är det något som gått knas) - agera försökskanin för en bromsmedicin till Alzheimer. Självklart gör jag det av ren kärlek till människosläktet och för att bidra till en bättre framtid, sen att jag får 25 papp brutto för en fullbordad studie ser jag bara som en bonus, eller? Nej det är det som är så skönt med detta! Här behöver man inte hymla utan kan säga rakt av att man gör det för pengarna istället för att ordbajsa smickrande motiveringar ("Jag vill hjälpa människor till ett aktivt liv och en sundare livstil") för att jobba på Intersport. Jag har auktionerat ut min lekamen till högstbjudande och ska nu sova och äta på regelbundna tider, kissa i koppar, stickas i armar och glida runt i patientskjorta med ekg-grejs. Jag behöver pengarna. Hade jag tillhört den röda vänstern så hade jag beskyllt kapitalismen, nu skyller jag istället på krisen (som indirekt är en effekt av föregående) som gjort så att varenda varslad Volvoarbetare med massa arbetslivserfarenhet sökt mina tjänster också. Men jag ler ändå, nu är min festivalsommar räddad!

Vad får man mer än en massa lättförtjänt deg då? Eftersom anledningen till studien är att man ska se hur det eventuella läkemedlet fungerar och om det har några bieffekter. Därför är det viktigt att jag som försöksobjekt är fullt frisk och av den orsaken så har jag fått genomgå en hälsoundersökning och en psykisk undersökning, gratis! Jepp jag är fullt frisk och lider inte av behovet att slå mig själv tre gånger i huvudet med en stekspade efter att ha passerat ett övergångsställe eller några andra tvångstankar (det enda skulle väl i så fall vara att zappa så fort någon Wahlgren dyker upp i rutan).
Men sedan var det ju det här med bieffekter... De är inte helt säkra på vad som kan komma att hända och därför får jag betalt för att se om jag är fullt frisk även efter studien. Jag hoppas på en extra penis! Skämt åsido så har de faktiskt testat det på både djur och människor och det värsta som hänt är yrsel och illamående i en timme efter inmundigandet så jag är inte särskilt nervös. Dessutom har en vän genomgått samma studie för två veckor sedan och allt var lugnt med honom så det här känns som en win-win. Det jag istället är mest rädd för är att min byxman bokstavligt ska citera Morning glory när sköterskorna väcker mig tidig morgon för att ta prover.

Såvida ingenting blir knas med mig så ligger jag alltså inne i nio dagar och eftersom jag är där i sällskap av andra kaniner och har ett fast schema så vet jag inte hur mycket tid jag får över till att blogga. Jag ska dock försöka komma loss ibland men kan inte lova något. Hur som helst så ber jag er hålla en tumme och så lämnar jag er tills vidare med världens bästa musikbrud just nu. Håll till godo:


Hanna Hirsch - Kanske, kanske

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från Poäng framförd av Elenette.

Då har man hittat lyckan, när man har funnit glädjen

Att se en överviktig man äta en glasstrut kan vara något av det roligaste som finns - tjockisar överlag är underhållande -, särskilt när denne man stående försöker hitta balansen när bussen viner fram genom staden. Som busschaufförerna kör är det tyvärr sällan han ges tillfälle att smaka av sin glass och istället tvingas han deltaga i desperat kamp mot centrifugalkraften och balanssinnet. Det är ungefär som att se en åsna jaga en morot eller att beskåda när Zlatan bollar med Papphammar.
När munnen väl möter glassen fylls han av njutning sedan studsar bussen till och mannen får en glassmustasch värdig mustasch-vm. Han märker ingenting för hans huvud är uppe bland rosa moln och pellfanter. Då mina vänner är han lycklig.

Nej så enkelt är det kanske inte att definiera lycka - den matglade mannen njöt kanske jättemycket bara - men det är ändå slående nära för att ordet ska komma till tals. Den senaste gången jag befann mig i ett lyckorus var när jag lyckades näta två gånger i en och samma fotbollsmatch för två veckor sedan (vilket jag aldrig tidigare lyckats med trots en bakgrund fylld av lagsport). Känslan kvarstod i några dagar men lade sig sedan igen och nu är jag bara glad.
Idag blev jag dock återigen lycklig för en stund, detta på grund av att Vampire Weekend nu blivit bokade till Way Out West. Jag har tidigare skrivit att de är en av mina drömbokningar så det är klart som fan att jag hoppar i soffan och nu är det dags att någon av mina ITHMG-kamrater skaffar plåt till sommarens bästa festival.

