Skynda fynda!

OBS! Kvinnan på bilden har allting med produkten att göra.

Ni har väl inte missat att Lambi just nu säljer en begränsad utgåva på sina pappersprodukter, en designad sådan? Jojo nu ska till och med röven få smaka på färg och design. Äntligen får den känna den glamour den förtjänar efter att dagligen få sköta kroppens skitgöra och utstå förnedrande skämt. Så passa på nu alla dasspappersamlare så att ni inte missar några potentiella kronjuveler!

Snälla Lambi, designat eller inte så förblir skithuspapper just skithuspapper. Med tanke på att det fortfarande är lite pinsamt ("Titta han ska bajsa någon gång i framtiden!") att köpa stjärttork så vore kanske en ny snygg men diskret förpackning inte så dumt?


Gårdagens skratt bjöd förresten Lasse Lindh på när han kommenterar sin framgång i Sydkorea; "Här är man rockstjärna på riktigt". I höst ska han flytta till världsdelen där allt som är extremt är populärt och då Lasse-pojken är extremt hjärndöd så lär han nog trivas där.

Ha det!
// Yeahns

Det är inte känslan av tomhet, det är tomheten i känslan

Nu vet jag hur Idol-Patrik (får man sätta det epitetet på sökande som inte kom med?) kände sig efter att ha mottagit juryns bedömning. Eller njae, självkritisk som jag är så har jag fötterna på jorden och kan således inte "go fucking mental" på mitt möblemang men jag förstår lite mer hur han kände sig. ITHMG blev nämligen recenserade av bloggrecensenterna på TheCritics och nu susar olika sinnesintryck inom mig. Samtidigt som jag känner mig tom så förnimmer jag en klump i magen och hur motsägesfullt det än låter så tror jag att Olof Lundh känner igen känslan när han är utan sin laptop. På samma gång är jag lättad och något upprymd - ungefär som Ulf Larsson antar jag - men mest känns det jobbigt. Visserligen bad jag dem recensera oss i ett mail för någon månad sedan i ett hopp om att bli större men det fanns också en trygghet i att inte bli granskad, inga prestationskrav. Vi kunde naivt vandra långa strandpromenader i tron om att vi drev Sverig..nej världens bästa blogg, bara att inga visste om det. Men nu är det som det är och visst är det skönt att få veta svart på vitt hur bra man är och vi är tydligen inte bättre än så här:



Nu baseras betyget mycket på bloggens layout och användarvänlighet men rent innehållsmässigt så hade han en del poänger den välmenande(?) Joakim. Stundtals är inläggen rätt sådär och ibland handlar de alltför mycket om våra direkta vardagsaktiviteter (till exempel så ska jag äta oxsvanssoppa ikväll). Emellanåt är det knappt att jag själv intresserar mig för vad jag nyss skrivit men det är väl så det blir. Det går inte att vara på topp hela tiden, fråga bara Anja Pärson!
Betyget till trots så var inte allt av ondo och det finns några saker som jag plockar med mig. Bland annat har vi ett "innovativt språkbruk", det är "en rolig upplevelse att läsa denna blogg, ibland mycket rolig till och med" och jag visste inte ens att vi var registrerade på bloglovin'. Joakim har lovat att komma tillbaka och han är så välkommen. Vem vet, kanske blir han vår första prenumerant på bloglovin'?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är hämtad från den oerhört klyschiga låten Känslan av Samtidigt Som.

...och hennes hår doftade hallon!

Uppvuxen i ett hushåll där stundtals sju personer plus en och annan kompis levde under samma tak så är man van vid anpassningar och uppoffringar. Ni kan ju tänka er att det duschades en del - särskilt då fyra av de inneboende var mitt i tonåren - och därmed tillkom en schampookonsumtion jämförelsebar med Peter Harryssons mums-mumsbudget, så därför anpassade sig hushållets överhuvuden efter förutsättningarna.

Här kommer de gigantiska schampooflaskorna som fick en normallång 18-åring att känna sig som Calle Shulman in i bilden. Jag tvingades till att brottas med en 2 liters Eldoradoflaska varje gång jag skulle tvätta håret, och med en konsistens som påminner om diskmedel och sperma så kändes håret knappast fräschare efteråt. Flera gånger framförde jag mina klagomål - på det trötta och arga sättet som bara tonåringar kan ha när de kommunicerar med päron ("Varför köper vi bara fatti'schampoo?") - till inhandlaren av dagligvaror, dock utan resultat.

Men nu har hushållet nästan helt tömts på individer som smäller i dörrar och som sover bort dagarna och med det förändrades badrumshyllorna. Istället har mer vedertagna varumärken tagit plats och man skulle kunna tro att jag är nöjd. Inte då! Nöjdare visst men ännu långt ifrån samma klass som min dusch håller. Nu är inte problemet innehållet utan doften. Varför ska man lukta som en fruktsallad efter duschen? Schampoo med doft av äpple, balsam med päronlukt och sedan tvålar man in sig med persika. På en annan flaska står det kokosnöt och rismjölk medan en annan annonserar ut att innehållet luktar jordgubb. När tog frukt och grönt klivet från köket till badrummet? Ska jag slänga ut mina Boss-parfymer och istället börja badda Bravo apelsinjuice på överkroppen varje morgon? Nej jag luktar gärna gott men jag vill inte komma att tänka på ICA varje gång jag doftar mig själv. Kanske om jag ska börja ragga vegetarianer men annars tycker jag att frukt ska få vara just frukt.

Ha det!
// Yeahns

PS. På tal om smaklegeringar så är Singoalla Lakrits en riktig höjdare! DS.

Romantisering på gräsrotsnivå

Att fotbollen är världens största sport förvånar väl ingen och med positionen störst tillkommer också en oerhörd bredd. Tänk vad mycket fotboll som vi dagligen missar! Därför vill jag slå ett slag för den fotboll som faktiskt fostrar större delen av våra spelare men som så sällan kommer i rampljuset.

Jag var hemma i helgen och passade då på att beskåda några lokala fotbollsmatcher. Det var strålande solsken, grönt gräs och gärdsgårdsfotboll med sina rensande mittbackar. Stundom var det briljant fotboll, stundom katastrofalt uselt men alltid underhållande. Tyvärr händer det att man missar en del händelser och utan tv-repriser eller en realtidsTiVo så får man helt enkelt förlita sig på andras återberättelser. Det var efter en situation där tre spelare bet i gräset som jag började tänka på idén som Albertazzi kläckte för mig för några år sedan; att Canal+ skulle börja tv-sända matcher från Sveriges lägre serier. Vore inte det en fantastisk programidé? Tänk er en hel studiosändning från mötet Fränsta IK - Hassels IF i Medelpads division 6 där Fjellström och Granqvist analyserar varför Fränsta bjuder på så stora ytor framför straffområdet, och varför lyckas inte golvläggar-Tommy med sina uppspel? Är han bakfull? Går företaget hackigt? Det finns så många sköna derbyn som vi går miste om varje dag; "Missa inte derbyt Moholm - Tidan i division 6 Mariestad, direktsänt i Canal+ på lördag". I kommentatorsbåset kan man låta en av de lokala surgubbarna som följer laget i ur och skur men som alltid är missnöjd. Innan matchen finns massor av historia att gå igenom så att tittarna får en bra bild av föreningarna, allt för en ultimat underhållning.
Så här fortsätter man och åker Sverige runt för att följa nya lag varje vecka, dock alltid med de lägre divisionerna i fokus. Jag hade suttit som fastklistrad vid varje sändning ty jag älskar gärdsgårdsfotboll där allt och ingenting kan hända.

På tal om kvalitativa fotbollssändningar så släpps ett nytt avsnitt av Euro Talk varje måndag klockan 18. Det är ett enkelt program där David Fjäll tillsammans med tre gäster (oftast Niva, Dahlqvist och/eller Birro) diskuterar vad som hänt i Europas största ligor under veckan. Man går in på djupet och delger en amatörpsykologi på hög nivå (om det nu finns en sådan?), helt utan de bekräftelsebehov som genomlyser TV 4's dito. Ni finner en direktlänk till höger, mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns

Stora tankar i lilla berg- och dalbanan

De säger att det är en del av livet. Att människor föds och människor dör.

Men jag vet inte. Det ska inte behöva vara så. Jag är överlycklig över fyra fantastiska, roliga, mysiga syskonbarn som tillkommit mitt liv de senaste åren, men det ska inte behöva betyda att människor jag älskar försvinner.

Jag kan inte låta det sjunka in. Jag kan inte acceptera det.

Om devisen stämmer är det ett förbannat orättvist liv.

Beundran

Albertazzi är tillbaka!
Sitter i vårsolen, men inomhus. Är det tentavecka så är det. På radion spelas en konsert med Soundtrack Of Our Lives (världens bästa band?) så jag känner mig osedvanligt ball, så ball att jag kan ha fötterna på skrivbordet! Igår var jag på Gröna Lund det firades någon slags genrep inför kommande sommar. Det hade investerats i en ny attraktion, Insane hette den visst. Undertecknad valde att stå över åket, trots påtryckningar från högstadienojiga bekantas bekanta. Jag har för övrigt börjat spela fotboll , igen. Jag har väll aldrig varit någon briljant spelare, men det är roligt att vara en del av ett lag! Det är Killamangiro som fixat in mig i klubben och min inställning är att vi ska ha en slags Clearence Seedorf – Harvey Esajas relation. Vi får väll se hur det blir med det.

Skulle delat med mig av ett par guldkorn från Youtube, givetvis så har dessa blivit borttagna, (Dr Alban) synd!

Eminent, Genialiskt, Skitsnyggt!

Tack för mig!

/Albertazzi

Vi dricker som svampar tills de tänder lamporna

Alkohol är bra. Alkohol är något som i princip alla kan uppskatta och det paketeras i alla möjliga former. Flaska, burk, påse-i-låda, deodorant, parfym och det används i olika rengöringsmedel. Såväl en partyglad student som en pedantisk pensionär har nytta av det och därför försöker man komma åt det så billigt som möjligt; Tyskland, hembränning, apk(alkohol per krona) och somliga hävdar till och med att om man fryser ner en folköl och sedan tinar den jävligt snabbt (här pratar vi alltså inte ställa-den-på-diskbänken-tina utan upptining racerstyle á la blåslampa) så blir det till en starköl. I vilket fall så berör alkohol alla (släkten är kanske inte så tokig ändå?) och med alla så inkluderas just alla, överklass som underklass. Men hur skiljer sig alkoholkonsumtionen och hur mycket skiljer sig beteendena efter förtäring av kalasdricka klasserna emellan?
Jag ska genom att utgå från erfarenheter och fördomar redogöra för hur ungdomens alkoholvanor ser ut i de olika samhällsklasserna. Eftersom det inte finns någon direkt underklass i välfärdssverige så har jag delat upp grupperna i överklass, övre medelklass, medelklass och lägre medelklass.

Överklass: Uppvuxen i en vardag där pappa kollar börsen, mamma gömmer kvitton och middagssamtalen är föräldrarnas enda kontakt med ungdomen så har ungdomen ett självhävdelsebehov, och detta behov stillas med hjälp av skaldjur och tomma flaskor av större format. Okej att pappa alltid sagt att de är lite finare och bättre än alla andra men ändå känner ungdomen en tomhet, den tomhet som uppstår när man aldrig lärt sig av misstag. Självklart vet inte ungdomen om det själv och den skulle aldrig erkänna det heller; "Tomhet? Jag har ju pappas kredit!". I en värld där man får vad man vill ha så är pojkarna klåfingriga och flickorna "vill inte vara tråkiga" och ger dem vad de vill ha. Det festas, det flashas och det svinas. Helrör som benrör, alla innebär de en happy ending.

Övre medelklass: Då föräldrarna ofta tjänat ihop sin förmögenhet själva så är de själva uppfostrade enligt enkla och vanliga principer. De är nöjda med vad de har och därmed ställs fokus på att säkra likviditeten. Därför uppfostras även ungdomen enligt devisen att ta det säkra före det osäkra och att planera sin vardag i jakt på poteniella fallgropar. Ungdomen blir pryd, skötsam och väluppfostrad och festar därefter. Pojken dricker som pojkar gör men alltid med en eftertänksamhet och flickan låter less vara more och förblir pappas flicka. Fylla ses nästan som ett tvunget ont i en värld där rusdrycker inmundigas vid varje social tillställning.

Medelklass: Här har gruppen med flest skillnader inom sig och hur ungdomens super beror till stor del på kompisarnas stil och intressen. Allt ifrån Svenne Banans Pripps Blå-konsumtion till kulturprettot som bara dricker rödvin eller spontanjäst öl från Belgien. En likhet har dock alla; att ungdomen ser möjligheter istället för problem. Oftast dricker ungdomen ungefär lika mycket varje helg men minst en gång i halvåret drar den till med en riktig brakladdning som slutar med att ungdomen åker kundvagn, klättrar på hustak eller slutar i fyllecell. Fyllehistorier utbyts likt hockeykort och slutar alltid glatt.

Lägre medelklass: På Sveriges egna lotteri drog medlemmarna av denna klass alla nitlotter alternativt om de inte bemödade sig deltaga - "man vinner ju aldrig nå't ändå" - och därför har de helt andra förutsättningar än andra att festa. Ungdomen äger två huvtröjor av "bättre" märken (ex. JL, we/jl) och dessa två delar på veckans dagar. Fulsprit och importöl är återkommande inslag och lycka stavas Baccardi Breezer. Flickan sminkar sig grovt och lyfter sina bröst och pojken döps till -nny. Trots förutsättningarna så skiljer sig inte ungdomens uppförande vid berusning från överklassens, bortsett från platserna. Ungdomen festar hårt och vilt men platsen har mindre betydelse. Nattklubb, kvarterskrog eller gatuköksparkering kvittar och har pojken en bil så kan han räkna med en avsugning, minst!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är hämtad från låten Liv, död, kärlek och lite dans av Elenette.

Det nya facebook

facebook är ju ett populärt socialt nätverk men det är säkert flera av er som liksom mig tröttnat på det. Därför tänkte jag här och nu försöka få liv i fenomenet igen genom att släpa fram två mer eller mindre vedertagna företeelser som man kan sysselsätta sig med där.

Facerape går ut på att man tar tillvara på personer som är konstant inloggade och sedan låter dem ångra det genom att busa lite. Så här såg till exempel min news feed ut (bortsett från censureringen då) häromdagen:


Här ser vi ett praktexempel på hur en Facerape kan se ut men det finns flera olika varianter. De som går riktigt långt byter ut personens namn, byter profilbild till Gary Glitter och jäklas med dennes vänner. Det finns flera grupper där screenshots ligger uppe för allmän beskådan. Mycket nöje!

En annan grupp delger bilder av den så kallade stilen Partille-Johnny där ledordet är extremt. Brun utan sol, märkeskläder med stora tryck, blonderad frilla fyllt av vax och hårsnoddar runt benen.