På tal om Way Out West så släpper Arctic Monkeys ett nytt album den 24 augusti - det vill säga några dagar efter festivalen - och vips känns musik-England lite hetare, apropå gårdagens inlägg. Då jag är en allsångsfestivalare så känns det dock sådär eftersom jag ogillar att höra låtar som jag inte känner igen under spelningar men men...

När vi ändå är inne på musik så släpper det bejublade bandet The Radio Dept. nytt den 24 juni. En fullängdare får vi tyvärr fortsätta att vänta på - vi har ju väntat sedan hösten 2007 så lite till kan väl inte skada - men fyra nya låtar kommer i alla fall ut och som vanligt bjuder skivbolaget Labrador på en av låtarna. David kan ni ladda hem här (spara länk som och så vidare)!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Mats Wilanders låt När man har har funnit glädjen som Killamangiro också varit inne på tidigare.

Halvårets fem bästa album

Idag är det den 1 juni. Nu är det alltså bara hälften kvar av 2009 och det är den hälft jag uppskattar mest med sommar, sol, festivaler och avsaknaden av (melodi-)festivaler. Fast frågan är om inte det musikhalvår som gått varit bättre än det som precis börjat? Givetvis är det svårt att veta nu men i vilket fall som helst så är 2009 ett musikår av rang och därför har jag satt ihop en liten topplista med de fem hittills utsläppta albumen. Visserligen så speglar listan väldigt mycket av mitt humör just nu (det humör som man är på när man är ledig, Blåvitt ligger i topp och solen lyser dagarna i ända) men det är också det som är grejen med listor, att de förändras med tiden. Här har ni den i alla fall, öppen för bedömning:

1. Animal Collective - Merriweather Post Pavilon
Det är sannerligen knepig musik de håller på med Baltimore-kvartetten (medlemsantalet varierar dock från skiva till skiva) och Olle Ljungström-citatet "Bland vissa är jag Gud, för andra bara oljud" går garanterat att applicera på bandet. Sedan millenieskiftet har de pumpat ut fullängdare och EP:s - alla med deras säregna experimentella musik - men det känns som att det är först nu som de har hittat rätt. M.P.P. är den första skivan som känns genuin och jämn och den innehåller inte alls samma toppar och dalar som deras tidigare släpp. Nu håller de sig istället inom ramarna - oftast på kanterna - och lyckas därför fånga lyssnaren i en euforisk lycka. Där man förr satt och svor åt att låtarna spårade ur så sitter man nu med ett leende på läpparna efter att melodierna vaggat en till harmoni. Det är fortfarande oerhört knepigt men lika enastående genialt!

2. The Clues - Clues
Det var inte länge sedan jag skrev om dem så därför ska jag inte bli långvarig här. Nu har de dock skaffat sig en MySpace (se länk ovan) där ni nu kan få chansen att höra hur fantastiska de faktiskt är. Jag är helt frälst!

3. Elenette - Neurosor
Även Elenette har omnämnts flera gånger tidigare så ytterligare rövslickeri känns överflödigt. Givetvis är det deras träffsäkra texter följt av deras rytmiska melodier toppade med saxofon som ger dem tredjeplatsen.

4. Babian - Fullproppad, Listtoppad, Livrädd och Uppstoppad
Jag pratar en del musik med er märker jag nu för även Babian har avhandlats förut. Även Babian plockar hem en topplacering tack vare sin lyrik som träffar bullseye varenda gång, dock så gör de det ackompanjerade av fartfylld punkrock. En vän sade "Babian är helt cp ju!" och jo jag kan väl hålla med men i min värld så är annorlunda något bra vilket förmodligen framgått av ovanstående motiveringar.

5. Sunset Rubdown - Dragonslayer
Trots att namnet på albumet ger sken av att det ska vara en fullfjädrad metalplatta så är det riktigt bra och självklart är det inte metal. Istället är det fenomenal indierock som låter sig höras. Det är Spencer Krug - en av frontfigurerna i Wolf Parade - som är hjärnan bakom detta sidprojekt och frågan är om han inte lyckats bättre på egen hand? I vilket fall som helst så blir allt han tar sig för smått fantastiskt så låt oss hoppas att han grejar med musik ett bra tag till.
Tyvärr är deras MySpace dåligt uppdaterad med bara äldre låtar så därför får vi använda oss av YouTube. Man måste bara älska spelemän i trånga utrymmen:


Sunset Rubdown - You go on ahead (trumpet trumpet II), live från en bil


Väl värt att notera är att min lista till 40 % består av kanadensare i och med The Clues och Sunset Rubdown. Med min fjolårslista i åtanke så får jag nog ta och överväga mina uttalanden som anglofil - åtminstone gällande musik - för den musik som välter kiosker kommer numera inte därifrån. Istället är det en global business och det gillar vi väl?

Ha det!
// Yeahns