Jag ska inte diskutera det vidare då det redan har pratats om på annat håll men det är inte konstigt att det drabbar just y-släktet. Det är ju allmänt känt att människors vars namn slutar på nny (nnie är samma sak fast de är ofta lite mer sofistikerade utan att för den skull vara det särskilt mycket) har lättare att hamna på sniskan i samhällets lotteri. Missbrukare, slagskämpar och kåkfarare, alla har de en sak gemensamt; nny. Det är ungefär samma sak som att alla tobakstuggande rednecks i amerikanska södern har dubbelnamn. Egentligen kan jag väl bara komma på ett undantag som bekräftar regeln; Kenny Starfighter.

Ha det!
// Yeahns

Ett skratt förlänger livet

Så fort solen kommer fram så lämnar man sanset - och de tjocka plaggen - hemma ("Solen lyser ju, det är varmt ute!") och det planeras in grillkvällar, promenader med mera. Solen är så här års överskattad och detta har jag fått lida av sedan lördagskväll. Kung Bore slog tillbaka, lämnade mig avdäckad i sängen med en för hög kroppstemperatur. Jag fick feber.

De senaste dagarna har jag legat lamlös i sängen badandes i min egen svett. Jag har inte kollat mig i spegeln på evigheter och inte borstat tänderna på säkert 60 timmar. För varje gång jag påminns om min sjukt ojämna skäggväxt som antagligen får mig att se så anskrämlig ut att jag till och med skulle anses ful i England så vill jag ta livet av mig, men jag har inte orken. I rummet ligger halvätna mackor och surnad mjölk i flingskålen. Mitt kiss luktar bacon och jag är konstant bajsnödig, men jag är alldeles för svag för att koncentrera kraft till det ändahålet (bara-pa-disch). Ett bultande huvud, sömnlösa nätter och ett missat derby men nu börjar jag komma på fötter igen och detta tack vare tre saker; Ipren, Alvedon och Himym.

How I Met Your Mother är en förträfflig komediserie som handlar om hur Ted år 2030 berättar för sina barn om hur han träffade deras mamma och således utspelar sig serien från 2005 och framåt. Vi har säkert alla stannat till i några minuter framför serien, skrattat lite, zappat vidare och efterlämnats med intrycket att det är en trevlig sit-com men inget särskilt. Så är det inte alls, inte ens i närheten. Jag var själv en av dem som tvekade när vänner berättade hur grym serien egentligen var men nu är jag fast. Det krävs att man regelbundet kollar på serien för att förstå karaktärerna och deras återkommande inslag. Karaktären Barney (singelkillen vars tre ledord är kvinnor, pengar och kostymer) är helt fenomenal med alla sina uttryck såsom Suit up, ständiga high fives som kräver svar, göra awesome till ett verb och teorier om raggning, kvinnor och livet. När serieskaparna dessutom gräver fram klassikern Slap bet så borde Himym följas av varje serieälskare. Ett nyare Vänner - fast roligare.

Ha det!
// Yeahns

Record Store Day

Idag är det skivbutiksdagen - för att försvenska "högtiden" - vilket innebär att många skivbutiker arrangerar evenemang och kränger prylar till förmånliga priser. Jag är nyss hemkommen från Bengans här i Göteborg där jag såg Samuraj Cities bjuda på en minikonsert - där ljudtestet tog längre tid än själva spelningen (tre låtar) - och köpte lite skivor. Trots att plånboken ber om nåd så känner jag att det var värt det. Inte minst eftersom en samlingsplatta från Border Music och en gratis kaffe tillkom. Hur som helst så kommer här tre musiktips som ni dagen till ära kan köpa eller om ni med rätt kontakter plockar hem det gratis, det är - än så länge - ett fritt land där valmöjligheterna är många.

Samuraj Cities är lite utav ett favoritband efter att de 2006 släppte debutplattan Cheap Deluxe. Det albumet var lite före sin tid och därför hamnade den lite i skymundan (då få recensioner hittas av den nya skivan så är Göteborgskvartetten fortfarande det). Tänk er mittplaceringen på en skala där MGMT och I Are Droid står i var sin ände och ni får ett litet hum om hur det låter, typ indiepostpunk. Det är enkla melodier men trots detta lyckas låtarna få en tyngd som bultar i bröstet och jag fylls av en tillbakadragen önskan av att göra något extremt. Det är högtravande och nedstämt på samma gång vilket resulterar i att man tycks bli helt förlamad. Andra skivan Mixed Up Record Collections fortsätter i samma spår men med den enda skillnaden att de dragit tillbaka synthen lite och fyllt tomrummet med gitarrer. Efter enkom två genomlyssningar så vet jag att den här skivan kommer att slå sig in på min årets bästa album-lista i en mycket hård konkurrens. Det kommer att vara ett bra musikår detta.

Igår damp det nya numret av Sonic ner i mitt postfack och på den prenumerantförbehållna skivan var nästa tips förstaspåret. Elenette är också en kvartett men denna gång från Sveriges huvudstad och de har varit aktiva sedan 2004 men det är först nu som deras debutalbum släppts efter två tidigare utgivna EP's. Musiken är saxofoninspirerad "laptoppop" - som jag kallar det - där trummaskinen hörs i bakgrunden där en pratsjungande stämma framför den vardagliga lyriken längst fram. Tänk er en blandning mellan Diskjokke och Johan Hedberg. Låtarna är fulla av en akademisk fyndighet och med det menar jag inte den här lattjo-fyndigheten som Robert Broberg sysslar med utan de har en bakomliggande mening i varje textrad; som till exempel i låten Grabbarnas (Maskulintet EP) som handlar om en killes tankar vid ett one night-stand:

Visst hon var full och jag hade makt men man ska väl inte behöva nå'n jävla fullmakt? Det här med raggning är en ömsesidig pakt.

Flera av deras låtar har en queerteoretisk baktanke men trots att jag är ganska trött på diskussionen efter att ha påtvingats flera högskolepoäng i ämnet (det är predikan för en redan frälst) och dessutom ogillar att lyssna på argument som får mig att se mig som ett svin så lämnar låtarna mig med ett leende efter deras finurliga framförande. Neurosor är en väldigt bra platta och Elenette har nu nominerats titeln som Stockholms bästa band i konkurrens med [ingenting], Speedmarket Avenue och Florence Valentin.

Tredje tipset är en kvintett tyskar som spelar alternativ rock á la Arctic Monkeys och The Strokes. The Kilians heter gänget som den 10 april släppte sitt andra album They Are Calling Your Name. Skivan fortsätter i samma spår som debutplattan men tyvärr når den inte riktigt samma höjder men är ändock en bra rockplatta där riviga gitarrer blandas med texter om allt möjligt (nattliv, kärlek, depression och så vidare) framförda på engelska. Jag vet vad ni tänker; hur är deras engelska? men jo de har en väldigt bra engelska och sångaren har en riktigt skön sångröst med lite whiskeyassociationer i botten. I brist på alternativ så är de givetvis Tysklands bästa band - någonsin!

Till sist så måste jag ju kommentera TPB-domen som slutade på ett års fängelse och 30 miljoner kronor i skadestånd och självklart kommer de att överklaga. Man kan lätt raljera över Melodifestivals-wannaben Lasse Lindhs uttalande (visst att det är fildelningen som är orsaken till att ingen köper hans skivor. En mer blåögd person får man leta efter) som det men jag nöjer med att konstatera att det är sjukt onyanserad dom där man bland annat grundat sig på följande prissättning:

• 261, 47 kr för Harry Potter,
• 255, 55 kr för The PinkPanther,
• 415,81 kr för Prison Break (en TV-serie),
• 222,55 kr för Syriana och
• 222,55 kr för Walk the Line.

Någon mer än jag som lätt hittar billigare dvd-priser? Man kan också göra en jämförelse med Anders Eklund (10-åriga Englas mördare) som dömdes till livstid och endast 125 000 riksdaler i skadestånd till den mediakåta familjen (ursäkta mig men det har gått till en viss överdrift). Visserligen fick han livstid men ur enbart skadeståndsperspektiv så är det ju mer prisvärt att knäppa av Carola istället för att fildela allt hon gjort...

Ha det!
// Yeahns

PS. Låtlistan för Border Music-skivan är följande:

1. Fever Ray - When I grow up
2. The Legends - Always the same
3. bob hund - Tinnitus i hjärtat
4. The Veils - It hits deep
5. The Fine Arts Showcase - You knew I was trouble from the start
6. Super Furry Animals - Mountain
7. The Mary Onettes - Dare
8. Montt Mardié - Click, click
9. Andreas Tilliander feat. New Moscow - Caught in a riot
10. The Decemberists - The Rake's song
11. Obits - Pine on
12. Prey - Into fire
13. Tysta Mari - Salt i mina sår
14. Nutid - I've heard about you

En riktigt trevlig blandning alltså! MySpacea får ni göra själva. DS.

Revolution Rock

När jag var liten ville jag se ut som Paul Simonon när jag blev stor. Vet inte varför, men jag gissar på att det hade att göra med att jag, pre-tonåren, hade en lika stor glugg mellan tänderna som den store basisten. Lyckligtvis (även om jag på senare år alltmer har kommit att uppskatta en charmig glugg) växte dock min glugg ihop till en dräglig storlek. Med det kanske också Simonon-drömmen försvann.

Dessa tankar snurrade, av någon anledning, runt när jag på skärtorsdagen satt på ett trångt Ryan Air-flyg till Barcelona. Jag spenderade fyra nätter där. I Barcelona. Vädret, som vad jag förstår var fantastiskt i Svedala, var en tung besvikelse. Att behöva traska runt i flera lager på överkroppen och ändå frysa i mitten av april i en medelhavsstad kändes en aning tråkigt. Billig öl räddade dock mig och mina vänner från den värsta kylan (även om jag är sjukt trött på ljus öl).

I Barcelona återfinns ett av mitt hjärtas fotbollslag. Kärleken till klubben dog dock en liten smula när de dryga 56 000 på läktarna (vilket iofs var en riktigt usel siffra med Barca-mått mätt) inte lyckades gasta ur sig en högre volym än när Kubanerna från Örebro luftar sina strupar och gnäller över något domslut.

Min klagan ovan, och vad som komma skall, till trots hade jag en mycket trevlig vistelse (det ska på intet sätt förnekas), men det var en ”detalj” som gjorde mig så oerhört beklämd. I den katalanska huvudstaden sägs det finnas ungefär en miljon papperslösa flyktingar. Det är en oerhörd siffra och går givetvis igen i oändligt många (stor- framförallt) städer.

Att se en kvinna sitta på gatan i trasiga kläder med sitt lilla barn i famnen skar djupa, djupa sår i mitt hjärta. Att se ett litet hjälplöst barn som inte ens kan gå och veta att man inte kan veta någonting alls om vad som ska hända det ens de närmaste timmarna, dagarna, veckorna; om det ska svälta eller frysa ihjäl, om det ska få en sjukdom, men inte behandlas, eller om det mot all förmodan räddas från misären att inte få mat eller tak över huvudet. Detta är givetvis inget nytt eller ovanligt fenomen (eller, bör poängteras, något som jag särskilt anklagar Barcelona, Spanien eller någon form av medelhavskultur för), men jag har aldrig tidigare bevittnat det med egna ögon. Förutom att det gjorde mig så oerhört illa till mods, så gav det mig en påminnelse (som om det egentligen skulle behövas) om hur jävla lyckligt lottad man är och vilken plikt det innebär att hjälpa dem som inte är födda med samma tur…

Det är svårt att avsluta detta inlägg i dur, men jag ska ändå göra ett tappert försök (here we go); Peter Doherty och Carlos Barat delade lägenhet i Bethnal Green och hade en sedvanlig fredagsspelning inför de tjugutal euforiska fans som fick plats i det trånga utrymmet. En tant, med lyckan att bo i samma byggnad, hade dock väckts en gång för mycket av det nattliga ”skränet” (att kalla Libertines’ musik för skränig utan ett citattecken runt adjektivet är ett musikaliskt självmord). Efter att ha misslyckats med att förstöra festen med hjälp av en hammare mot dörren tog hon telefonen till hjälp och ringde polisen. Då dessa bankade på dörren, bytte Peter och Carl, genialiskt och spontant (lite som friidrottsgudinnan Klüft…), musikbit från Time For Heroes till de klassiska raderna:

When they kick at your front door
How you gonna come?
With your hands on your head
Or on the trigger of your gun

…och därmed har ni fått det ultimata beviset för att The Libertines är lika lysande som originalbandet bakom den ack så fantastiska Guns of Brixton (och när ni klickar på länken så inser ni att det finns sämre förebilder än den gode Simonon).

// Killamangiro

Grattis på 16-dagsdagen Ipred!

Idag fyller Ipred 16 dagar och detta firas genom att tipsa er om den enda svenska bredbandsleverantören som inte sparar sina kunders IP-adresser och därmed blir Ipred helt verkningslös. Man skulle därför kunna tro att Bahnhof bryter mot den svenska författningssamlingen men nej det gör de inte. Det finns ingen lag som säger att man som leverantör ska spara kunduppgifter snarare tvärtom; att företag ska värna om konsumenternas integritet. Sedan kan man diskutera var gränsen vid kränkning kan och bör dras. Personligen ser jag helst att företag vet så lite som möjligt om mig (jag stämplar till exempel aldrig mitt busskort mer än nödvändigt) och därför har jag nu föreslagit för min hyresvärd att byta abonnemang.
Att lagra IP-nummer innebär dessutom ett merarbete för företagen och detta merarbete slipper alltså Bahnhof, något som syns i deras prissättning. Exempelvis kostar 10 mbit/s endast 145 kronor/månad utan exklusive avgifter om man kopplar upp sig mot stadsnätet i Göteborg. Priserna skiljer sig dock lite beroende på vilken ort man bor på men oavsett bostadsort så är det nog en bra affär.

Så här 16 dagar efter Ipreds genomförande så har jag ändrat/bestämt uppfattning om lagen och nu är jag helt emot den, särskilt då nästa steg i upphovsrättsbrottsbekämpningen är ACTA och Telekompaketet. Både jag och min iPod har nämligen märkt av att tillströmningen av ny musik har stagnerat och reducerats efter lagens början. Jag har tidigare skrivit om mina konsumtionsvanor gällande musik så jag ska inte traggla om det mer än att klargöra att jag genom nedladdning undivker att köpa grisen i säcken. De misstagen har gjorts flera gånger om i till exempel köpen av The Klerks och Dan Bäckmans album efter att ha hört en bra låt (i Dan Bäckmäns fall en rolig låt, resten av skivan är antingen pubertal eller kulturpretto). Fildelning har varit ett sätt för mig att finna nya artister och ny inspiration. Nu är jag istället hänvisad till trögladdade MySpace-sidor, ljudkvalitetsdödande YouTube-klipp och Spotify med sitt lilla lama utbud som är alldeles för mainstream för mig. Att jaga vänners utlåtande om skivor de fått tag på och be om msn-överföringar känns som min sista utväg när plånboken tryter. Just nu vill jag till exempel få tag på It's A Buffalo, The Ruling Class och El Paradors album och EP men jag får vackert vänta till den 25:e.

På tal om fildelning så har skivbolaget Labrador (ni vet de som jag tidigare tipsade er om att ladda hem en låtsamling från) släppte häromveckan ut en vårsamling på Pirate Bay, fri att ladda ner utan repressalier! Känns inte det lite motsträvande i dessa tider när skivbolag driver en häxjakt på deras kunder? Tror förresten Sony att deras populära walkmen-mobiler är fyllda av enbart köpt musik? Det kanske inte är så dumt med fildelning trots allt...

Ha det!
// Yeahns

PS. Här har ni ett klipp som visar vilken oerhörd konkurrens jag kommer att få (eller inte, vilket man vill) i mitt framtida yrke inom den offentliga sektorn:


Beatrice Ask - Justitieminister

DS.

Är det mitt fel att jag aldrig har fel?

Min fader (en man med låg tyngdpunkt) brukar påstå att han har rätt i 99,9 % av alla de diskurser han medverkar i. Han säger det med glimten i ögat men där under lurar en allvarligt menande ton. Även om procentenheten må vara lika överdrivet som att Drew Barrymore är snygg så är pappa en klok man, och med detta som utgångspunkt så har han också svårt att acceptera när saker inte stämmer överens med hans utsago. Äpplet faller inte långt ifrån trädet och nu besitter även jag denna superkraft.

Att ha rätt är något av det bästa jag vet! Oavsett om det gäller Bolivias statsskick eller Jessica Albas kupstorlek så är stimulansen lika hög och därför är inte jag den första som ger sig i oskiljaktigheter, tvärtom och har jag fel så behöver jag ha det lika svart på vitt som när ett interrasialt par har sex. Självklart stör sig folk på det och jag jobbar på att tona ner min alltid-ha-rätt-egenskap, fast bara lite grann. Att få rätt är nämligen ett sätt för mig att kunna klappa mig på huvudet och tänka "Åh vad du kan Jens! Du är så bra eller ja...du är långt ifrån bäst men där har du åtminstone en som är sämre". Ett slags självberöm alltså. Man kan ju tro att jag därför försöker att omge mig av så tröga personer som möjligt men så är det inte. Jag vantrivs i dumma människors sällskap, och med dumma människor menar jag inte individer med färre högskolepoäng än mig utan människor som är så korkade att till och med en maskros framstår som klyftig i jämförelse. Jag är något av en elitist och det händer att jag tycker att det är dags för ett nytt naturligt urval även fast det egentligen inte går ihop med mina socialistiska värderingar. Hur som helst så kräver mitt umgänge i bildat sällskap att jag är påläst. Lägg därtill en stor grad av självkritik och ni förstår att jag även kollar upp mina egna övertyganden;

Häromveckan berättade jag för min yngre broder en anglofil är en person som har ett näst intill sjukt intresse för England och dess kultur. Anglo står ju för England och/eller dess folkslag och ändelsen -fil står för det sjuka intresset. Därefter redogörde jag för en teori (som jag vill minnas att Elston Gunn berättade för mig) om att benämningen homofil försvann i samband med att man upptäckte att homosexualitet inte är en sjukdom. Homofili var alltså en sjukdom där människor har begär gentemot personer av samma kön medan homosexualitet inte är det utan istället en medfödd egenskap av att vilja gnida likadana underreden mot varandra.

Naturligtvis framstod denna teori som något luddig och jag har med hjälp av människans nya bästa vän (nej, det är varken hund eller segway) och började googla för att reda ut skillnaden mellan homofili och homosexualitet och när det man det ena ersatte det andra. Det gick lite halvdant:
NE klargör endast att homofili är en annan - mindre bruklig och ibland nedsättande - benämning på homosexualitet och att ändelsen -fil står för antingen ett stort intresse eller i ord som anger en sexuell inriktning. Jag nöjde mig inte där utan sökte vidare och hamnade på något knepigt men intressant forum där man diskuterade synonymer till begreppen och dess härkomst. Bland annat diskuterades pederasti (sexuellt förhållande mellan en vuxen man och en pojke), sodomi (sexuella handlingar vilka efter religiösa, sociala och juridiska normer ansågs vara "mot naturen") och det numera vedertagna bög vars ursprung är oklart. Tydligen har Killamangiro-favoriten Michel Foucault gett sig in på ämnet lite smått också men hur som helst så fick jag inget bra svar mer än att homosexualitet verkar vara en äldre benämning än homofili (1860-talet vs. 1948). Därmed så kan jag konstatera att jag inte hade rätt men att jag i brist på bevis inte hade fel heller. Möjligtvis kan jag sträcka mig till ett delvis fel. En sak är jag dock helt säker på och det är att Tuppjucks beskrivning av homofil är helt fel;

En homofil är oftast en deltagare från Expedition Robinson eller en HipHopare.

Homofilism kan förklaras med många ord men den populäraste förklaringen är utan tvekan "George Dubbel-U Buske"

Eller?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är hämtad från Vapnets låt Tar tillbaka det.

Inte gröna fältets schack

Sådär ja. Då var det ett år kvar tills nästa påskfirande och som jag firade! Laserdome (ja det är fortfarande coolt för folk över 16 år) och alkohol är båda goda ting för en riktig kalashelg men bäst av allt var ändå när jag önskade glad påsk till Djurgårdens IF FF, något som inte mottogs av glädje hos alla supportrar. Men det här inget inlägg där jag ska häckla Djurgårdens insats i matchen utan istället ska jag göra reklam för korpserie 4C i Göteborg, herrar 7-manna.

Fotbollen är som bekant världens populäraste leksak (utanför sänghalmen) och på grund av dess enkla utövning så är den tillgänglig för alla. Vit som svart, brun som gul, kille som tjej, smart som Pernilla Wahlgren - alla kan de vara med och leka! Därför är också just korpserie 4C intressant. Det är nämligen så att inga mindre än Grunden BOIS medverkar i just den serien. Grunden BOIS är en förening som är öppen för alla men speciellt för människor med intellektuella funktionsnedsättningar (ledarna lider "bara" av en förmåga att särskriva i stort sett allting). Ni har väl sett dokumentären som gick på SVT för ett antal år sedan? Den gjorde stor succé innehållandes profiler som turbostrikern Tony Bäregård, målvakten Hasse som aldrig släppte in några mål trots att han precis hämtat bollen ur nätet och rektorn med sina konstiga inkast och mottagande av konstgjorda passningar. Det finns massa klipp på deras hemsida att kika på.

Det ska sannerligen bli oerhört spännande att följa Grundens framfart i serien och det främst på grund av att mitt eget korplag befinner sig i samma serie. Nu lär dock inte våra motståndare vara lika...hmm speciella som i dokumentären men ändå är FC Götepori långt ifrån lika intressanta som Grunden då vi är består av ett gäng kompisar utan några mentala blockeringar. Om ni ändå fattar tycke för oss så finns vi på webben i form av en Fan Page på facebook och vår egna (fula) hemsida där undertecknad sköter informationsflödet. Gör er dock inget besvär med att skriva något på "Bollplanket" då det är sönderspammat av länkar till mediciner och lesbiskt sex (teen, amateur, mature, blondes, scissoring you name it!).

Serien börjar på torsdag och vill ni beskåda spektaklet så är det Ånäsfältet som gäller klockan 18.00. Det är ingen fotbollsporr men ändå trevligt och roande och kan sammanfattas med följande Jävlaranamma-citat som finnes i den rubricerade låten:

"Det är alle man på bollen, det är alla till attack. Det är skjut på allt som går och jobba hem. Det är aldrig nå'n som säger något om gröna fältets schack när korpen lirar boll på Heden 5."

Ha det!
// Yeahns

...och julen varar ända fram till påska

Det var en annorlunda dag igår. En dag fylld av överraskningar för smaklökar i jakt på nya erfarenheter. Det var en gourmandernas afton som avslutades med påskölsprovning men först ut var andra mer eller mindre obskyra läckerheter.

I ungefär två veckor har det smidits planer och igår sattes de i verk. En 1800-talsmiddag á la Utvandrarna som skulle få vilken pensionär som helst att gå i brygga skulle tillagas. På menyn stod confiterad griskind, potatis- och jordärtskocksmos med äppeltärningar och senap som tillbehör. Till efterrätt blev det äppelsoppa med mandelbiskvier. Av förklarliga skäl pendlade mina smaklökar mellan förväntan och tvivel.
1 kilo griskind som inhandlades för blott 20 riksdaler kokades i 1,5 liter olivolja i 4,5 timmar tillsammans med salt och peppar. När den svalnat rensades svålen bort och det kvarvarande köttet skars i skivor som stektes på hög värme i sitt eget fett. Därefter var det klart för servering och så här såg en liten del av processen ut (klicka på bilderna för att göra dem större):



Bild 1: Griskind efter kokning
Bild 2: Skivad griskind
Bild 3: Serverad tallrik

Tro det eller ej men det var faktiskt en riktig höjdare och detta säger en kille som annars är rätt kräsen av sig när det kommer till mat. Köttet smälte i munnen och det påminde lite om vanligt fläsk som brukar serveras med löksås på söndagarna i mina hemtrakter. Moset och senapen gav griskinden extra dimensioner men dock kändes äppeltärningar lite osynk-Bjarne med sin syrlighet. Även äppelsoppan får räknas som en succé där särskilt mandelbiskvierna plockade hem segern.

Efter ovan beskrivna delikatesser var det dags att prova årets elva påsköl (de som finns över hela landet och som inte är en beställningsvara). Lite sent kan tyckas men då en i sällskapet arbetat med diabetesforskning (testperson) helt fysiskt utestängd från världen i två veckor så dröjde arrangemanget lite, men bättre sent än aldrig som skolfröken brukade säga.
Påsköl är överlag lite mörkare och fylligare än vanlig öl och likheter med julölen kan göras fastän ölen vid julbordet är än mer smakfull, på gott och ont ska tilläggas. Årets påsköl har annars hissats till skyarna av i stort sett alla så kallade experter och med denna vetskap har jag och fyra andra yngre män sett flaskornas botten.

Så här gick testet till:
Alla elva ölen delades broderligt mellan deltagarna (som långt ifrån har elittränat smaksinne men som ändå ser ner på Svenne Banan och hans konsumtion av mestadels blåfärgade ölburkar) och därefter betygsattes både smaken och lukten individuellt på en tiogradig skala. Till skillnad från experterna så inmundigade vi maltdrycken utan påskmiddag och körde helt och hållet på dryckernas egna karaktärer. Dock fanns några nacho-chilisnacks till hands för att "nollställa" smaklökarna mellan varje öl. Övriga sinnesförhöjare var Barcelona-Bayern München, testosteron, en ciderdrickande kille från Stockholm och din mamma-skämt.

Nedan följer våra gemensamma betyg för vardera följt av kommentarer:

Blåkulla Påsköl 4,8 % - Smak: 4,4 Lukt: 4,0 Totalt: 8,4
Kommentarer: Typ ingen lukt eller smak men ändå god, småvattnig, intetsägande, besvikelse va?

Easter Booster 7,0 % - Smak: 6,2 Lukt: 6,2 Totalt: 12,4
Kommentarer: Växer i munnen, jordig, besk, god

Eriksbergs Påsköl 5,8 % - Smak: 4,4 Lukt: 4,2 Totalt: 8,2
Kommentarer: Vattnig, uddlös, lite rökig?

Falcon Påskbrygd 5,9 % - Smak: 4,4 Lukt: 3,8 Totalt: 8,2
Kommentarer: Njaa, småsöt, småvattnig, lite beska, trevlig, hade varit roligt med någon lukt

Grebbestad Påsköl 5,2 % - Smak: 5,0 Lukt: 6,6 Totalt: 11,6
Kommentarer: Göttans go' lukt, SMÖRKOLA, nja i smak, lite citrus, vattnig men okej, lam

Mariestads Påskbrygd 5,8 % - Smak: 3,4 Lukt: 3,4 Totalt: 7,8
Kommentarer: Slaskig, blä, sträv, uddlös, nja har smakat bättre

Nils Oscar Kalaspåsk 5,6 % - Smak: 5,6 Lukt: 6,2 Totalt: 11,8
Kommentarer: Knäckig, söt, överraskar, känns mogen, sträv beska, frän, fyllig sötma, favorit?

Oppigårds Easter Ale 5,3 % - Smak: 6,0 Lukt: 5,4 Totalt: 11,4
Kommentarer: Gött, rund, trevlig, vattnig i början men växer bra, besk eftersmak

Pumpvikens Påsköl 5,8 % - Smak: 5,4 Lukt: 4,4 Totalt: 9,8
Kommentarer: RÖKIG, söt underton, smokey, besk, frän, mustig, bröd

Påsk Alt Bier 7,5 % - Smak: 4,6 Lukt: 5,2 Totalt: 9,8
Kommentarer: För besk, bränd karamell, mumma, allt var överskattat, Besk!

Three Hearts Påskebrygd 6,0 % - Smak: 2,6 Lukt: 2,6 Totalt: 5,2
Kommentarer: Tam, söt lukt, smaklös, initialt bra men sen vatten, färgat vatten, PÄCK!

Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att Three Hearts plockade hem jumboplaceringen och kan väl närmast liknas med det idrottsliga blåbär som medverkar i varje OS. Årets vinnare var istället Easter Booster som tog förstaplatsen i såväl smak som totalpoäng. Grebbestad luktade dock bäst men jag ställer mig frågande till vem som luktar sig till berusning, utöver Patrik Sjöberg-varianten då förstås. I övrigt så kan man i sammanställningen ovan utläsa att årets påsköl var något överskattad och jag kommer endast att köpa någon påsköl för sakens skull.

För mer ölprovningsläsning så kan ni kolla in fjolårets resultat från både oktoberfest- och julölsprovningarna. Mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns

Noterat på stan

Det är vår i Göteborg. Äntligen har den kommit men hur vet jag det? Dels för att solen lyser, fåglar kvittrar och blommor knoppar. Dels för att jag plockat fram Belle & Sebastian (världens jämnaste band?) igen men mestadels för att jag såg en man i hawaii-skjorta idag. Folk vandrar på gatorna och folk jättefiltar läggs ut över grönområden (särskilt vid kyrkogårdarna i närheten av Svingeln och Redbergsplatsen vilket känns lite egendomligt). Flickor vältrar sig i Carpe Diem och bär megastora solglasögon. Det senare har jag inga större problem med mer än att man tvingas koncentrera sig på ansiktets detaljer för att utröna om det är en skön nuna bakom den mörkfärgade plast som täcker merparten av fejset. Det har blivit svårare men det är fortfarande intressant.

Denna mikroskopsbedömning har lett till att jag även börjat att betrakta andra människor - även de utan solglajjer - på samma sätt vilket också är fängslande fast på ett helt annat vis. Jag har nämligen börjat notera hur fasligt håriga en del tanter är i nyllet. Det är med en medryckande vämjelighet som jag kommer på mig själv med att stirra likt ett barn som ser ett annat barn äta glass på tanters överläppar. Jag spyr lite inombords och kommer att tänka på när man som liten kände ett tuggummi under skolbänken. Man tyckte att det var äckligt men ändå satt man och grävde ner naglarna i det medan man rastlöst drömde sig bort från skrivstilsboken. Varför rakar de sig inte? Är det för att de tänker "äsch, jag kanske kolar imorgon ändå" och allting känns meningslöst? Är de så jävla långsynta att de inte ser granskogen som växer under näsan på dem? Jag menar, de kan ju omöjligt tro att det är näshår..? De kanske tycker att mustaschen kittlar gott mot näsan när de sörplar kaffe från tefatet? Alltså en del är ju så håriga att jag tvingas undersöka om mina testiklar fortfarande är kvar. Inte ens Golge blir sugen! Det är nästan så att jag blir avundsjuk. Min skäggväxt är närmast obefintlig. Pappa däremot kan påminna om en neandertalare i jeans men det arvet försvann i mamma.

Jag trodde och hoppades att lanseringen av det blå pillret skulle göra livet bättre på äldre dagar. Att man som gammal skulle vårda sin kropp, flytta till Miami och sedan dö av hjärtinfakt, men nu är jag inte lika säker längre. Nu sätter jag istället min tilltro på att de mustaschbeprydda gummorna är några efterlevande überfeminister som försöker "reclaima" ansiktsbehåring, men snälla ge er nu. Ni har ju fått era byxor!

Ha det!
// Yeahns

Man har så kul med Toffifee

I morse slog den mig igen. Ett slag så hårt att öronen fladdrade i 15 minuter. Åldersparanoian var tillbaka. Jag börjar bli för gammal. Jag orkar inte längre. Att raska rumpa tre gånger på en vecka (söndag, torsdag, lördag) blir för mycket för en i övrigt hurtig 22-åring. Trots detta har jag bestämt att sommaren 2009 ska bli den sommaren jag inte hade som tonåring. Det ska bli en sommar i fritidens tecken (mycket på grund av bristen på andra alternativ). En sommar då det ska stekas och festivalas. En sommar då jag inte är bra för mig själv. Sommaren 2009 har jag dedikerat till de tre S:en; Supa. Svina. Skatteåterbäring.

Jag vet inte hur jag hade tänkt att jag skulle klara av det. Om jag är förstörd efter en vecka där utekvällarna separerats av återhämtningsdagar, hur ska jag då kunna överleva efter en festivalfylla? Eftersom jag nu bejakat min ungdom så antar jag att det är ungdomens naivitet som lyst igenom. Nåväl nu är det som det är och här kommer sommarens festivalplaner:

Peace & Love 22-27 juni - I stort sett bara för Peter Doherty [Dokkerty] och bandet som förenar svensk och brittisk indierock, Razorlight. Annars är det många andra bra artister men de flesta har jag redan sett. Priset är 1 475 :- inklusive camping och serviceavgifter.

Emmabodafestivalen 30/7-1/8 - Festivalen som jag är mest peppad för än så länge. Många intressanta artister som ännu inte fått sitt stora genombrott än och bob hund. När de bokar in artister som Franke, Joel Alme, Skansros och nu senast The Pains Of Being Pure At Heart plus Monde Yeux så känns det som att festivalbokarna läser ITHMG och därför måste jag givetvis dit. Priset är också helt okej (795 :- inkl. camping) och när man tar alkoholbekvämligheten (inga glasflaskor är enda restriktionen) i beaktning så är jag på plats!

Way Out West 13-15 augusti - Självklart ska Sveriges nya festivalgigant besökas även denna sommar. Festivalpasset för 1 390 :- köptes direkt efter första bandsläppet med bland annat Arctic Monkeys, Band Of Horses, Bon Iver och 2007 års bästa spelning Timo Räisänen. När andra släppet innehåller Antony & The Johnsons ackompanjerade av Göteborgs Symfoniker så är förväntningarna skyhöga. Tänk er vad mäktigt när uppemot 65 personer drar på för fullt! Det är också skönt att kunna sova i sin egen säng mellan dagarna.
Här kan ni läsa min summering av fjolårets festival.

Om typ mamma pröjsar biljetten (420 :-) till Törebodafestivalen den 2-4 juli så är det möjligt att även den besöks. När Ace Of Base, EMD och bandet som utnämndes till "Sveriges, nej världens bästa liveband" av en praktikant i lokaltidningen, Rydell & Quick, kommer så måste man ju vara där (eller inte, vilket man vill). Jodå Ulf Lundell, Beach Boys och Sahara Hotnights kommer ju också så helt illa är det inte. Jag försökte förresten prata Howlin' Pelle med de senare på Ritz igår. Det gick sådär.

Det blev ett litet länkmania där men så här ser förhoppningsvis kalendern ut i sommar. Vill ni följa min med på min resa mot ett kortare liv så är det bara att haka på! Om någon festival bara bokade in Vampire Weekend eller återförenade The Strokes så vore det optimalt men likväl så blir det en lajbans sommar detta!

Ha det!
// Yeahns

Gällande rubriken: nej det har man inte, men gott är det!

ITHMG tippar Allsvenskan

Så var det dags. Europas 27 bästa liga drar åter igång och här följer facit för hur den kommer att sluta:

1. IFK Göteborg
2. IF Elfsborg
3. Kalmar FF
4. Helsingborgs IF
5. Malmö FF
6. Halmstad BK
7. Örebro SK
8. Djurgårdens IF
9. AIK
10. Trelleborg FF
11. Hammarby IF
12. Örgryte IS
13. GAIS
14. Gefle
15. Brommapojkarna
16. Häcken

(Tipset är en sammanställning av vad alla ITHMG har tippat)

Anmärkningsvärt:
Alla ITHMG hade tippat Helsingborg som fyra.
100% ITHMG uppvisade bristande kunskap i klubbarnas namn ex; IF Ellos, Gnihet, Brajjen.
Skyttekung tippas bara av två ITHMG och i båda fallen blir det brassar Anselmo i HBK och Alvaro i ÖIS.
75% av ITHMG är själva aktiva fotbollsspelare (sista 25% får snart tummen ur), 50% ser sig som mittfältare och 50% som högerbackar.



Heja alla bra!

Öppet brev till Västtrafik

Hej alla blåvita fordon och dess chaufförer!

Jag beklagar verkligen att flera av era fordon tagits ur bruk på grund av dåligt skick för i dessa tider så är det väldigt mycket resenärer, folk har ju inte råd att köra bil längre. Ni skulle annars behövt ha varenda buss i drift och alla chaufförer med utländska läkarexamen skulle ha fått jobba dag som natt. Men det är ju bara önsketänkande från min sida. Nu får man istället lära känna en massa nya människor, fysiskt i alla fall. Det är verkligen synd, Dr. Alban-synd till och med! Okej att Göteborg är känt för sitt fiske och att man utomstädes kallar oss invånare för sillstrypare och dylikt men det betyder inte att vi vill bli packade som ansjovisar. Eller jo packad vill jag ju bli fast inte på det sättet. För är det något som evolutionen lett till så är det vår distinktion från djuren. Vi är inga djur längre (även fast somliga beter sig som det), vi är människor.

Låt mig berätta om min resa med buss 17 alldeles nyligen. Bussen var så full att till och med Sir Hugh Beaver hade satt kaffet i halsen och det var precis att jag kom in. Det var ett äventyr som taget ur en Indiana Jones-rulle och med busschaffisens ryckiga körning förvandlades negressen som kombinerat övervikt med dålig balans till den där jättekulan som oturligt nog inte avslutar Harrison Fords karriär. Jag svär på att om bara tjejen framför mig hade haft strumpbyxor istället för jeans så hade jag - motvilligt - tagit hennes oskuld och vid en kraftig inbromsning trodde jag nästan att jag skulle förlora den bakre, återigen högst motvilligt. Här gällde att hålla ballen i styr och jag föreställde mig Göran Persson i Bridget Jones-trosor i huvudet. Redan innan hade jag komplex för min ölindränkta jacka som luktade lite som den ville. Dock var öldoften mer blygsam än svettstanken från mannen vars hårväxt förflyttats från huvudet till öronen så jag hade väl tur i oturen kan man säga.

Jag kom trots ovanstående hem oskadd men jag måste nämna att mannen vars huvud var ungefär lika avlångt som hans överkropp såg riktigt irriterad ut vid ett tillfälle. Sådär irriterad som bara en nötallergiker kan bli och vad han tog sig till efter resans slut kan jag bara spekulera i. Jag förbiser inte möjligheten att han slog sin fru (alternativt svor åt sin fleshlight) eller gick mot röd gubbe efteråt och det, mina vänner, är något som ni får ha på ert samvete!

Ha det!
// Yeahns

Glassigt värre

Ikväll är jag jinxad å det grövsta. Eftersom jag både har diskat och städat hela lägenheten förutom - ironiskt nog - städskåpet så kommer jag aldrig att träffa en flicka ikväll då Jazzhuset besöks (Crispy Strauters och The Pale Corners spelar, dussinband men har man en låt som heter Steve Buscemi så måste man ses), förutsatt att det är målet förstås. Allt enligt några vänners teori om att optimala förutsättningar aldrig levererar. Nu är det visserligen inte mitt huvudsakliga mål - även fast möjligheten till det icke är att negligera - utan det är istället att umgås med vänner och alkohol. Jag trivs annars bäst i vardagsrum där diskussioner frodas, mycket på grund av att jag då får chansen att bestämma musik, något som jag även försöker på nattklubbar. DJ's måste avsky mig. Nu råder jag er att ladda hem skivbolaget Labradors alla gratissläpp på deras hemsida. 80 låtar plus i en zip-fil med blandad indie (bland annat [ingenting]s fantastiska version av Towa Carsons klassiker Alla har glömt), helt lagligt! Men det är inte mina nattklubbsvanor eller mina musiktips ni ska få läsa mer om utan istället om hur jag lyckades straffa mig själv med en belöning.

Eftersom jag varit så redig idag så knatade jag iväg till min lokala detaljist i jakt på något gott. då solen glassat hela dagen så var även jag sugen på att få det lite Mange Schmidtigt och spanade in en ny Carte d'Or och betalade. Väl hemma slog jag mig ner i soffan med en tesked i högst hugg och en smakexplosion som förväntan och visst exploderade det, fast på fel sätt. I mitt duktighets-rus så hade jag lämnat både språk- och syncentrum hemma och kunde då inte tyda varken skriften eller bilden som pryder förpackningen. "Caramel Cinnamon Waffle" var smaken och jodå kolaglass i våffelstrut har man ju ätit förut men inte fan strösslar man med kanel!? Vem är uppväxt på marmorgolv och varför smakade man inte på varan innan man till halvtaskigt pris lurar studenter? När lanserar GB tresmaken med kardemumma, saffran och kanel? Vill jag ha julassociationer när solen väl kommit fram så hade jag köpt risgrynsgröt istället. Kanelsmaken tog över helt i munnen och den njutfulla minen jag hade innan byttes snart ut mot en ytterst tveksam min.

Jag får ändå säga att jag fick det Mange Schmidtigt om än på ett sätt jag inte ville; nämligen att jag inte förstår hur någon kan tycka om honom. Sveriges sämste och långsammaste rappare borde la snarare ge sig in i ljudboksbranschen istället? Nu sitter jag här med en glass jag inte vill ha och om någon av er tycker att kanelglass till och med är bättre än tvåhövdade dildos så kan ni komma hit och hämta den, bara att höra av sig! Men skynda på innan jag äter upp den då jag av rent principiella skäl äter upp allt det jag köpt.

Ha det!
// Yeahns

PS. Läsvärt blogginlägg som visserligen är från en piratpartist men ändå. Helt sinnes vad inskränkt musikbranschen verkar vara. DS.

April, april din dumma sill

Med osedvanligt kritiska ögon har jag synat viss massmedia dagen till ära och det har varit ofantligt lama försök till lur idag vad jag har sett (visserligen bara tre stycken men ändå). Först ut var Fotbollskanalen.se som "avslöjade" att Göteborgs Atlet & IdrottsSällskap skulle skita totalt i flångnya Ullevi (som trots nybygget har förnamnet Gamla) och flytta till Borås Arena istället. Detta för att locka ny publik och nya derbymöjligheter, detta enligt "en högt uppsatt källa i klubben". Hur mycket man än önskar att det vore sant så är det omöjligt att tro på artikeln. Den som inte förstår att detta så uppenbart är ett aprilskämt borde tvingas till Carola-terapi där man får välja mellan att lyssna på antingen hennes Livets Ord-predikan eller höra Melodifestival-Evighet i just en evighet.

Det andra luret rör också de där grönsvarta stackarna som kallar sig Makrillarna. På deras hemsida (besök på egen risk) förkunnas att de bjuder 300 blåvittsupportrar på derbyt den 21 maj. Detta som en replik på Änglarnas beslut till bojkott på grund av de helt sinnesjuka priser som Johan Gunnebo tagit fram i "den mest omfattande undersökning som gjorts" där prisnivån för en kortsidebiljett hamnar på sensationella 380 riksdaler. Som jämförelse kan nämnas att Blåvitt tar 195 kronor för samma platser och att den tyska storklubben Schalke 04 tar 120-140 spänn för en biljett bakom ena målet.

Det tredje försöket att blåsa Sveriges mest naiva befolkning kom även det från GAIS-sympatisörer i och med GP. De deklarerade i en artikel att man skulle bygga ett pariserhjul på pontoner ute i Göta Älv. För den oinsatte låter det kanske inte så jättekonstigt men med bakgrunden att det först var planerat att det skulle snurras på Götaplatsen (längst upp på Avenyn) men på grund av kraftiga protester och att man inte fick bygglov så lades beslutet ner så borde även den mest blåögde fatta vinken. Med tillägget att hjulet skulle ut i älven på bara tre dagar så ska till och med Tourettes-mannen på min buss (en gång gick han fram till mig, gav mig fingret och sade något om min mamma och idag rabblade han på både spanska och svenska och paraderade efter avstigning med ett sträckt långfinger riktat mot bussen) förstå att det är ett aprilskämt. Kul...

Varför är de så kallade skämten så stela nu för tiden? Antagligen för att de tidigare orsakat hysteri men jag tycker att första april är en utmärkt dag för att folk ska kunna träna upp sin källkritik. En annan sak jag undrar över är varför skämten inte ens är roliga? Varför kan de dra nytta av alla mediahoror vi har och göra sig lustiga på deras bekostnad? Sådant gillar jag och det kommer ju ändå en ursäkt dagen efter så det är fritt läge! Till exempel kunde någon dragit till med att Christer Björkman försöker räkna in sin dagliga porrkonsumtion under resor till och från arbetet i sin deklaration eller att Peter Jihde lade in sina utgifter för hårprodukter i sin. Varför inte glida vidare på samhällets träningshysteri och lansera Black Tower-dieten? Visserligen är även dessa otroliga men de hade åtminstone fått mig att rycka på läpparna istället för att frambringa den tunga suck som hade väckt Törnrosa.

Dagens bästa aprilskämt var förresten när min föreläsare sade att GAIS var bäst. Kul kille det!

Ha det!
// Yeahns